Hesekiel
Inledning
Hesekiel är en av de större profetiska böckerna tillsammans med Jesaja och Jeremia. Hesekiels bok består av en rad profetiska budskap till den judiska befolkningen i exilen i Babylon före och efter Jerusalems fall 586 f.Kr. Hesekiel var en av de 10 000 som fördes bort av Nebukadnessar 597 f.Kr. (den andra av de tre exilerna, se 2 Kung 24:14). Han var gift, se Hes 24:18. Hesekiels namn kommer från ett hebreiskt verb med betydelsen ”hålla fast” vilket är ett passande namn i den tid av osäkerhet och oro som mötte de bortförda judarna när de fick höra nyheterna om vad som hände i deras hemland Juda. Deras tankar och böner handlade säkert om släktingar och vänner som var kvar och förstås om templet i Jerusalem.
Struktur:
Boken består av en rad budskap som är daterade. Det finns tretton referenser till ”år efter exilen”. Alla dessa är i kronologisk ordning förutom det sjunde (centrala) Hes 29:17. De tretton datumen är:
1. Hes 1:2 – 5:e året, 4:e månaden, 5:e dagen; 31 juli 593 f.Kr.
2. Hes 8:1 – 6:e året, 6:e månaden, 5:e dagen; 17 sept. 592 f.Kr.
3. Hes 20:1 – 7:e året, 5:e månaden, 10:e dagen; 14 aug 591 f.Kr.
4. Hes 24:1 – 9:e året, 10:e månaden, 10:e dagen; 15 jan 588 f.Kr.
5. Hes 26:1 – 11:e året, (månad anges inte), 1:a dagen; omkring april 587 – april 586 f.Kr.
6. Hes 29:1 – 10:e året, 10:e månaden, 7:e dagen; 7 jan 587 f.Kr.
7. Hes 29:17 – 27:e året, 1:a månaden, 1:a dagen; 26 april 571 f.Kr.
8. Hes 30:20 – 11:e året, 1:a månaden, 1:a dagen; 29 april 587 f.Kr.
9. Hes 31:1 – 11:e året, 3:e månaden, 1:a dagen; 21 juni 587 f.Kr.
10. Hes 32:1 – 12:e året, 12:e månaden, 1:a dagen; 3 mars 585 f.Kr.
11. Hes 32:17 – 12:e året, (månad anges inte), 15:e dagen; omkring april 586 – april 585 f.Kr.
12. Hes 33:21 – 12:e året, 10:e månaden, 5:e dagen; 8 jan 585 f.Kr.
13. Hes 40:1 – 25:e året, 1:a månaden, 10:e dagen; 28 april 573 f.Kr.
Boken består av sju stora sektioner, som i sin tur är indelade i sju mindre sektioner vardera:
1. Hesekiels kallelse och första samlingen budskap om en kommande dom (Hes 1:1-7:27)
2. Andra samlingen budskap om en kommande dom (Hes 8:1-13:23)
3. Tredje samlingen budskap om en kommande dom (Hes 14:1-19:14)
4. Fjärde samlingen budskap om en kommande dom (Hes 20:1-24:27)
5. Profetord mot nationer (Hes 25:1-32:32)
6. Budskap om Israels straff och framtida upprättelse (Hes 33:1-39:29)
7. Syn av det nya templet och det nya landet (Hes 40:1-48:35)
Skrivet: 592-570 f.Kr.
Berör tidsperioden: Sin samtid och framtiden
Författare: Hesekiel
Författaren identifierar sig själv i Hes 1:3; 24:24 och första person singular används i hela boken, vilket indikerar att det är ett verk av en och samma författare.
Citeras:
Hes 5:11 citeras i Rom 14:11
Hes 11:20 citeras i Upp 21:7
Hes 37:5 citeras i Upp 11:11
Hes 37:10 citeras i Upp 11:11
Hes 37:27 citeras i 2 Kor 6:16
1
Introduktion
[Årtalen i Hesekiels bok utgår från Jojachins fångenskap och exil år 597 f.Kr., se 2 Kung 24:12; 15. Inledningen (vers 1-3) är strukturerad med parallellism och har även ett kiastiskt mönster som rör sig inåt från år till månad och centralt den dag då Hesekiel fick se syner från Gud.]
1 Och det hände i det 30:e året [i Hesekiels liv]
i den 4:e [månaden]
på den 5:e [dagen] i månaden,
när jag [Hesekiel] var bland fångarna vid floden Kevar,
att himlarna öppnade sig och jag såg syner från Gud (Elohim).
2 På den 5:e [dagen]
i månaden [troligtvis den 4:e, vilket är tamuz – juni/juli],
som var det 5:e året av kung Jojachins fångenskap [juli år 593 f.Kr.].
3 Då kom (ordagrant: ”kommande kom”) Herrens (Jahvehs) ord till prästen Hesekiel, Bozis son, i kaldéernas land [Babylon] vid floden Kevar, och Herrens (Jahvehs) hand [kraft, se 1 Kung 18:46; 2 Kung 3:15] var över honom på den platsen. [Kevar var en förgrening av floden Eufrat, söder om Babylon.]
[Detta är den andra exilen och bokens författare Hesekiel är en av dem som också förs bort. Han var då 25 år. Här i bokens inledning har det nu gått 5 år sedan dess och han är 30 år. I den första exilen (605 f.Kr.) fördes en mindre grupp bort, bl.a. Daniel. Då regerade Jojakim (hebr. Jehojaqim) i Juda, se Dan 1:1. Nu regerar hans son Jojakin (hebr. Jehojachin; samma namn, men med ”n” på slutet istället för ”m”) här i Hesekiel är stavningen av Jehojachin det snarlika Jojachin (Hes 1:2).
Hesekiel var (som även Jeremia) av prästerlig släkt och ättling till Levi. Hans far Buzi nämns inte någon annanstans, eventuellt kan det finnas någon koppling med landet Boz (Job 32:2, 6). Hade Hesekiel inte förts bort från Jerusalem skulle han börjat tjänstgöra som präst i templet när han fyllde 30 år (4 Mos 4:47). Istället kallar Herren honom nu till en profet (Hes 2:3-5). Frasen ”kom Herrens ord” används 50 ggr i boken.]
Första samlingen budskap (kap 1-7)
Första synen
4 Och jag såg och se, en stormvind kom ut från norr [stormar representerar ofta Guds närvaro, se Jer 23:19], ett stort moln med en eld blixtrade så att det lyste runt omkring det, och ut från dess mitt som färgerna av glödande legering från eldens mitt.
Fyra levande varelser
[Medan profeten såg den annalkande stormen trädde fyra levande varelser fram. De introduceras på nytt i Hes 10:5 och Hes 10:20 där de kallas keruber. Dessa änglalika väsen hade Guds uppdrag att bevaka Guds helighet. Dessa indikerar att i stormen finns Guds helighet. Efter Adams fall stationerades keruber vid ingången till Eden för att förhindra synd att komma inför Guds helighet, se 1 Mos 3:22-24. Vers 5-14 räknar upp tio beskrivningar av dessa varelser.]
5 Och ut från mitten kom det som liknade fyra varelser [keruber Upp 4:6-8] och deras utseende (uppenbarelse) hade likhet (hebr. demot) med en människa.
6 Och var och en hade fyra ansikten och var och en av dem hade fyra vingar. [De 4 keruberna hade totalt 16 ansikten och 16 vingar.]
7 Och deras fötter var raka fötter [utan någon led], och deras fotsulor var som fotsulan på en kalvs fötter [klövar], och de gnistrade som färgerna i polerad brons [Upp 1:15].
8 Och de [de fyra keruberna] hade människohänder under deras vingar på deras fyra sidor. Och alla fyra av dem hade sina ansikten och vingar på följande sätt:
9 Deras vingar var sammanfogade med varandra [på samma sätt som de två keruberna i Salomos tempel, se 1 Kung 6:27]. De vände sig inte när de gick, de gick var och en rakt fram.
10 [Ansiktena såg ut så här:]
Var och en hade ansikten som liknade en människa,
och alla fyra hade ett lejons ansikte till höger,
och alla fyra hade en oxes ansikte till vänster,
alla fyra hade också en örns ansikte [på baksidan av deras huvuden]. [Upp 4:7]
11 Detta var deras ansikten.
Och deras vingar sträcktes uppåt, två vingar på var och en var sammanfogade med varandra och med två täckte de sina kroppar.
12 Och de gick var och en rakt fram [i den riktning ansiktet var vänt], dit Anden gick, dit gick de, de vände inte på sig när de gick.
13 Och de levande varelserna hade ett utseende som liknade brinnande kol som såg ut som facklor, det flammade upp och ner bland de levande varelserna och det var strålglans i elden och från elden kom blixtar.
14 Och de levande varelserna rörde sig hastigt (sprang) fram och tillbaka som utseendet hos blixtens ljus.
Hjulen
[Intill dessa keruber beskrivs något som liknas vid hjul. Det är samma ord (hebr. ofan) som används för vagnshjul, se 2 Mos 14:25. Dock är de mer komplexa och beskrivs som ”hjul i ett hjul”, se vers 16. I senare judisk litteratur (Henoksböckerna, 1 Enok 61:10 och 2 Enok 29:3) utvecklas ofannim (plural av ofan) till en tredje typ av änglar, tillsammans med serafim och cherubim. Anledningen är att på ”hjulen” finns ögon, se vers 18. Den mest grundläggande tolkningen av hjulen som kan röra sig i alla riktningar är att visa på Guds allmakt och förmåga att se och förflytta sig överallt på jorden samtidigt.]
15 Och jag såg de levande varelserna och se ett hjul i (mot) marken vid sidan av de levande varelserna vid deras fyra ansikten.
16 Hjulens utseende och deras konstruktion var som färgen av krysolit [troligtvis gul/guld färgad – hebr. tarsis; troligtvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll; se även 2 Mos 28:20; Hes 10:9; Dan 10:6], och de fyra såg likadana ut, och deras utseende och deras konstruktion var som om det var ett hjul inuti ett hjul. [Detta möjliggör rörelse åt alla riktningar. Kanske rör det sig om någon gyroskopisk konstruktion med sfäriska hjul.]
17 De [hjulen] kunde röra sig åt alla fyra riktningar (sidor), utan att vända sig. [De kunde byta riktning utan att vända sig om.]
18 Och deras fälgar (ringar; något välvt – hebr. gav) var höga och de var skräckinjagande (respektingivande), och deras fälgar (ringar) [de sfäriska hjulen] var fulla av ögon [kan syfta på ljus, ädelstenar, verkliga ögon] runt om – alla fyra [hjulen eller de fyra varelserna]. [Upp 4:7; 11:12]
19 Och när de fyra levande varelserna gick, gick hjulen tätt intill dem, och när de fyra varelserna lyfte sig från marken lyftes hjulen upp (med dem).
20 Dit Anden ville gå (över den plats dit Anden ville gå), dit gick de, och hjulen lyftes tillsammans med dem, för varelsernas ande [singular] var i hjulen.
21 När dessa (varelserna) går, går de (hjulen) och när de står (stilla), står de. Och när de lyfts upp från marken lyfts hjulen upp bredvid dem, för de levande varelsernas ande är i hjulen.
Plattformen
22 Ovanför huvudena på de levande varelserna fanns det något som liknade något utspänt (expanderat), det strålade som med färger av is och var utspänt över deras huvuden.
[Här används först det hebreiska ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt och sedan det hebreiska ordet nata expandera, spänna ut, vara utspänt. Här anas fler än de tre rumsdimensionerna och tid, se 2 Sam 22:10.]
23 Och under det utspända (det utsträckta välvda fästet, expansionen) var deras vingar utsträckta mot varandra (tillsammans; ordagrant: ”en kvinna till hennes syster”). Var och en hade två [vingar] som täckte [ena sidan av deras kroppar], och var och en hade två [vingar] som täckte [den andra sidan av] sina kroppar. [Se även vers 11.]
24 Och när de gick hörde jag ljudet av deras vingar som ljudet av stora vatten, likt den Allsmäktiges (Shaddajs) röst, ett ljud av tumult som ljudet av en armé. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar.
25 Och det var en röst ovanför det utspända som var ovanför deras huvuden. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar.
26 Över plattformen som var ovanför deras huvuden syntes något som liknade en tron. Den såg ut som safir (blå ädelsten). Högt ovanför tronen satt en som till utseendet liknade en människa.
27 Från det som föreföll vara hans höfter och uppåt såg jag något som liknade en glänsande bronsfärgad ring av eld runtomkring honom (skinande som smält metall). Från hans höfter och nedåt såg jag något som liknade eld, som gav ett strålande ljus omkring honom.
28 Detta sken runt honom såg ut som regnbågen i ett moln en regnig dag. Detta var hur Herrens härlighet (ära, makt) visade sig för mig.
När jag såg detta, föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.