3
Tungans makt
1 Mina syskon (bröder och systrar i tron), inte många av er bör bli lärare, ni vet ju att vi ska få en strängare dom.
2 Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla (kontrollera) hela sin kropp.
3 [Två exempel när något litet styr något stort:]
När vi lägger [ett litet] betsel i munnen på en häst
för att den ska lyda oss
styr vi också hela dess kropp.
4 Se (tänk) också på fartygen,
som är så stora och drivs av hårda vindar,
ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill.
5 På samma sätt är tungan en liten lem men med stora anspråk (som kan skryta över stora ting och sin makt). [Tungan är som hästens betsel eller rodret på ett skepp – den bestämmer färdriktningen.]
[Ett tredje exempel visar hur något litet kan förgöra något stort:]
Se (tänk) på hur en liten eld
kan sätta en stor skog i brand.
6 Tungan är [som] en eld,
en värld av ondska bland våra lemmar.
Den smutsar ner hela vår kropp
och sätter hela livet i brand
och får själv sin eld från Gehenna (helvetet).
7 Alla slags fyrfotadjur [där hästen som nämns i vers 3 är ett exempel], fåglar, kräldjur och vattendjur
låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
8 Men tungan kan ingen människa tämja,
den är ostyrig och ond (en opålitlig ondska), full av dödligt gift.
9 Med den välsignar vi Herren och Fadern,
och med den förbannar vi människor
som är skapade till Guds avbild.
10 Från samma mun kommer välsignelse
och förbannelse.
Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).
11 En källa kan väl inte [samtidigt] från samma klippöppning
ge både sött och bittert vatten? [Nej, det är omöjligt.]
12 Mina syskon (bröder och systrar i tron),
ett fikonträd
kan väl inte ge oliver
eller en vinstock
ge fikon? [Nej, det är omöjligt.]
Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
[Dessa liknelser för tankarna till Jesu undervisning i Bergspredikan där ett äkta träd kan kännas igen på dess frukt, se Matt 7:16. Runt Döda havet fanns källor som gav salt vatten, medan det längre norrut fanns sötvattenskällor. Oliver, fikon och vindruvor är också kända frukter. Brevets läsare, som flytt från sitt hemland, kunde väl identifiera sig med dessa liknelser, se Jak 1:1.]
Vishet
13 [Detta stycke, vers 13-18, tillsammans med nästa stycke Jak 4:1-10 utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara delad i två, ordagrant ”två-själad”, grekiska ”di-psychos”. Ordet återfinns i Jak 1:8 och i Jak 4:8. Redan i Jak 1:5 introducerades vishet. Nu expanderas ämnet och kontrasterna mellan falsk och sann vishet blir tydliga när åtta punkter från de båda listas upp. Rent språkmässigt blir det också synligt i ordvalen.]
Finns det någon bland er som är vis och förståndig (har ett rykte om sig att vara lärd)? Låt denne visa detta genom att leva rätt (i sitt moraliskt goda uppförande) och genom sina gärningar (praktiska handlingar) i ödmjuk vishet (i mildhet som hör visheten till, en vishet som karaktäriseras av ödmjukhet och som inte framhäver sig själv).
[Sann vishet handlar inte i första hand om kunskap. Det som räknas är hur den kunskap vi har appliceras i det dagliga livet.]
Falsk vishet
14 Men om ni nu har
bitter avund
och själviskhet (rivalitet, själviska ambitioner)
i era hjärtan
ska ni inte
skryta
och ljuga mot sanningen.
15 Sådan [falsk] vishet kommer inte från ovan
utan är jordisk,
själslig (världslig, oandlig),
ja, rent utav demonisk (djävulsk).
16 För där det finns avund och själviskhet,
där finns det också
oordning (råder det förvirring, anarki, tumult)
och alla slags onda (tomma, meningslösa) handlingar.
Sann vishet
17 [Nu följer åtta punkter som beskriver sann vishet. Kontrasten mot den jordiska visheten som är full av ”oordning”, se vers 16, tydliggörs även i de grekiska ordvalen och strukturen. Visheten från ovan beskrivs i en fin harmoni med flera allitterationer. Centralt finns sex ord som börjar med den grekiska bokstaven epsilon, omgärdade av ord som börjar på bokstaven alfa.]
Men visheten från ovan är först och främst
ren (Guds vishet är helig, obefläckad),
den är dessutom:
fredlig,
försonlig,
tillmötesgående (öppen och villig att lyssna),
fylld av
barmhärtighet
och goda frukter,
opartisk
och uppriktig.
18 Det frö som ger en skörd av rättfärdighet kommer alltid att ha planterats i frid av dem som förespråkar (aktivt verkar för) frid [inom dem själva, mellan andra människor].