3
Den andra kallelsen
1 Herrens (Jahvehs) ord [profetiska budskap] kom till Jona för andra gången:
2 ”Res dig upp och gå till Nineve [Mosul i dagens Irak], den stora staden, och ropa (hebr. qara) [predika] mot den, det som jag talat till dig.”
[Vers 1-3a är snarlik Jona 1:1-3, med en stor skillnad – Jonas respons. I den första kallelsen flydde han till Tarshish, i den andra går han till Nineve. Den nästan ordagranna upprepningen visar också Herrens vilja att nå Nineve med den profetiska varningen. Gud gör det yttersta för att ge alla människor möjlighet till omvändelse, trots hans egen profets olydnad. Det finns flera paralleller i dessa två episoder. I båda fallen är Jona bland hedningar (sjömännen på båten och invånarna i Nineve). I båda berättelserna återges dialoger och många detaljer, hedningarna gensvarar på profetens ord, deras ledare (kaptenen och kungen) deltar aktivt i omvändelsen och Gud räddar dem. Sorgligt nog verkar Jona vid båda tillfällena oengagerad, frånvarande och ovillig att lyda Gud.]
Jona går till Nineve
3 Så Jona steg upp och gick till Nineve [ca 800 km, mer än en månads vandring] i enlighet med Herrens (Jahvehs) ord. [Den här gången lyder han, förra gången Jona reste sig (Jona 1:2) var det för att fly till Tarshish] Nineve var en mycket stor stad inför Gud (Elohim), det tog tre dagar att gå igenom den.
[Uttrycket att vandra runt den eller genom den, uppfattas ofta som en färgstark beskrivning av stadens enorma storlek. Men såväl arkeologins fynd liksom historiker som Strabo beskriver att staden var enorm, betydligt större än Babylon, med en yttre omfattning på ca 80–90 km! Det betyder i så fall att det rent konkret tog tre dagar att vandra runt staden. Den inre stadsmuren var 12 kilometer lång och som mest menar arkeologerna idag att det har bott ca 200 000 människor i staden, alltså ännu fler än Jona anger. Jona besökte den något decennium innan staden blev som allra störst under kung Sanheribs styre (704-681 f.Kr.), se 2 Kung 18:13; 2 Krön 32; Jes 37:37.]
4 Och Jona började gå in i staden en dagsresa och han proklamerade och sa: ”Om fyrtio dagar ska Nineve omstörtas (förvandlas – hebr. hafach).”
[Det hebreiska ordet beskriver hur något vänds upp och ner och blir helt förändrat som i Ps 66:6 där hav blir torr mark. Det används om hur städerna Sodom och Gomorra omstörtades och förgjordes, se 1 Mos 19:21. Ordvalet är intressant och betydelsen varierar beroende på om det är staden eller folket som avses. Samma ord används när Samuel profeterar hur Herrens Ande ska komma över Saul och han ska bli förvandlad, se 1 Sam 10:6. Om folket inte omvänder sig blir betydelsen att Gud dömer staden och den omstörtas, se vers 10. Om folket däremot omvänder sig blir betydelsen att staden ”vänds om” och det sker en reformation och de börjar göra gott istället för ont och får erfara Guds nåd, se Jona 4:2.]
Folket gensvarar
5 Så Nineves invånare trodde på Gud (Elohim) [de litade på att budskapet var sant]. Och de utropade (utlyste – hebr. qara) en fasta och satte sig i säcktyg från den störste bland dem till den minsta av dem.
6 Och ordet (nyheten) nådde Nineves kung. Då reste han sig från sin tron. Och han tog av sig sin mantel. Och han täckte sig med säcktyg. Sedan satte han sig i aska. [Aska är en symbol för sorg, se Job 2:8; Jer 6:26.]
7 Och han gav upp ett klagorop (ropade, jämrade sig) [som när man ropar i stor nöd, se 2 Mos 2:23]. Och kungen och hans stormän förkunnade ett påbud i Nineve som sa:
”Ingen människa, djur, boskap [större djur som kor och hästar] eller småboskap (får, getter), ska äta någonting. De ska inte beta eller dricka.
8 Ja, täck er i säcktyg, människa och boskap. Och ropa till Gud med kraft. Och var man ska vända om från sin onda väg, ja, från den orättfärdighet (grymt våld och all slags orätt – hebr. chamas) som de begår [ordagrant: som finns i deras händer].
[Tack vare arkeologin vet man att folk från det här området och den här tidsperioden också hade sin boskap, speciellt hästar, att delta i en fasta. Det förekom också att man rakade hästarnas manar i samband med detta.]
9 Vem vet om Gud (Elohim) då vänder om och ångrar sig (känner sorg över detta – hebr. nachum), ja, vänder om från sin brinnande vrede, så att vi inte går under.”
10 Och Gud (Elohim) såg vad de [invånarna i Nineve] gjorde, ja, att de vände om från sin onda väg (syndfulla livsstil). Då ångrade (sorg-tröstade – hebr. nacham) Gud (Elohim) det onda [domen att förgöra staden, se vers 4] som han sagt att han skulle göra dem – ja, han gjorde det inte.
[Ordet för att ”ångra” (hebr. nacham) innebär inte att Gud ångrar sitt första beslut i betydelsen ”inser att det var fel”. Ordets ursprung har att göra med att ”andas djupt”, och därmed fysiskt visa känsla av sorg, medkänsla eller tröst. Ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst (därav översättningen med det sammansatta ordet ”sorg-trösta”). Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot, se även Nah 3:7; Ps 23:4; 71:21. Jesus valde att verka utifrån Kapernaum (Jes 9:1; Matt 4:13), som på hebreiska är Kfar Nachum – ordagrant ”tröstens by”!]
[ Solförmörkelse 763 f.Kr.
Den 15 juni 763 f.Kr. inträffade en total solförmörkelse över Nineve. Den finns dokumenterad i den assyriska historien och brukar kallas Bur-Sagale-förmörkelsen. Bur-Sagale var ståthållare i Guzana och omnämns i texten. Solförmörkelsen inträffade strax före middagstid i norra Assyrien. Assyrierna betraktade solförmörkelser som ett övernaturligt tecken på gudomlig dom. Det tolkades som ett tecken på en förestående olycka eller att kungen skulle störtas. Jona nämns i samband med Jerobeam II som regerade 770-750 f.Kr. (2 Kung 14:25) vilket passar in i tiden för solförmörkelsen. I den assyriska historien är perioden 785-745 f.Kr. en speciell tid som brukar kallas ”tiden av stagnation”. Det var en tid då Assyrien inte gick ut i krig lika ofta som man gjort tidigare. Det var annars vanligt att gå ut i krig varje år. Detta skulle kunna ha att göra med att nationen har omvänt sig. Drygt 60 år senare under Sanheribs styre (704-681 f.Kr.) blir Nineve landets huvudstad (den tidigare var Assur). Detta bekräftas också i Bibelns berättelse, se Jes 37:37.]