1 Kungaboken
Inledning
Från början var första och andra Kungaboken en bok. I denna volym (som nu är två böcker) återberättas Israels historia från Salomos tid fram till exilen till Babylon. Skriven under exilen berörs den brännande teologiska frågan om Gud hade misslyckats. Nej, Gud har inte misslyckats, det är Israel som har lämnat Gud och gått sin egen väg.
I Juda och Israel nämns sammanlagt 43 regenter (42 kungar och en drottning).
Saul var den förste kungen i det enade riket och han regerade över alla de tolv stammarna. Efter hans död blev riket tillfälligt splittrat och Sauls yngste son Ish-Boshet regerade över 11 stammar under 2 år, medan David regerade i Juda. När Ish-Boshet dödades blev David kung över alla 12 stammarna. Davids son, Salomo, blev den tredje kungen över hela riket. Alla dessa tre första kungar regerade i 40 år vardera.
Efter Salomos död delades riket i ett nordligt och ett sydligt rike:
Nordriket bestod av de 10 nordliga stammarna och kallas Israel. Det föll till assyrierna 731 f.Kr. Nordriket hade totalt 19 kungar och enligt Bibelns beskrivning var alla onda.
Sydriket bestod av Juda och Benjamins stam, och kallas ofta Juda. Sydriket fanns kvar som en egen nation fram till 586 f.Kr. då de besegrades av det babyloniska riket. Sydriket hade totalt 20 regenter (19 kungar och en drottning). Av dem beskrivs 12 som onda och 8 som goda (Asa, Jehoshafat, Joash, Amasja, Asarja, Jotham, Hiskia och Joshijaho).
Enade riket
1. Saul – 40 år (Apg 13:21)
Ish-Boshet (2 år)
2. David – 40 år (2 Sam 5:4-5)
3. Salomo – 40 år (1 Kung 11:42)
4. Rehabeam (hebr. Rechavam) – riket splittras, han blir kung i Sydriket
Nordriket (Israel, de tio nordliga stammarna)
1. Jerobeam I (hebr. Jarovam) – 22 år (1 Kung 11:26; 14:20)
2. Nadav – 2 år (1 Kung 15:25-28)
3. Baasha – 24 år (1 Kung 15:27-16:7)
4. Elah – 2 år (1 Kung 16:6-14)
5. Zimri – 7 dagar (1 Kung 16:9-20)
6. Omri – 12 år (1 Kung 16:15-28)
7. Ahab (hebr. Achav) – 22 år (1 Kung 16:28-22:40)
8. Achasja (hebr. Achazjaho) – 2 år (1 Kung 22:40-54; 2 Kung 1:1-18)
9. Jehoram/Joram – 12 år (2 Kung 3:1-9:25)
10. Jehu – 28 år (2 Kung 9:1-10:36)
11. Jehoachaz – 17 år (2 Kung 13:1-9)
12. Joash – 16 år (2 Kung 13:10-14:16)
13. Jerobeam II (hebr. Jarovam) – 41 år (2 Kung 14:23-29)
14. Sakarja (hebr. Zecharjaho/Zecharja) – 6 månader (2 Kung 14:29-15:12)
15. Shallum – 1 månad (2 Kung 15:10-15)
16. Menachem – 10 år (2 Kung 15:14-22)
17. Peqachjah – 2 år (2 Kung 15:22-26)
18. Peqach – 20 år (2 Kung 15:27-31)
19. Hosea (hebr. Hoshea) – 9 år (2 Kung 15:30-17:6)
Sydriket (Juda och Benjamin)
1. Rehabeam – 17 år (1 Kung 11:26-14:20)
2. Avijam – 3 år (1 Kung 14:31-15:8)
3. Asa (god) – 41 år (1 Kung 15:8-24)
4. Jehoshafat (god) – 25 år (1 Kung 22:41-50)
5. Jehoram – 8 år (2 Kung 8:16-24)
6. Achasja (hebr. Achazjaho) – 1 år (2 Kung 8:24-9:29)
7. Atalja (hebr. Ataljaho) (drottning) – 6 år (2 Kung 11:1-20)
8. Joash (börjar god, men avfaller) – 40 år (2 Kung 11:1-12:21)
9. Amasja (god)– 29 år (2 Kung 14:1-20)
10. Ussia/Asarja (god) – 52 år (2 Kung 15:1-7)
11. Jotam (god) – 16 år (2 Kung 15:32-38)
12. Achaz – 16 år (2 Kung 16:1-20)
13. Hiskia (hebr. Chizqijah) (god) – 29 år (2 Kung 18:1-20:21)
14. Manasse (hebr. Menasheh) – 55 år (2 Kung 21:1-18)
15. Amon – 2 år (2 Kung 21:19-26)
16. Josia (hebr. Joshijaho) (god) – 31 år (2 Kung 22:1-23:30)
17. Jehoachaz – 3 månader (2 Kung 23:31-33)
18. Jojakim (hebr. Jehojaqim) – 11 år (2 Kung 23:34-24:5)
19. Jojakin (hebr. Jehojachin) – 3 månader (2 Kung 24:6-16)
20. Sidkia (hebr. Tsidqijaho) / Mattanja– 11 år (2 Kung 24:17-25:30)
Vid en första anblick kan det ibland se ut som om Bibelns angivelser är motsägelsefulla. Vid flera tillfällen har den grekiska översättningen Septuaginta ”rättat” den hebreiska texten. Tar man dock hänsyn till hur år räknas, tillträdesår och samregentskap, faller allt på plats.
1. Nyår – höst eller vår. I den gregorianska kalendern som vi använder är nyåret i januari. I Nordriket räknade man från nisan till nisan (mars/april till mars/april). I Sydriket däremot räknades året från tishri till tishri (sep/okt till sept/okt). När nu en kungs regeringstid i Israel jämföres med regeringstiden för kungen i Juda, kommer ett av hans regeringsår att delvis sammanfalla med två av Juda kungs regeringsår och vice versa.
2. Tillträdesåret räknades oftast med i Sydriket, medan tillträdesåret inte räknades i Nordriket.
3. Samregentskap – ibland var makten delad över olika områden i riket och ibland blev sonen medregent med sin far under dennes sista tid.
Kärnbibeln baserar ofta årtal på Edwin R. Thieles sammanställning, men i vissa fall har de uppdaterats utifrån den senaste forskningen och nya arkeologiska fynd.
Skrivet: ca 561-539 f.Kr.
Berör tidsperioden: ca 970-560 f.Kr.
Författare: Enligt judisk tradition Jeremia eller hans sekreterare Baroch (Jer 36:4).
1
Salomos väg till makten
Davids försämrade hälsa
1 Kung David var nu gammal, och i hög ålder (kommen till dagar) och de täckte honom med filtar men han kunde inte bli varm. [David var i 70-årsåldern, se 2 Sam 5:4-5]
2 Därför sa hans tjänare till honom. ”Låt det sökas upp en ung jungfru åt min herre kungen, och låt henne vara inför kungen och vara en uppasserska åt honom, och låt henne ligga i din famn så att min herre kungen kan bli varm.”
3 Så de sökte efter en ung kvinna (hebr. naarah) genom hela Israel och fann Avishag, shunnamitiskan, och förde henne till kungen. [Avishag var från staden Shunem i Jezereldalen nära berget Gilboa, kvinnan i Höga Visan är också från Shunem, se Höga V 6:13.]
4 Och den unga kvinnan var mycket vacker, och hon blev uppasserska åt kungen och betjänade honom, men kungen hade ingen intim relation med henne.
Adonijas försök att bli kung
5 Och Adonija (hebr. Adonijaho), Chaggits son, upphöjde sig själv och sa: ”Jag ska bli kung”. Och han gjorde i ordning vagnar (flera hästekipage – hebr. rechev) och ryttare och 50 män till att springa [som livvakter/soldater] framför honom.
[Han förberedde en kunglig procession genom staden för sin kröning som kung. Hans äldre bror Avshalom hade gjort på liknande sätt när han tog över makten, se 2 Sam 15:1. Då var det en vagn, Adonija har flera hästekipage. Adonija bryter mot traditionen att låta Gud få välja Israels kung, och sedan bekräfta detta val genom den profetiska tjänsten. Varken Saul eller David hade själva sökt tronen, se 1 Sam 10:9-27; 16:1-13. Nu följer tre anledningar till hans arrogans:]
6 Hans far [David] hade aldrig sårat honom [genom att tillrättavisa honom] under alla hans dagar och frågat: ”Varför gör du så här?”
Han hade även ett gott utseende
och han var född efter Avshalom [2 Sam 3:3, 13-18].
[David hade varit en frånvarande far, se Ords 3:11-12; 22:6; Heb 12:6-7. Adonija var mer fokuserad på det yttre, än på karaktär, se 1 Sam 16:7. Adonija var den äldste sonen vid liv, så han förutsatte att han skulle ha rätt till tronen.]
7 Så han överlade med [Davids general för armén] Joav, Tserojahs son, och med prästen Evjatar, och de ställde sig bakom Adonija [tog hans parti].
8 Men prästen Tsadoq [Davids andra överstepräst, se 2 Sam 8:17; 20:25] och [chefen för Davids livvakter] Benajaho, Jehojadas son, och profeten Natan och Shimi och Rei och de mäktiga stridsmännen (hebr. gever) som hörde till David var inte med Adonija.
9 Och Adonija slaktade får och oxar och göddjur vid Zochelets sten, som ligger bredvid Ein-Rogel [en källa strax söder om Gichonkällan i Kidrondalen, vid gränsen mellan Benjamin och Juda], och han kallade på alla sina bröder, kungens söner, och alla Juda män, kungens tjänare. [Adonija följer samma mönster som hans bror Avshalom följt vid sin statskupp, se 2 Sam 15:2.]
10 Men profeten Natan och Benajaho och de mäktiga stridsmännen [”Davids veteraner” som stöttat honom före hans tid som kung] och sin [yngre] bror Salomo, kallade han inte på.
Salomo blir kung
11 Då talade [profeten] Natan till [Davids hustru] Batsheva (Batseba), Salomos mor, och sa: ”Har du inte hört att Adonija, Chaggits son, regerar (har gjort sig till kung), och David, vår herre (hebr. adón), vet det inte?
12 Och nu låt mig ge dig råd, jag ber dig (vädjar), så att du kan rädda ditt eget liv och din son Salomos liv.
13 Gå in till kung David och säg till honom: Har inte du, min herre kung, svurit (avlagt ed) till din tjänstekvinna och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron? Varför regerar Adonija nu?
14 Se, medan du fortfarande talar där med kungen ska även jag komma in efter dig och bekräfta dina ord.”
15 Så Batsheva gick in till kungen, in i kammaren [där David var sängliggande]. Nu var kungen mycket gammal och Avishag, shunnamitiskan, betjänade kungen.
16 Batsheva böjde sig själv inför kungen.
Kungen [David] frågade: ”Vad vill du?”
17 Hon sa till honom: ”Min herre, du svor (gav din ed) vid Herren din Gud (Jahveh Elohim) till din tjänstekvinna: ’Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron.’
18 Och nu, se Adonija regerar, och du, min herre kungen, vet det inte.
19 Och han har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och prästen Evjatar och Joav, arméns general, men Salomo, din tjänare, har han inte kallat.
20 Och du, min herre kung, hela Israel har sina ögon på dig, att du ska berätta för dem vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter honom.
21 Annars kommer det att ske när min herre sover med sina fäder att jag och min son kommer att räknas som lagöverträdare.”
22 Och se, medan hon ännu talade med kungen kom profeten Natan.
23 Och de berättade för kungen och sa: ”Se, Natan, profeten.” Och när han kom framför kungen böjde han sig ner inför kungen med ansiktet mot marken.
24 Och Natan sa: ”Min herre kungen, har du sagt: Adonija ska regera efter mig och han ska sitta på min tron?
25 För han har gått ner idag och har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och arméns härförare och Evjatar, prästen, och se, de äter och dricker inför honom och säger: Länge leve kung Adonija.
26 Men till mig, jag din tjänare och till Tsadoq, prästen, och till Benajaho, Jehojadas son, och din tjänare Salomo har han inte kallat.
27 Har verkligen min herre kungen gjort denna sak utan att låta din tjänare veta vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter dig?”
28 Och kung David svarade och sa: ”Kalla Batsheva till mig.” Och hon kom inför kungens ansikte och stod framför kungen.
29 Och kungen gav sin ed och sa: ”Så sant Herren (Jahveh) lever, som har räddat min själ ur alla trångmål,
30 jag har verkligen (sannerligen) gett dig min ed i Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron i mitt ställe, jag ska verkställa (göra) detta redan idag.”
31 Och Batsheva böjde sig ner med ansiktet mot marken och ödmjukade sig för kungen och sa: ”Må min herre kung David leva för evigt.”
32 Och kung David sa [i en rad tydliga anvisningar får den gamle David tillbaka energin för att göra de nödvändiga förberedelserna så Salomo kan smörjas till kung]: ”Kalla till mig Tsadoq, prästen [som kan smörja en ny kung], och Natan, profeten, och Benajaho, Jehojadas son.” Och de kom inför kungens ansikte.
33 Och kungen sa till dem: ”Ta med er herres tjänare och låt min son Salomo rida på min egen mula och för honom ner till Gichon [källan på östra sidan av Jerusalem].
34 Och låt Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, smörja honom där till kung över Israel och blås i shofaren och säg: ’Länge leve kung Salomo.’
35 Sedan ska ni komma upp efter honom och han ska komma och sitta på min tron, för han ska vara kung i mitt ställe och jag har utsett honom till att vara furste över Israel och över Juda.”
36 Och Benajaho, Jehojadas son, svarade kungen och sa: ”Amen, så säger Herren (Jahveh) Gud (Elohim), min konungs Herre (Adonaj).
37 Som Herren (Jahveh) har varit med min herre kungen, så ska han vara med Salomo och göra hans tron större än min herre kung Davids tron.”
38 Och Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, och Benajaho, Jehojadas son, och keretiterna och peletiterna gick ner och lät Salomo rida på kung Davids mula och förde honom till Gichon [källan på östra sidan av Jerusalem].
39 Och Tsadoq, prästen, tog hornet med olja från tältet och smorde Salomo. Och de blåste i shofaren och hela folket sa: ”Länge leve kung Salomo.”
40 Och hela folket kom upp efter honom och folket blåste i flöjter och gladde sig storligen så att marken sprack (rämnade, gick sönder) av ljudet från dem.
41 Och Adonija och alla hans gäster som var med honom hörde det när de hade slutat att äta. Och när Joav hörde ljudet av shofaren sa han: ”Varför hörs det som att staden är i uppror?”
42 Medan han fortfarande talade, se, då kom Jonatan, prästen Evjatars son, och Adonija sa: ”Kom, för du är en ärlig man, och ge oss glada nyheter.”
43 Och Jonatan svarade och sa: ”Sannerligen, vår herre kung David har gjort Salomo till kung.
44 Och kungen har sänt med honom Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, och Benajaho, Jehojadas son, och keretiterna och peletiterna och de har låtit honom rida på kungens mula.
45 Och Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, har smort honom till kung i Gichon [källan på östra sidan av Jerusalem], och de kommer upp därifrån med så stor glädje att staden är i uppror. Detta är ljudet som ni hör.
46 Och Salomo sitter även på kungarikets tron.
47 Och dessutom kom kungens tjänare och välsignade vår herre kung David och sa: ’Gud (Elohim) ska göra Salomos namn ännu större (bättre) än ditt namn och göra hans tron mäktigare än din tron,’ och kungen böjde sig ner på sängen.
48 Och kungen [David] sa även: ’Välsignad är Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), som har gett en att sitta på min tron idag och mina ögon får se det.’ ” [Jonatans rapport här i vers 43-48 är skriven utifrån någon som var med var med och såg och hörde vad som hände.]
49 Och alla Adonijas gäster blev rädda (blev panikslagna) och steg upp och gick var och en sin väg.
50 Och Adonija fruktade för Salomo och steg upp och gick och tog ett stadigt (fast, säkert) grepp i altarets horn.
51 Och det berättades för Salomo och man sa: ”Se, Adonija fruktar kung Salomo för han har greppat altarets horn och säger: ’Låt kung Salomo ge mig sin ed att han inte ska slakta sin tjänare med svärdet.’ ”
52 Och Salomo sa: ”Om han visar sig vara en ärbar (rättskaffens, ärlig) man ska inte ett hårstrå falla från honom till marken, men om ondska blir funnen hos honom ska han dö.”
53 Och kung Salomo sände [soldater] och de tog ner honom [Adonija] från altaret och han kom och ödmjukade sig inför kung Salomo. Och Salomo sa till honom: ”Gå till ditt hus.”