9
1 Jag såg Herren (Adonaj) stå bredvid altaret och han sa:
”Slå pelarhuvudena
så att portarna skakar
och bryt dem i bitar på huvudet av dem alla,
jag ska slakta återstoden av dem med svärdet,
ingen av dem ska kunna fly
och där ska inte vara någon som kommer undan.
2 Om de så gräver sig ner till Sheol (underjorden, de dödas plats)
ska min hand ta dem där,
och även om de klättrar upp till himlarna
ska jag föra ner dem. [Ps 139:7-12]
3 Och om de gömmer sig själva på Karmels topp,
ska jag söka och ta dem ut därifrån,
och om de gömmer sig för min åsyn i botten på havet
ska jag befalla ormen och den ska bita dem.
4 Trots att de går i fångenskap framför sina fiender,
ska jag där befalla svärdet och det ska slakta dem,
och jag ska hålla mina ögon på dem
för ont och inte för gott.”
5 För Herren (Adonaj), Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
rör vid landet och det smälter [kan inte stå emot honom] och alla som bor där sörjer,
och det sväller upp som Nilen (som svämmar över alla bräddar)
och sjunker tillbaka igen som Egyptens flod (Nilen).
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen. Jfr ordningen på Guds namn med Amos 3:13; 4:13; 5:14-15, 27; 6:8, 14 (där JHVH kommer först). Att titeln inleds med Adonaj här kan vara ett sätt att betona hur Gud mer synligt verkar på jorden. När JHVH används är det oftare hans osynliga egenskaper som beskrivs.]
6 Det är han som bygger sin övre kammare i himlarna
och har grundlagt sitt valv på jorden,
han som kallar fram havets vatten
och utgjuter det över jordens ansikte.
Herren (Jahveh) är hans namn.
[Vers 7-15 ingår i den bestämda sabbatsläsningen som man läste i alla synagogor i hela världen samma sabbat som staten Israel utropades 1948.]
7 Är ni inte som Kushs söner [etioperina] för mig, ni Israels söner,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Har inte jag fört upp Israel, ut ur Egyptens land,
och filistéerna från Kaftor [Kreta, se 1 Mos 10:14]
och Aram (Syrien) från Kir [plats/område i Mesopotamien – hebr. kir betyder mur]?
8 Se, Herrarnas Herres (Adonaj Jahvehs) ögon
är på det syndfulla kungariket
och jag ska utplåna det
från jordens ansikte,
likväl ska jag frälsa
och inte helt utplåna Jakobs hus,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
9 För se, jag ska befalla
och jag ska sålla Israels hus bland hednafolken,
som säd sållas i en sikt,
likväl ska inte ett enda korn falla på marken.
10 Mitt folks alla syndare som säger:
”Ondska ska inte hinna upp oss och inte utmana oss”,
ska dö genom svärd.
Israels återupprättelse
11 ”På den dagen ska jag resa upp
Davids fallna hydda,
mura igen dess sprickor
och resa upp det som är raserat,
och bygga upp den som i forna dagar,
12 så att de kan ta i besittning vad som är kvar av [Israels bittra fiende] Edom
[edomiterna härstammade från Esau, Jakobs bror]
och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts”,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), han som gör detta.
13 ”Se, det ska komma dagar”, förkunnar (säger, proklamerar) Herren,
”när plöjaren [som förbereder för höstsådden]
ska hinna ikapp skördemannen [det tar sådan tid att få in de stora skördarna],
när de som trampar druvorna
ska hinna ikapp [inte hinner bli klara innan det är dags för] såningsmannen.
Då ska bergen drypa av druvsaft
och alla höjder flöda (ordagrant ”smälta”; samma ord som i vers 5) över.
14 Jag ska föra tillbaka mitt folk,
och de ska bygga upp sina städer som legat i ruiner och bo i dem igen.
De ska plantera vingårdar och trädgårdar
och njuta av frukten och vinet därifrån.
15 Jag ska plantera dem i deras eget land,
de ska inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem.”
Så säger Herren din Gud.