6
Ett liv i tjänst för andra
1 Mina syskon (bröder och systrar i tron), även om någon skulle bli påkommen (ertappad, upptäckt, överraskad) med något felsteg (överträdelse; kan också tolkas som: råka bli överraskad eller missledd att begå något felsteg, överträdelse), ska ni som är andliga människor (har Anden), i mildhet (rätt balans av känslor, fri från hämndlystnad och bitterhet) återupprätta (återanpassa, hela) en sådan – samtidigt som du ser till att inte också du själv skulle bli frestad [och falla i samma synd]! [Återupprätta är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]
2 Bär [alltid, gång på gång] varandras [särskilt betungande personliga] bördor (tyngder, tunga vikter) [Rom 15:1] så (på detta sätt) kommer ni [fortsätta] att uppfylla (fullfölja, fullborda) den Smordes (Kristi) lag (lära, undervisning). [Se Gal 5:6, 14; Joh 13:34; Rom 13:8-10; 1 Kor 9:21; 1 Joh 4:21; Heb 8:10.]
3 För om någon tror (tycker) sig vara något, fast han ingenting är [tycker sig vara förmer än andra och inte vill bära sin broders börda], bedrar han sig själv.
[Det grekiska ordet för börda i vers 2 är ”baros” – en tung vikt eller sten som någon måste bära en längre sträcka. Det blev ett begrepp för att beskriva hårt arbete och svåra situationer, som i t.ex. Matt 20:12 där Jesus talar om vingårdsarbetarna som slet i hettan en hel dag. Här ligger betoningen på ”varandras bördor”. Paulus skriver om att man kan bedra sig själv – ordet har en grundbetydelse i sin substantivform ”en som förleder sinnet”, dvs. någon som vilseför sättet att tänka.]
4 Men var och en ska pröva (undersöka, testa) sina egna gärningar (handlingar) och sedan bara hålla sin stolthet för sig själv [orsaken till varför man är stolt – det man kan ståta med och berömma sig av] utan att jämföra sig med någon annan.
5 För var och en måste bära (lyfta) sin egen börda (portion, packning, en militärisk term för den utrustning en soldat normalt själv bar).
[Här i vers 2-5 finns många sanningar:
- Alla, även kristna, kommer möta problem och svårigheter – det är verkligheten i en fallen värld, se Rom 8:18-28.
- En kristen behöver finnas med i en församlingsgemenskap. I ett individualistiskt samhälle är det lätt att tro att ”ensam är stark”. Att ensam bära sin börda är inte ett uttryck för tapperhet, utan snarare ett tecken på stolthet, något som vers 3 belyser.
- Vers 5 tar upp den andra ytterligheten, den som utgår från att man förväntar sig att andra ska göra allt. Här använder Paulus ett annat grekiskt ord för börda, nämligen ”phortion” (jmf med vers 2), som ofta översätts packning – t.ex. om en soldats ryggsäck. Det används även för skeppslast, se Apg 27:10 och kan betyda faktura eller räkning. När det kommer stora bördor – kriser i livet – då hjälps vi åt, men var och en bär sin egen ryggsäck och betalar sin egen räkning. Det kan och ska ingen annan göra. I ett annat brev förtydligar Paulus sitt budskap till de kristna som var odisciplinerade och levde på andra: ”den som inte arbetar, ska inte heller äta”, se 2 Tess 3:10.
]
6 Låt den som undervisas i Ordet dela med sig till (delta med) den som undervisar i allt gott (i varje god sak). [Det grekiska substantivet ”koinonos” beskriver en kompanjon, partner – någon som är gemensamt delaktig och delar med sig.]
7 Bli inte vilseledda (lurade, bedragna)! Gud låter sig inte förlöjligas (föraktas, bli fnyst åt) – för vad en människa sår [om hon skulle så], det ska (kommer) hon också skörda.
8 För den som sår i sitt kött (gång på gång föder sin gamla onda mänskliga natur, sitt sinne) ska (kommer att) skörda förgängelse (undergång, andligt förfall) från köttet, men den som sår [och fortsätter att så] i (in i) Anden ska (kommer) av (utifrån) Anden att skörda evigt liv.
9 Och låt oss (vi borde) inte tröttna (utmattas; vara dåliga, usla) på att [alltid] göra gott, för när rätt tid (vars och ens rätta tillfälle) är inne ska (kommer) vi skörda, om vi inte ger upp (ger efter, släpper taget) [slutar att göra gott].
10 Så därför [som en slutsats av vad jag nyss sagt om skörd och särskilt sådd, se vers 8-9]: när (medan) vi har [ett passande] tillfälle, låt oss (borde vi) göra (”arbeta”, verka) gott mot alla [hjälpa varje människa; göra det som bygger upp, är moraliskt rätt och ger glädje till andra], och speciellt mot dem som är våra medsyskon i tron (ordagrant: ”mot dem av trons hushåll” – i plural).
Avslutning
11 Se med vilka stora bokstäver jag nu skriver med egen hand till er.
[Det var vanligt att brev dikterades, se 1 Kor 16:21; 2 Kor 10:1; 2 Tess 3:17; Kol 4:18. Nu fattar Paulus själv pennan och skriver med versaler, för att sammanfatta och betona huvudpunkten i brevet: Jesu kors!]
12 De som vill visa upp en fin yttre fasad i köttet försöker få er att bli omskurna. De gör det bara för att undvika att bli förföljda för den Smordes (Kristi) kors skull.
13 För även dessa omskurna [judar] håller inte själva lagen, men de vill att ni blir omskurna så att de kan skryta med er kropp (få ära för att ni böjer er för deras yttre riter).
14 Låt det inte ske (Gud förbjude det) att jag skulle berömma mig av något annat än av vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) kors! För på grund av detta kors har världen blivit korsfäst för mig [jag har inte längre något intresse för den här världens system med dess lockelser och mänskliga gärningslära], och jag för världen [världens intresse för mig är också dött].
15 Att vara omskuren eller oomskuren har ingen betydelse [längre], det handlar om [att vara] en ny skapelse [i Jesus, se 2 Kor 5:17.]
16 Åt alla som vandrar efter denna regel (lever sina liv efter denna princip), låt frid och nåd vara över dem, och även Guds Israel [kristna oavsett om man varit jude eller hedning före omvändelsen].
17 Från nu och framöver, låt ingen orsaka mig oro, för jag bär den Smordes (Kristi) märken på min kropp.
[Ordet för märkt är samma ord som användes för det bomärke som slavar och djur brännmärktes med av sin ägare. Rent symboliskt, men även fysiskt, var Paulus märkt som Jesu egendom. Paulus hade ofta blivit misshandlad och slagen för budskapet. En del av brevets mottagare i Galatien kunde själva komma ihåg hur Paulus varit nära att bli dödad när han kom till dem, se Apg 14:19.]
18 Låt vår Herres, Jesu den Smordes (Kristi), nåd (Guds oförtjänta favör) vara med er ande, mina syskon (bröder och systrar i tron).
Amen (låt det ske så).