Joel
Inledning
Joel är den andra av de tolv mindre profeterna. Namnet Joel betyder ”Herren är Gud”. Boken innehåller flera korta profetior som är skrivna som poesi. Boken är unik på flera sätt. För det första nämns templet och Jerusalem, men ingen kung. Detta har fått en del att tro att han är en senare profet, samtida med Esra och Nehemja, på andra templets tid. För det andra citeras eller associeras till många andra bibelböcker som Jesaja, Amos, Sefanja, Nahum, Obadja, Hesekiel, Malaki och Andra Mosebok. För det tredje nämns ingen specifik synd, men läsaren antas vara känd med tidigare profeter som mer ingående tagit upp avgudadyrkan, orättvisor och andra samhällsproblem.
Joel tar avstamp i en nutida katastrof – en gräshoppsinvasion som påverkade hela ekonomin, hela livet och även tempeltjänsten. Förutom gräshopporna verkar landet också ha drabbats av torka, se Joel 1:11-12, 17. Joel visar att Gud står bakom allt och Gud har makt att förändra situationen så att landet får välsignelse igen, men att folket behöver rannsaka sig och omvända sig.
Joel visar att allt som sker, Guds dom likaväl som Guds välsignelse, hänger ihop med folkets andliga hälsa. Gud har makt att ge regn i rätt tid för att skördarna inte ska slå fel, och därmed kan folket få välgång och även templet uppehålla sin funktion.
Armén från norr liknas vid gräshoppor. Profetian handlar även om det som ska ske långt senare i framtiden vid tidens slut. Gud som ger landet välsignelser i form av regn i rätt tid ska även hälla ut ett annat slags ”regn” över sitt folk, nämligen sin egen Ande. En andlig klarsyn som hittills bara givits till några få utvalda, ska bli tillgänglig för hela folket.
Ett återkommande nyckelord är ”Herrens dag”. I boken finns perspektivet av dåtid, nutid och framtid.
Struktur:
1. En tidigare Herrens dag, kap 1
2. En nära förestående Herrens dag, kap 2
3. Omvändelse och Guds svar, kap 2
4. En framtida Herrens dag, kap 3
Skrivet: 700-talet
(en del daterar boken efter exilen 530-400 f.Kr.)
Berör tidsperioden: Det är oklart när Joel var verksam, men troligtvis levde och verkade han i Sydriket någon gång före templets förstörelse. Många räknar honom till 700-talets profeter.
Författare: Joel
Citeras: Joel 2:28-32 får sitt första uppfyllande i Apostlagärningarna, se Apg 2:17-21.
1
Introduktion
1 Herrens (Jahvehs) ord som kom till Joel [som betyder: ”Herren är Gud”], Petuels son.
[Petuel betyder ”Guds mun” och har att göra med att tala profetiskt. Om det är samma person som kallas Petachja i 1 Krön 24:16, var Joel en prästson.]
Klagan – landet är öde
[Den åttonde plågan i Egypten var gräshoppor, se 2 Mos 10.]
2 Hör detta, alla ni gamla män,
och lyssna (ge ert öra), alla ni landets invånare.
Har detta någonsin hänt (ägt rum) i era dagar (under er livstid)
eller ens under era fäders dagar (era förfäders livstid)?
3 Återberätta för era söner (barn) om det,
och era söner (barn) till sina söner (barn)
och deras söner (barn) för nästa generation.
4 Vad den bitande gräshoppan [hebr. gazam från ordet ”att bita”] har lämnat
har den svärmande gräshoppan ätit [hebr. arbeh, vanligaste ordet för en fullvuxen gräshoppa som kan flyga och svärma],
och vad den svärmande gräshoppan har lämnat
har den unga gräshoppan ätit [hebr. jeleq, kanske från ordet att ”slicka”, kan syfta på det första larvstadiet av gräshopporna],
och det som den unga gräshoppan har lämnat
har den förtärande gräshoppan ätit [hebr. chasil, från ordet att ”förtära”, de unga gräshopporna som kan hoppa men ännu inte flyga].
[Verbet ”ätit” upprepas tre gånger i denna vers för att förstärka förstörelsen. Fyra olika typer av gräshoppor nämns, troligtvis är det olika stadier i gräshoppans utveckling. Poängen är att frukten, stjälken, bladen – ja, allt äts upp och förgörs.]
Vakna upp
5 Vakna upp, ni drinkare, och gråt!
Jämra er, alla vindrinkare,
för [det färska nya] vinet har huggits av från era munnar.
6 För ett främmande folk har kommit upp över (hedningar har invaderat) mitt land.
Mäktiga, ja, utan tal (oräkneligt många).
Deras tänder är som lejons tänder
med huggtänder som en lejoninna.
7 Han [den främmande hären] har fördärvat mitt vin [som är en symbol på Guds folk]
och har gjort stickor av mitt fikonträd.
Han har barkat av hela trädet och kastat ner det,
dess grenar har lämnats vita.
[Alla slags träd med ätlig frukt är totalt fördärvade.]
Jämra er
8 Jämra er som en jungfru som sitter i säcktyg
för sin ungdoms make.
[En kvinna som blivit änka under trolovningstiden mellan förlovning och bröllop.]
9 Matoffer och dryckesoffer
har huggits av från Herrens (Jahvehs) hus.
Prästerna [som] tjänar Herren (Jahveh) sörjer.
10 Fälten är öde,
landet sörjer,
för grödan har blivit förstörd,
det nya vinet är uttorkat,
oljan sinar (olivträdets frukt slår fel).
Jämra er, jordbrukare
11 Känn skam, ni jordbrukare,
jämra er, ni vingårdsmän,
över vetet och kornet,
för skörden på fälten har gått förlorad.
12 Vinet vissnar,
fikonträdet slokar (förtorkar),
granatäppelträdet, dadelpalmen och äppelträdet,
alla fältets träd är förvissnade,
för glädjen har vissnat bort
från människors söner (barn).
Jämra er, präster
[Nöden är så stor i landet att det inte finns något att offra.]
13 Omgjorda er själva med säcktyg och gråt, ni präster.
Gråt hejdlöst (yla och tjut), ni som gör tjänst vid altaret.
Kom och lägg er i säcktyg hela natten,
ni Herrens (Elohims) tjänare,
för matoffer och dryckesoffer
nekas (hålls tillbaka från) Herrens (Elohims) hus. [Ingen kommer till templet med offer längre.]
Herrens dag kommer
14 Utlys en helig fasta,
kalla samman en högtidsförsamling,
de gamla
och alla landets invånare,
till Herrens er Guds (Jahvehs Elohims) hus
och ropa till Herren (Jahveh).
15 Ack (åh nej), vilken dag!
För Herrens (Jahvehs) dag är nära.
Och som ett kaos (en förstörelse, ett fördärv) från den Allsmäktige (Shaddaj) ska den komma.
16 Är inte framför våra ögon
maten borthuggen,
från Guds (Elohims) hus
fröjd och glädje?
17 Grödan skrumpnar ihop
under sina smutsiga jordkokor,
ladorna är öde,
spannmålsmagasinen är nedrivna,
eftersom skörden har vittrat bort.
18 Hur stönar inte djuren!
[Hör deras klagan.]
Boskapshjordarna är rådvilla [vandrar mållöst runt, se 2 Mos 14:3]
eftersom de inte har något bete;
även fårhjordarna lider.
19 Till dig, Herre (Jahveh), ropar jag,
eftersom eld har slukat vildmarkens betesängar
och flammor har satt fältens träd i brand.
20 Även fältens vilda djur flämtar till dig,
för flodbäddarnas (wadis) vatten är upptorkat
och eld har slukat vildmarkens betesängar.