På hebreiska kallas boken för Vajikra, som betyder ”och han kallade”, eftersom det är det första ordet i texten som beskriver hur Herren kallar på Mose, se vers 1. Tredje Moseboken kallas också Leviticus (latin för ”leviternas”) dvs. ”prästboken”. Här förmedlar Mose de instruktioner som Gud gav honom under den sista månaden vid berget Sinai för hur folket och prästerna skulle leva. Vid en första anblick kan denna bok vara den svåraste för en nutida läsare att relatera till, behövs det verkligen olika offer för att behaga Gud? Boken lägger dock en viktig grund för hur människan kan närma sig Gud. Inom judendomen börjar ett barns studier i Torah inte med Första eller Andra Moseboken, utan just denna tredje bok. Anledningen som ges i textutläggningarna är att eftersom offren är heliga och barnen är rena, låt de rena hantera det rena. Hebreerbrevet fungerar som ett kommentarverk till Tredje Moseboken och visar på hur Jesu blod vann en evig återlösning, se Heb 9:11-12.

Det hebreiska grundverbet qara (som vajikra är uppbyggt av) har flera betydelser. Förutom att kalla på någon (vilket görs med namn), används det även om att bjuda in (som också brukar göras med namn) eller proklamera (som ofta brukar göras antingen i någons namn eller till en namngiven). Men utan undantag är det detta ord som används alla de gånger i Bibeln då någon ska namnges, just i betydelsen: ”gav honom namnet” eller ”han/hon ska heta”.

Det finns en bibelkod som löper genom inledningen av alla de fem Moseböckerna. Tar man första förekomsten av bokstaven tav och räknar 49 bokstäver, så är den 50:e bokstaven vav. Med ytterligare 49 bokstävers mellanrum följer resh och he. Mellan första och femte versen i Första Moseboken står alltså med 49 bokstävers mellanrum ordet Torah (תורה). Samma mönster finns även i Andra Moseboken. I inledningen på Fjärde och Femte Moseboken finns samma bokstäver, men i motsatt läsriktning (he–resh–vav–tav). Denna bibelkod finns dock inte i Tredje Moseboken. Istället finns ordet JHVH (יהוה) inkodat med 7 bokstävers mellanrum! De fem Moseböckerna formar alltså en kiasm där Torah pekar inåt mot Guds eget namn JHVH, till den bok som heter Vajikra och som från hebreiska även kan översättas ”Han ska heta”.

1 Mos – TORAH →

   2 Mos – TORAH →

       3 Mos – JHVH

   4 Mos – HAROT ←

5 Mos – HAROT ←

I den hebreiska Bibeln är inte Moseböckerna uppdelade i fem olika böcker utan utgör en bokrulle. Däremot har man gjort motsvarande indelning med böcker, kapitel och verser i bokrullen för att det ska vara lättare att hitta olika avsnitt. Moseböckerna heter på hebreiska Torah som betyder undervisning eller instruktion. Torah pekar alltså mot centrum, Tredje Moseboken, där Guds eget namn finns kodat i var sjunde bokstav i den första versen.

Att avståndet för att bilda ordet Torah är just 49 bokstäver är ingen slump. Talet 49 är 7 gånger 7 och siffran 7 betyder fullbordan – att göra färdigt. Var 7:e dag är en sabbat, vart 7:e år är ett sabbatsår och när man har firat 7 sabbatsår, alltså 49 år, är det jubelår. Jubelåret handlar om att allt återställs, all egendom återgår till sin rättmätige ägare, alla skulder blir avskrivna och alla slavar blir fria. Guds ursprungliga skaparordning blir återupprättad!

Detta är bara möjligt genom att en återlösare frivilligt åtar sig uppdraget att betala det fulla priset för återlösningen. Den som väljer att bli en goel (återlösare) kan inte välja att återlösa delvis. Antingen allt eller inget. Tredje Moseboken beskriver priset och förutsättningarna i detalj. Gud själv är vår Återlösare.

Boken är skriven som en kiasm. Här finns en rörelse in mot det allra heligaste där kulmen utgörs av försoningen.

A Heliga ritualer (1-7)

  B Ett heligt prästerskap (8-10)

     C Ett heligt folk (11-15)

      D Försoningsdagen (16)

    C Ett heligt folk (17-20)

  B Ett heligt prästerskap (21-22)

A Heliga ritualer (22-25)

Avslutning (26-27)