Habackuk
Inledning
Habackuk är den åttonde av de tolv mindre profeterna. Namnet Habackuk (hebr. Chavaqoq) delar rot med det hebreiska ordet för att omfamna. Det förekommer bara här i hela GT. Därför vet vi inte så mycket om vad namnet egentligen betyder. Han var verksam i Sydriket, Juda och Benjamins område. Man vet inte säkert när Habackuk levde men många placerar honom i slutet på det assyriska rikets dagar.
Det som är lite unikt med Habackuk är att han inte profeterar särskilt mycket till folket om vad Gud säger. Istället går han till Gud med folkets frågor. Hur kan Gud tillåta att ondskan inte verkar få någon bestraffning? Guds svar är att det finns en gudomlig plan för historien som både har dömt och ska döma all ondska men under tiden får den rättfärdige leva av tro, se Hab 2:4.
Struktur: Denna bok innehåller tre delar. En dialog med Gud, ett antal gliringar till Israels tidigare förtryckare och en avslutande begäran om att Herren ska omstörta och fälla all ondska och orättvisa i hela världen. Boken följer också ett kiastiskt mönster:
A Introduktion (Hab 1:1)
B Habackuks första klagan – hur länge? (Hab 1:2-4)
C Herrens första svar – jag sänder en armé från Babylon (Hab 1:5-11)
D Habackuks andra klagan – hur kan du använda ett ogudaktigt folk? (Hab 1:12-17)
E Vänta, de orättfärdiga kommer att straffas – den rättfärdige lever av tro (Hab 2:1-5)
D Herrens andra svar – fem verop över de ogudaktiga (Hab 2:6-20)
C Herrens sista svar – jag kommer att ta hand om Babylon (Hab 3:1-15)
B Habackuks respons på den första klagan – jag vill vänta på Herren (Hab 3:16-19)
A Psalmens beskrivning
Skrivet: 640-609 f.Kr.
Berör tidsperioden: 640-609 f.Kr.
Författare: Habackuk
Citeras:
Hab 1:5 citeras i Apg 13:41
Hab 2:3 citeras i Heb 10:37
Hab 2:4 citeras i Rom 1:17; Gal 3:11; Heb 10:38
Relaterade böcker:
Sefanja
Jeremia
Kanske även:
Hesekiel
Daniel
1
Inledning
1 Budskapet (profetordet, bördan) som profeten Habackuk (hebr. Chavaqoq) såg i en syn (vision).
Habackuks första klagan
Hur länge?
2 Hur länge, Herre (Jahveh), ska jag ropa [om hjälp]
utan att du hör (lyssnar)?
Jag ropar till dig – ”Våld (terror, laglöshet – hebr. chamas)!”
Ändå vill du inte frälsa (rädda)!
3 Varför visar du mig missgärningar
och låter mig se skadan?
Varför är tillspillogivning och våld (terror) framför mig,
så att kiv och strid uppstår?
4 Därför [som en konsekvens] är undervisningen (hebr. Torah) förlamad
[kraftlös och utan verkan – som en avdomnad hand, se Ps 77:3]
och rätten kommer inte fram,
eftersom de onda besegrar de rättfärdiga,
därför är rätten korrumperad (perverterad, krokig).
[Samma ord ”förlamad” används om reaktionen från Jakob när han får höra att Josef fortfarande är vid liv, se 1 Mos 45:26. Resultatet av att överge Guds ordningar blir ett samhälle i kaos.]
Herrens första svar
Jag sänder en armé från Babylon
5 Titta (er omkring) bland hednafolken (länderna) och se
och förundras storligen [ordagrant ”chockas bli chockade”],
för se, ett verk ska bli gjort i era dagar
som ni inte ska tro på,
trots att det återberättas för er.
6 Jag ska resa upp kaldéerna [babylonierna],
det bittra och impulsiva folket
som marscherar över [hela] jordens bredd
för att inta boplatser som inte är deras.
7 [Nu beskrivs babyloniernas arrogans:]
De är fruktansvärda och hemska,
deras påbud (juridiska beslut) och deras majestät (styre) kommer från dem själva.
[De är sin egen lag och sätter upp sina egna spelregler.]
8 Deras hästar är vigare än leoparder
och våldsammare än öknens vargar.
Deras ryttare sprider ut sig,
ja, deras ryttare kommer från avlägsna platser,
de flyger som örnen (gamen – hebr. nesher), som skyndar [störtdyker för] att äta [ta sitt byte].
9 Alla kommer med ont uppsåt,
deras ansikten är ivrigt inställda som östanvinden,
de samlar fångar som sanden (lika oräkneliga som sandkornen).
10 De hånskrattar åt kungar
och furstar gör de till åtlöje.
De förlöjligar varje fästning,
de kastar upp jord (gör en anfallsramp) och intar den.
11 När de sveper förbi
som en vind [alternativ översättning ”anden svepte förbi och jag var förvånad”]
med överträdelser är de skyldiga,
även de som gör sin styrka till sin gud [hebr. eloha – syftar på stormguden Marduk (Bel)].
Habackuks andra klagan
Hur kan du använda ett ogudaktigt folk?
12 Är inte du från urminnes tid (från öster) Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), min Helige?
Vi ska inte dö.
Herre (Jahveh), du har förordnat dem för dom
och du Klippa (hebr. tsor) [ett omskrivet tilltal till Gud], har gjort dem till tuktan.
13 Du som har ögon allt för rena för att se ondskan
och som inte kan titta på det som är fel,
varför ser du då på när de handlar trolöst
och förblir stilla när de onda slukar den som är mer rättfärdig än honom?
14 Varför gör du människan som havets fiskar,
som krypen som inte har någon härskare över sig?
15 De tar upp dem med sina fiskespön,
fångar dem i sina nät
och samlar dem i sina fisketrålar
och därför fröjdas de och jublar.
16 Därför offrar de till sina nät och offrar till sina fisketrålar,
eftersom deras mat är fet genom dessa redskap och deras mat riklig.
17 Ska de få tömma sina nät
och inte upphöra att kontinuerligt dräpa hednafolken?