22
Sydrikets 16:e regent – Josia
[Josia regerade Juda (Sydriket) i 31 år (640-609 f.Kr.).]
1 Josia (hebr. Joshijaho) var 8 år när han började regera och han regerade 31 år i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Jedidah, Adajas dotter, från Botskat.
2 Och han gjorde det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahvehs) ögon och vandrade på alla sin far Davids vägar och vände inte av till höger eller till vänster.
[Den ogudaktiga Amon (sydrikets 13:e kung, se 2 Kung 21:25-26) var hans far, men David var hans andliga fader.]
3 Och det skedde i kung Josias (hebr. Joshijahos) 18:e år att kungen sände Shafan, Atsaljahos son, Meshullams son, skrivaren, till Herrens (Jahvehs) hus och sa:
4 ”Gå upp till Hilkia (hebr. Chilqijaho), översteprästen, och låt honom räkna silvret som förts in i Herrens (Jahvehs) hus, som dörrvakterna har samlat från folket,
5 och låt dem ge det i arbetarnas händer som har översyn över Herrens (Jahvehs) hus, och låt dem ge det i hantverkarnas händer som är i Herrens (Jahvehs) hus till att stärka (reparera) skadorna på huset,
6 till snickarna och till byggmästarna och till stenhuggarna och till att köpa timmer och huggna stenar till att stärka (reparera) huset.”
7 Men ingen avräkning hade gjorts med dem av silvret som lämnats i deras hand, för de hanterade det som ett förtroende (trofast – hebr. emonah).
8 Och Hilkia, översteprästen, sa till Shafan, skrivaren: ”Jag har funnit Torah-rullen i Herrens (Jahvehs) hus.” Och Hilka gav skriftrullen till Shafan och han läste den.
9 Och Shafan, skrivaren, kom till kungen och förde ord tillbaka till kungen och sa: ”Din tjänare har hällt ut silvret som man funnit i huset och gett det i arbetarnas händer som har översyn över Herrens (Jahvehs) hus.”
10 Och Shafan, skrivaren, berättade för kungen och sa: ”Hilkia (hebr. Chilqijaho), prästen har gett mig en skriftrulle.” Och Shafan läste den inför kungens ansikte.
11 Och det skedde när kungen hörde orden i Torah-rullen [Moseböckerna] att han rev sönder sina kläder.
12 Och kungen befallde Hilkia, prästen, och Achiqam, Shafans son, och Achbor, Michajas son, och Shafan, skrivaren, och Asaja, kungens tjänare, och sa:
13 ”Gå och fråga Herren (Jahveh) för mig och för folket och för hela Juda angående orden i denna bok som är funnen, för Herrens (Jahvehs) vrede är stor som är upptänd mot oss, eftersom våra fäder inte har lyssnat till denna boks ord till att göra allting som är skrivet i den om oss.”
14 Och Hilkia, prästen, och Achiqam och Achbor och Shafan och Asaja gick till profetissan Huldah (hebr. Choldah), hustru till Shallum, Tiqvas son, Charchas son, klädkammarens väktare, och hon bodde i Jerusalem i det andra kvarteret, och de talade med henne. [Namnet Hulda är den feminina formen av hebr. choled som är ordet för vessla, grundbetydelsen har att göra med att vara snabb och kvick. Hulda omnämns även i 2 Krön 34:22.]
15 Och hon sa till dem: ”Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Säg till mannen som sänt er till mig:
16 Så säger Herren (Jahveh): Se, jag ska föra ondska till denna plats och över dess invånare, alla skriftrullens ord som Juda kung har läst,
17 eftersom ni har övergett mig och har offrat till andra gudar, så att ni provocerat mig med alla era händers förehavanden, därför ska min vrede upptändas mot denna plats och den ska inte dämpas (släckas).
18 Men till Juda kung som sände er för att fråga Herren (Jahveh) så ska ni säga till honom: Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Orden som du har hört,
19 eftersom de gjorde ditt hjärta mjukt och du ödmjukade dig inför Herrens (Jahvehs) ansikte när du hörde det som jag talade mot denna plats och mot dess invånare, att de ska bli ödelagda och förbannade (vanärade – hebr. qlala) och du har rivit isär dina kläder och gråtit inför mitt ansikte, därför har jag även hört dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
20 Därför, se, jag ska samla dig till dina fäder och du ska samlas till din grav i frid (shalom) och dina ögon ska inte se all den ondska som jag låter komma över denna plats.” Och de förde tillbaka ord till kungen.