59
1 Se, Herrens (Jahvehs) hand är inte avkortad, så att den inte kan frälsa (rädda),
inte heller är hans öra tungt, så att det inte kan höra.
2 På grund av era missgärningar
har ni och er Gud (Elohim) blivit åtskilda,
och era synder har dolt hans ansikte för er,
så att han inte kan höra.
3 Eftersom era händer är befläckade med blod
och era fingrar med synd,
era läppar har talat lögn,
er tunga har muttrat (småpratat för sig själv) ondska.
4 Ingen kungör i rättfärdighet
och ingen dömer i sanning.
De har sin tillit i fåfänglighet och talar lögn,
de föder fram ondska och bär fram missgärning.
5 De kläcker basiliskens ägg
och väver spindelns nät,
den som äter av deras ägg dör
och det som krossas blir en huggorm.
6 Deras nät ska inte bli kläder,
inte heller ska någon skyla sig själv med deras arbete.
Deras arbete är ett arbete i missgärning,
ondskans handling är i deras händer.
7 Deras fötter hastar till ondska
och de skyndar sig att utgjuta oskyldigt blod.
Deras tankar är syndiga tankar,
ödeläggelse och förstörelse finns (följer) i deras spår.
8 Fridens väg (shalom) känner de inte (saknar de kunskap om)
och det finns ingen rätt där de går fram.
De har gjort sig krokiga vägar
och de som går där saknar (har ingen) kunskap om frid (shalom).
9 Därför är rätten fjärran från oss,
inte heller rättfärdigheten övermannar oss.
Vi letar efter ljus men mörker omger oss,
efter klarhet men vandrar i dunkel.
10 Vi famlar utefter muren som en blind,
ja, som de som saknar ögon famlar vi.
Vi snubblar mitt på dagen som i skymningen.
Vi är på en mörk plats precis som de döda.
11 Vi brölar alla som björnar
och jämrar oss som duvor.
Vi söker efter rätt, men det finns ingen,
efter frälsning men den är långt borta från oss.
12 Våra överträdelser är många inför dig
och våra synder vittnar emot oss.
Våra överträdelser är närvarande för oss
och våra missgärningar känner vi alltför väl (är vi djupt förtrogna med),
13 att överträda och förneka Herren (Jahveh)
och vända sig bort från att följa vår Gud (Elohim),
tala bedrägligt och perverst,
föda fram och yttra falska ord från hjärtat.
14 Rättvisan trängs (drivs) tillbaka,
gudsfruktan (rättfärdighet, vördnaden för Gud och det heliga) är avlägsen (står långt borta).
Sanningen är försvagad på torget (faller på grund av upprepade attacker),
moral (rättvisa) kan inte ens komma in [i rättssalen].
15 Sanningen har försvunnit (det finns inte längre någon ärlighet),
den som vänder sig ifrån ondskan blir en måltavla [blir ett offer för onda människor och plundras].
Herren såg detta,
och det smärtade honom att det inte fanns någon rättvisa.
16 Han såg att det inte fanns någon människa [som trädde fram],
han chockerades (förundrades) att ingen grep in (ställde sig i gapet, medlade mellan Gud och människa, bad).
Så han tog saken i egna händer (hans egen arm gav honom seger),
och hans egen rättfärdighet upprätthöll honom.
17 Han bar [längtan efter] rättfärdighet som ett bröstpansar,
och frälsningen (befrielsen) som en hjälm på sitt huvud.
Han tog på sig hämndens dräkt
och bar svartsjuk kärlek som en mantel.
18 Efter deras gärningar
ska jag återgälda dem,
raseri till hans motståndare,
vedergällning till hans fiender,
till [de avlägsna] öarna (kustländerna) ska han betala lön (ge dem deras rättmätiga straff).
19 Så ska de frukta (vörda) Herrens (Jahvehs) namn från väster,
och hans härlighets tyngd från solens uppgång (öster).
Han ska komma som en smal (hebr. tsar) [forsande] flod
som drivs fram av (flyr för) Herrens (Jahvehs) Ande.
[Beroende på hur översättare väljer att definiera subjektet på verbet ”han ska komma”, finns två sätt som denna vers kan tolkas. Det mest naturliga i texten är att det är Herren som fortsätter att vara subjektet även i andra delen av versen och det är Herren som är ”han”. Den grekiska översättningen av versen från 200-talet f.Kr. tolkar det så och översätter ”att Guds vrede ska komma som en väldig flod”. Det som gjort att en del översätter tvärtom (att det är ”fienden” som väller fram) är att det hebreiska ordet tsar kan både användas som ett adjektiv som betyder ”smal/trång” eller ett substantiv ”fiende”. Den hebreiska texten har vokaltecknet för adjektiv, men om man förbiser det skulle man kunna översätta ”När en fiende väller fram ...”. Det finns verser där Egypten liknas vid Nilens vatten, se Jer 46:7-8 så det skulle kunna vara en tolkning, dock finns ingen bestämd artikel så ”fienden” är inte rätt utan i så fall ”en fiende”. Sammanhanget i kapitlet, och omnämnandet av Herren i versens inledning, gör det ändå troligt att det är Herrens namn och härlighet som väller fram som en flod och vind och rensar bort synd. Tar man även med finalen i nästa vers som nämner Återlösaren som ska komma (vers 20), så talar det också för denna tolkning.]
20 En Återlösare ska komma till Sion [tempelberget i Jerusalem]
och till dem som vänder om från sina överträdelser i Jakob,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
21 För mig är detta mitt förbund med dem, säger Herren (Jahveh). Min Ande som är över er och mitt ord som jag har placerat i din mun, ska aldrig avvika från din mun eller från din säds (dina barns) mun eller från munnen på din säds säd (dina barnbarn), säger Herren (Jahveh), från nu och för evigt.