6
1 Ve över dem, de obekymrade (som inte bryr sig och lever bekvämt) i Sion [Jerusalem]
och de säkra (trygga) på Samariens berg,
de förnämsta [eliten; de celebra männen] av det främsta folket,
till vilka Israels hus hör (ordagrant: kommer).
2 Gå över till Kalne [troligtvis i närheten av Aleppo i norra Syrien] och se,
och gå därifrån till det stora Chamat [nuvarande Hama, i centrala Syrien],
gå sedan ner till filistéernas Gat,
är de bättre än dessa kungariken?
Eller är deras gränser större än dina gränser?
3 De håller ondskans dag ifrån sig,
men ser ändå till att ondskans säte är nära (att ondskan dominerar).
4 Ni ligger på elfenbenssängar
och sträcker ut er på era divaner
och äter flockens bästa lamm
och stallets bästa kalvar,
5 ni knäpper på psaltaren
och uppfinner musikinstrument åt er själva som David.
6 ni dricker vin ur skålar,
och smörjer er själva med de bästa salvorna,
men ni sörjer inte över Josefs smärta.
7 Därför ska de nu gå i fångenskap som huvudet för de fångna (de första som går i fångenskap),
och festandet hos dem som sträckte ut sig ska försvinna (upphöra).
Vad Herren hatar
8 Herren Herren (Adonaj Jahveh) har svurit vid sig själv, Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), förkunnar (säger, proklamerar):
”Jag avskyr Jakobs stolthet
och hatar hans palats
och jag ska bomma igen (stänga ner) staden
och allt som finns där.”
9 Och det ska ske att om tio män finns kvar i ett hus ska de dö.
10 När en mans farbror [den närmsta släktingen] till en död man, och han som tänder rökelse [bränner kroppen, se 1 Sam 31:12] för honom, kommer för att bära ut benen från huset, och han säger till den som är längst inne i huset: ”Finns där någon med dig?” och han svarar: ”Nej”, då ska han säga ”Var tyst, för vi får inte nämna Herrens (Jahvehs) namn.” [Av fruktan för ännu mer straff från Gud.]
[Den närmsta släktingen ansvarar för begravningen, se 1 Mos 25:9; 35:29; Dom 16:31. Ingen närmare än en fars bror finns kvar.]
Kommande förödelse
11 Se, Herren (Jahveh) har befallt och det stora huset ska bli slaget till spillror
och det lilla huset i småflis.
12 Springer hästar på klippor?
Plöjer någon där med oxar?
Eftersom ni har förvänt rätten till galla
och rättfärdighetens frukt till malört,
13 ni som fröjdar er i det som är intet (hebr. lo devar),
som säger: ”Har vi inte gjort oss horn i vår egen styrka?”
14 ”Se, jag ska resa upp mot dig, du Israels hus”,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot),
”ett hednafolk som ska ansätta (plåga, hemsöka) dig från Chamats ingång [den norra gränsen]
till Aravas bäck [den södra gränsen].”
[Dessa två platser används för att visa Jerobeam II Israels norra och södra gräns, se 2 Kung 14:25.]