Hosea
Inledning
Hosea är den första av de tolv mindre profeterna. Den är skriven strax före det norra rikets fall 722-720 f.Kr. då assyrierna belägrade Samarien. Boken uppmanar till trohet och omvändelse, och den visar på Guds kärlek och nåd gentemot ett trolöst folk.
Boken inleds med att Gud instruerar Hosea att gifta sig med en prostituerad kvinna som heter Gomer. Det var en skam för en präst att gifta sig med en prostituerad kvinna (3 Mos 21:7, 13). Det gällde säkerligen också för en profet. En del tolkar därför äktenskapet rent bildligt, men berättelsen verkar ge en verklig skildring av händelser, namn och platser. Hoseas äktenskap med en prostituerad var en skandal på hans tid, på samma sätt som nu – och det är det som är poängen.
Genom detta äktenskap symboliserar Hosea Guds relation med Israel. Gomer är otrogen mot Hosea, vilket speglar Israels otrohet mot Gud genom att dyrka andra gudar. Trots Gomers otrohet fortsätter Hosea att älska och återlösa henne, vilket symboliserar Guds trofasthet och villighet att förlåta Israel.
I bokens andra del (kapitel 4-14), fördömer Hosea Israels synder, inklusive avgudadyrkan, korruption och social orättvisa genom en rad profetiska budskap. Han varnar för att folkets synder kommer att leda till nationens fall. Samtidigt betonar Hosea Guds kärlek och barmhärtighet. Han uppmanar folket att omvända sig och återvända till Gud. Hosea beskriver Guds kamp mellan rättfärdig vrede och djup kärlek för sitt folk. Boken avslutas med ett löfte om helande om Israel vänder tillbaka till Gud (Hos 14:2-10).
Struktur:
1. Hoseas personliga liv och äktenskap (Hos 1-3)
2. Profetior om Israel (Hos 4-14)
Berör tidsperioden: 760-722 f.Kr.
Skrivet: 760-720 f.Kr.
Författare: Hosea
Citeras:
Hos 1:6, 9 – 1 Pet 2:10
Hos 2:1 – Rom 9:26-27
Hos 2:23 – Rom 9:25; 1 Pet 2:10
Hos 6:6 – Matt 9:13; Matt 12:7
Hos 10:8 – Luk 23:30; Upp 6:16
Hos 11:1 – Matt 2:15
Hos 13:14 – 1 Kor 15:55
Relaterade böcker:
Amos
Jona
1
Hoseas familj – Guds familj
Introduktion
1 Herrens (Jahvehs) ord som kom till [profeten] Hosea (hebr. Hoshea; betyder: frälsning), Beris son, i de dagar då
Ussia (hebr. Uzzijaho) [Sydrikets 10:e regent; regerade 788-736 f.Kr.],
Jotam [Sydrikets 11:e regent; regerade ca 758-742 f.Kr., först tio år tillsammans med sin spetälske far (2 Krön 26:21), sedan själv och till sist tre år med sin son Achaz],
Achaz [Sydrikets 12:e regent; regerade ca 742-726 f.Kr., de sista åren regerar han tillsammans med sin son Hiskia]
och Hiskia (hebr. Jechizqijah) [Sydrikets 13:e regent; regerade 726-697 f.Kr.]
var kungar i Juda [det södra riket]
och de dagar då
Jerobeam [den andre, regerade 793-753 f.Kr.] var Israels [det norra rikets 13:e] kung.
[Hosea verkade som profet i det norra riket under omkring 40 år (760-722 f.Kr.). Här nämns bara Jerobeam II i det norra riket. De sex sista kungarna är: Sakarja, Sallum, Menachem, Peqachjah, Peqach och Hosea. De regerar från ca 750 till 722 f.Kr. då huvudstaden Samarien intogs av den assyriske härskaren Sargon II och landets befolkning deporterades till Assyrien.]
Hoseas äktenskap
2 Första gången Herren (Jahveh) talade till Hosea sa Herren (Jahveh) till Hosea: ”Gå och ta dig [gift dig med] en hustru som är prostituerad (hebr. zanon) och [få] barn till en prostituerad, för i stor prostitution (hebr. zanah zanah) lämnar landet Herren (Jahveh).”
3 Så han gick och tog Gomer, Divlajims dotter, och hon blev gravid och födde honom en son.
Jizreel – Gud ska så
4 Och Herren (Jahveh) sa till honom:
”Ge honom namnet Jizreel [betyder: ’Gud sår’, se Sak 10:9],
för ännu en liten tid
och jag ska besöka Jizreels blod över Jehus hus
och ska få Israels hus kungarike att upphöra. [Jehu var den som dödade Ahabs familj, se 2 Kung 9:16, 25, 33. Här finns också en anspelning på fertilitetsguden Baal, se Jer 2:23; Hos 2:13.]
5 Och det ska ske den dagen
att jag ska bryta Israels båge
i Jizreels dal.”
[Jizreel är ett symboliskt namn som klingar likt namnet Israel. Jizreel är den dalen i Galileen där Jehu segrade över Omri och det nuvarande styret med Jerobeam II (den 13:e kungen i Nordriket) startade. Se 2 Kung 9-10.]
Lo-Ruchama – inget förbarmande
6 Och hon [Hoseas fru Gomer] blev gravid igen och födde en dotter. Och han [Herren] sa till honom [Hosea]: ”Ge henne namnet Lo Ruchamah [som betyder: ’Inget förbarmande’] för jag ska inte längre ha förbarmande över Israels hus, så att jag på något sätt skulle förlåta dem.
7 Men jag ska ha förbarmande över Juda hus och ska frälsa (rädda) dem i Herren deras Gud (Jahveh Elohim), men ska inte rädda dem med båge, inte med svärd, inte med strid, inte med hästar, inte med ryttare.”
Lo-Ammi – inte mitt folk
8 När hon [Gomer] hade avvant Lo Ruchamah blev hon gravid och födde en son.
9 Och han [Herren] sa: ”Ge honom namnet Lo-Ammi [som betyder ’inte mitt folk’] för ni är inte mitt folk och jag ska inte vara er.”
Kommande upprättelse
[Situationen är inte hopplös, Gud vill återförena sitt folk. I vers 11 nämns nu att Jizreels dag ska bli stor. I nästa vers (Hos 2:1) nämns Hoseas yngsta son Ammi och hans dotter Ruhama utan den hebreiska negativa partikeln lo framför namnen!]
10 Även om antalet av Israels söner ska vara som havets sand som inte kan mätas eller räknas [1 Mos 22:17; 32:12], ska det ske att istället för det som sagts till dem ”ni är inte mitt folk” ska det sägas till dem ”ni är den levande Gudens (hebr. El) söner.”
11 Och Juda söner och Israels söner ska förenas (samlas) tillsammans och de ska utse åt sig ett huvud (en ledare). Och de ska växa upp (ordagrant: höja sig upp ur) ur marken (landet – hebr. ha-erets), för stor ska Jizreels dag vara. [Jizreel betyder ”Gud planterar/sår”, och anspelar på hur landet på nytt ska födas, se vers 4-5 och Hos 2:22-23.]