8
Proklamationer
Guds rättvisa
1 Sätt shofaren till din mun [för att varna och gör folket redo för strid].
Som en örn kommer han mot Herrens (Jahvehs) hus [troligtvis Assyrien, se även Dan 7:4],
eftersom de har överträtt mitt förbund
och avfallit från min undervisning.
2 De [Israel] ska ropa till mig:
”Min Gud (Eloah). Vi, Israel, känner (är intimt förtrogen med) dig.” [Detta kan vara korta böner som framfördes på dessa offerhöjder. De var säkra på att de kände Herren, vilket de inte alls gjorde, se Joh 8:39.]
3 Israel har kastat av sig det som är gott,
fienden ska jaga honom.
4 De har insatt kungar
men inte från mig (utan att rådfråga mig),
de har gjort sig furstar
och jag känner dem inte.
[1 Kung 11-12, med några få undantag som Jerobeam (1 Kung 11:29-40) och Jehu (2 Kung 9:1-3).]
Av deras silver och deras guld
har de gjort dem,
avgudar som kan huggas bort.
5 Samarien, din kalv är nedkastad. [2 Mos 32; 1 Kung 12:26-30]
Min vrede är upptänd mot dem.
Hur länge ska ni vara oförmögna till oskuld?
6 För från Israel är också detta [denna kalv],
hantverkaren gör det
men det är ingen gud.
Samariens kalv
ska brytas i flisor.
7 För de sår vind
och de ska skörda virvelvindar,
det har ingen stjälk,
axet ger inte något mjöl,
om det ger något
ska främlingar svälja det.
8 Israel är uppslukat,
nu har de blivit bland hednafolken
som värdelösa verktyg.
9 För de har gått till Assyrien
som en ensam vildåsna för sig själv,
Efraim har köpt (betalt en prostituerads lön – hebr. tanah) älskare.
10 Fastän de köper [prostituerade tjänster] från hedningarna,
ska jag samla ihop dem [hednafolken till att strida mot Israel],
så att de börjar förminskas
under bördan av kung och furstar [med skatter och militärtjänst, se 2 Kung 15:19-20].
11 Efraim [den ledande av de tio norra stammarna i det norra riket – Israel] har förökat altaren till synd,
altaren har blivit till synd för honom.
12 Trots att jag skriver så mycket av min undervisning till honom,
räknas de som främlingar.
13 Offer är gåvor till mig.
Ska de offra kött och sedan äta det?
Herren (Jahveh) ger inte nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah) till dem.
Nu kommer han ihåg deras överträdelse
och straffar deras synd.
De ska återvända till Egypten.
14 För Israel har glömt sin Skapare
och byggt palats
och Juda har förökat befästa städer,
men jag ska sända en eld över hans städer
och den ska uppsluka dess fästningar.