Malaki
Inledning
Detta är den sista av böckerna som brukar kallas de tolv mindre profeterna. Namnet Malaki (hebr. Malachi) betyder min budbärare eller min ängel. Det kan också ha betydelsen Herrens budbärare (hebr. Malachijah). I den arameiska tolkningsskriften Targum, från andra tempelperioden, sägs författaren vara Esra. Malaki skulle kunna vara en pseudonym för Esra, som han använde under senare delen av livet men detta kan inte beläggas med säkerhet. Namnet Malaki är så pass ovanligt att många ändå tror att hans rätta namn är ett annat. Malaki levde och verkade ett antal år efter återkomsten från Babylon, osäkert exakt när, men glädjen hos de första återvändarna från Babylon till landet och Jerusalem har försvunnit när Malaki är verksam.
Struktur:
I en ren sekventiell struktur består boken av sex stycken tal följt av två appendix:
Tal 1 – Guds kärlek (Mal 1:2-5)
Tal 2 – Prästerskapet respekterar inte Gud (Mal 1:6-2:9)
Tal 3 – Skilsmässa (Mal 2:10-16)
Tal 4 – Guds rättvisa (Mal 2:17-3:6)
Tal 5 – Tiondegivande (Mal 3:7-12)
Tal 6 – Domens dag (Mal 3:13-4:3)
Appendix 1 – Följ Guds undervisning (Mal 4:4)
Appendix 2 – Elia som ska komma (Mal 4:5-6)
Det går också att se ett kiastiskt mönster som centrerar kring tre rubriker:
1. Prästerna ska ära Herren (Mal 1:2-2:9)
Motivation: Herrens kärlek (Mal 1:2-5)
Problem: Herren äras inte (Mal 1:6-9)
Bud: Stoppa de meningslösa offren (Mal 1:10)
Problem: Herrens namn vanäras (Mal 1:11-14)
Motivation: Olynadens konsekvenser (Mal 2:1-9)
2. Juda ska vara trofasta (Mal 2:10-3:6)
Motivation: Andlig enhet (Mal 2:10a, b)
Problem: Trolöshet (Mal 2:10c-14)
Bud: Sluta agera trolöst (Mal 2:15-16)
Problem: Klagan på Herrens orättvisa (Mal 2:17)
Motivation: Kommande budbärare om dom (Mal 3:1-6)
3. Juda uppmanas återvända till Herren (Mal 3:7-4:6)
Bud: Återvänd med tionde (Mal 3:7-10a)
Motivation: Framtida välsignelse (Mal 3:10b-12)
Problem: Likgiltighet (Mal 3:13-15)
Motivation: Kommande dag (Mal 3:16-4:3)
Bud: Kom ihåg undervisningen (Mal 4:4-6)
Flera fraser återkommer. ”Men ni säger (ändå frågar ni)”, se Mal 1:2, 6, 7, 13; 2:14, 17; 3:7, 8, 13, 14. Frasen ”säger Herren Sebaot” förekommer 21 ggr, se Mal 1:4, 6, 8, 9, 10, 11, 13, 14; 2:2, 4, 8, 16; 3:1, 5, 7, 10, 11, 12, 17; 4:1, 3.
Svenska och engelska biblar har fyra kapitel, medan den hebreiska texten delar in den i tre kapitel. Den sista delen som finns i Mal 4:1-6 återfinns som vers 19-24 i kapitel 3.
Skrivet: Omkring år 450 f.Kr.
Berör tidsperioden: Någon gång efter att det andra templet blivit klart (516 f.Kr.) och innan Nehemja verkade (444-432 f.Kr.)
Författare: Malaki, eventuellt Esra
Citeras:
Mal 1:2 citeras i Rom 9:13
Mal 3:1 citeras i Matt 11:10; Mark 1:2; Luk 7:27
Mal 3:17 citeras i 1 Pet 2:9
Mal 4:5 citeras i Matt 17:10; Mark 9:1
1
Inledning
1 Detta budskap (profetord, denna börda) är Herrens (Jahvehs) ord till Israel genom Malakis hand.
[Det hebreiska ordet massa som inleder Malaki är en vanlig term inom profetisk litteratur som introducerar ett budskap från Gud, se Sak 9:1; 12:1. Ordet härstammar från ett verb med betydelsen ”att bära” vilket gör att det finns en antydan i ordets betydelse att det är budskap som också är krävande och i viss mån betungande.]
Prästerna ska ära Herren
Guds kärlek
[I vers 2-5 talar Herren i första person och citerar några av argumenten emot honom. Vers 2-4 hör ihop i flera väl sammanvävda antitetiskt (motsatta) kiastiska strukturer.]
2 Jag älskar [har älskat och kommer alltid att älska] dig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Men ni säger (ändå frågar ni):
”Hur älskar du [har du älskat och kommer alltid att älska] oss?”
Var inte Esau Jakobs bror?
Är det verkligen Herrens (Jahvehs) ord att
jag älskade
Jakob
3 men Esau
hatade jag?
[Den hebreiska ordföljden i vers 2c och 3a är ordagrant ahav jakov vesav sane. Verben står först och sist och förstärker kontrasten älska/hata. Uttrycket ”hata” betyder inte att skoningslöst hata, utan är ett hebreiskt uttryck för jämförelse där någon blir utvald och på så vis blir mer älskad. Esau blir också välsignad, se 1 Mos 27:39, och folkslaget edomiterna som är ättlingar till Esau är ett brödrafolk till Jakob, se 5 Mos 23:7. Se även 1 Mos 25:19-34; Rom 9:13]
Jag gjorde hans höjder ogästvänliga och gav hans arv till ödemarkens schakaler.
4 Eftersom Edom [ättlingar till Esau; land i sydöst som ofta var fientliga mot Israel] säger:
”Vi har blivit nedslagna
men vi ska återvända och bygga upp ruinerna”,
så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
De må bygga upp
men jag river ner.
De ska kallas för ett ont och ogudaktigt område, folket som Herren (Jahveh) fördömer för alltid (evigt).
5 Så ska ni se och säga: ”Må Herren (Jahveh) bli upphöjd och stor långt utanför Israels gränser.”
[Vers 5 knyter an till vers 2a där Herren citerade Israels anklagande fråga till honom ”Hur älskar du oss”. I vers 5 används liknande ordval och ger ett förslag på vad ett mer passande svar skulle vara – lovprisning både i och utanför Israels gränser!]
Prästernas avfall
6 En son hedrar sin far
och en tjänare sin herre.
Så om jag är far [Fadern],
var är min heder?
Om jag är Herre (Adon) [Herren],
var är [då] min vördnad? säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), till er präster som föraktar mitt namn.
Men ni säger (ändå frågar ni): ”Hur har vi föraktat ditt namn?”
7 Ni offrar (bär fram) besudlat bröd (oren mat) på mitt altare.
Men ni säger (ändå frågar ni): ”Hur har vi förorenat dig [besudlat ditt namn]?”
Genom att säga att Herrens (Jahvehs) bord är föraktat.
8 Och när ni för fram ett blint offerdjur, är det inte [något] ont? Eller när ni för fram ett halt eller sjukt djur, är det inte [något] ont? Kom (försök sedan att närma er) med sådant till er ledare (ståthållare) [då kommer ni att förstå att det inte duger]!
Skulle han bli nöjd med det? Eller skulle han välvilligt ta emot? säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
9 Men bönfall nu (vädja nu verkligen blidkande) inför Gud (El) att han visar oss nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan). När detta har kommit från (har skett genom) era egna händer, skulle han då välvilligt ta emot [något] från er? säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). [Gud kan aldrig ta emot en mänsklig gåva som inte ges med rent uppsåt.]
Offer förgäves
[Vers 10 är den centrala versen i den första sektionen som ramas in av vers 6-9 och 11-14 som har många liknande ord och beskriver problemet.]
10 Om bara en enda av er ville stänga dörrarna och inte tända elden på mitt altare förgäves. Jag finner ingen glädje (tillfredsställelse) i det, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). Jag ska inte heller ta emot något offer från er hand.
Herrens namn vanäras
11 Från solens uppgång till dess nedgång ska mitt namn vara stort bland folken och på varje plats ska rökelse offras till mitt namn med ett rent matoffer, för mitt namn ska vara stort bland folken, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
12 Men ni orenar det [mitt namn]
när ni säger: ”Herrens (Adonajs) bord är förorenat” [här används ordet goal i betydelsen blodskuld]
och om dess frukt och dess mat, ”det är föraktat (har litet värde).”
13 Ni säger också: ”Se så värdelöst det är”, och ni luktar (sniffar) på det [här anar man att doften av köttet inte är frisk utan snarare rutten], säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
[Vers 12 och 7 har många likheter. De tre orden (orenar, förorenat, föraktat) återkommer i samma ordning, men objekten ändras från ”bröd – Guds namn, bord” till ”Guds namn, bord – frukt/mat”.]
Ni för fram det stulna, halta och sjuka som ett offer. Skulle jag ta emot det från er hand? säger Herren (Jahveh).
14 Men förbannad är bedragaren som har ett handjur i sin flock och ger ett löfte men offrar något som är vanställt till Herren (Adonaj). För jag är en stor kung, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och mitt namn ska bli aktat bland folken.