22
Egendom – stöld
[Välstånd på den här tiden bestod i boskap, se 1 Mos 47:17; 2 Sam 12:2; Job 1:3. Stöld av oxar och får räknas som stöld av egendom.]
1 Om en man stjäl en oxe eller ett får och dödar det eller säljer det, ska han ersätta (hebr. shalem):
5 oxar för 1 oxe [femfalt] och
4 får för 1 får [fyrfalt].
[Jfr 2 Sam 12:4. Anledningen till det högre straffet för stöld av oxen kan vara att det är ett större djur, kräver mer fräckhet eftersom det lättare kan upptäckas. Dessutom orsakade förlusten av en oxe mer skada för ägaren än förlusten av ett får, se Ords 14:4.]
2 Om en tjuv blir påkommen med att bryta sig in (gräva sig igenom – hebr. machteret) [husväggen till stallen när det är mörkt] och blir slagen så att han dör, ska det inte vara någon blodskuld för honom [djurens ägare är inte skyldig till dråp].
3 Men om solen gått upp över honom [tjuven höll på att gräva sig in då det var ljust] ska det var blodskuld för honom [dråparen]. [Husägaren ska åtalas för mord.] Han [tjuven] ska ersätta fullt ut (hebr. shalem shalem). Om han inte har något [tillräckligt], då ska han bli såld [som slav] för sin stöld (stöld i smyg – hebr. genevah). [Kunde han inte betala var han tvungen att betala genom att arbeta, men inte mer än sex år, se 2 Mos 21:2-4.]
4 Om stöldgodset [djuret som han stulit i smyg] påträffas levande i hans hand, vare sig det är oxe eller åsna eller får, ska han ersätta dubbelt [igen].
Egendomar – skada på grund av oaktsamhet
5 Om en man orsakar att ett fält eller en vingård blir avätet, därför att han har låtit sin boskap gå lös, och den har ätit på en annan mans fält, då ska han ersätta honom från sitt eget fält och från sin egen vingård.
6 Om eld bryter ut och får tag i törne så att sädesskylarna eller den stående säden eller fältet slukas, ska han som tände elden ersätta den ordentligt.
Egendomar – tvist över ansvar
7 Om en man överlämnar pengar eller andra tillhörigheter till sin granne för att han ska förvara det och det blir stulet från den mannens hus, om tjuven blir funnen ska han ersätta dubbelt tillbaka.
8 Om tjuven inte blir funnen, då ska husets herre komma nära Gud (Elohim) för att se om han har lagt sin hand på sin grannes tillhörigheter.
9 För varje slags överträdelse – om det gäller en oxe, en åsna, ett får, kläder eller någonting som har gått förlorat – som någon [hittar det och] säger: ”Det här är det [som är mitt]”, ska båda parters sak komma inför Gud (Elohim). Den som Gud (Elohim) dömer skyldig [visar har felat] ska ersätta dubbelt till sin granne. [På samma sätt som i vers 4 och vers 7 eftersom det stulna också återfås, inte fyrfalt som i vers 1.]
10 Om en man till sin granne överlämnar en åsna eller en oxe eller ett får eller något djur för att han ska skydda (ta hand om) det och det dör eller skadas eller förs bort och ingen ser det,
11 då ska Herrens (Jahvehs) ed vara mellan dem båda för att se att han inte har lagt sin hand på sin grannes tillhörigheter, och dess ägare ska acceptera det och inte begära någon ersättning.
12 Men om det är stulet från honom ska han ersätta dess ägare.
13 Om det har gått sönder ska han föra fram det som bevis, han ska inte ersätta det som är trasigt.
14 Och om en man lånar något av sin granne och det skadas eller dör, och dess ägare inte är där just då, ska han [som lånat det] ersätta det fullt ut.
15 Om ägaren var närvarande [när djuret skadades eller dog], ska han [den som lånat det] inte ersätta det. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.
Moraliska lagar
16 Och om en man förleder en ungmö som inte är förlovad, och ligger med henne, ska han med säkerhet betala en hemgift för henne så att hon blir hans hustru.
17 Om hennes far vägrar att ge henne till honom, ska han betala silver efter hemgiften för en ungmö.
18 Du ska inte tillåta trollkvinnor (häxor, sådana som håller på med ockulta saker) att leva.
19 Den som ligger (har samlag) med ett djur ska med säkerhet dödas.
20 Den som offrar till avgudar det som är sparat (undanlagt) till Herren (Jahveh), ska i grunden förgöras (hebr. charam).
21 En främling (invandrare som bor i landet – hebr. ger) ska du inte förorätta (behandla fel, utnyttja) eller förtrycka (krossa), ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.
22 Ingen änka eller faderlös ska ni förödmjuka (plåga, våldföra er på – hebr. anah). [Jes 1:17; Job 31:16, 17, 21]
23 Om du behandlar dem illa på något sätt – för om de ropar till mig ska jag sannerligen höra deras rop –
24 ska min vrede bli het och jag ska döda dig med svärd, och din hustru ska bli änka och dina barn faderlösa.
25 Om du lånar ut pengar till någon av mitt folk, till den fattige (hebr. ani) som är hos dig, ska du inte vara för honom som en kreditgivare, inte heller ska du ta ränta av honom.
26 Om du tar din grannes mantel i pant ska du återlämna den till honom vid solnedgången,
27 för det är hans enda täcke, det är hans mantel för hans kropp som han ska sova under. Och det ska ske när han ropar till mig att jag ska höra, för jag är nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanon).
28 Du ska inte smäda Gud (Elohim) och inte förbanna ditt folks ledare.
29 Du ska inte fördröja att offra fullheten av din skörd och det som kommer från din press. Det förstfödda av dina söner ska du ge till mig.
30 På samma sätt ska du göra med din oxe och med ditt får. Sju dagar ska den gå med sin mor, på den åttonde dagen ska du ge den till mig.
31 Ni ska vara heliga män till mig, därför ska ni inte äta något kött från ett rivet djur på fältet, det ska ni kasta till hundarna.