13
1 Därefter vandrade folket från Chatserot och slog läger i Parans öken.
Upproret i Kadesh
2 Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
3 ”Låt män (hebr. enosh) gå ut och utforska (undersöka – hebr. tor) landet Kanaan, som jag har gett till Israels söner. [Målet med uppdraget var att rapportera om allt gott som fanns i landet.] Från var och en av fädernas stammar ska du sända en man (ordagrant ”en man, en man” – hebr. ish ehad ish ehad) [Jos 4:2], och alla ska vara ledare bland dem.”
[Det hebreiska ordet för att utforska här (hebr. tor) har en positiv innebörd att hitta det goda. De engelska orden ”tour” och ”tourism” och även vårt svenska ord ”turism” kommer från detta ord som har kvar samma innebörd att utforska ett land och besöka de bästa platserna. Det finns andra hebreiska ord för att spionera och hitta svagheter (hebr. ragal), dock används inte det här, Mose visste att Gud gett dem landet. Männen som skickades ut förväntades komma tillbaka med goda rapporter på samma sätt som Noa hoppades att duvan han skickade ut skulle komma tillbaka med en god rapport att vattnet sjunkit undan, se 1 Mos 8:11. Det finns flera paralleller här. Duvan kom tillbaka med en ett friskt olivlöv och männen tog med vindruvor (se vers 24). Det hebreiska ordet för duva (hebr. dor) är också snarlikt ordet tor. Ordet tor används 14 ggr i Fjärde Moseboken, och första gången är när Gud själv utser nästa (den bästa och mest lämpliga goda) viloplats för israeliterna, se 4 Mos 10:33.]
4 Och Mose lät dem gå från Parans öken enligt Herrens (Jahvehs) befallning, alla av de män som var huvuden (ledare) för Israels söner.
De tolv som sänds ut
[Det är inte samma personer som sänds ut nu som tidigare representerade stammarna, se 4 Mos 1:5-15. De som skickades ut på detta uppdrag var troligen också med i armén. Ingen representant från Levi stam nämns.]
5 Och detta var deras namn:
Av Rubens stam Shamoa, Zakors son.
6 Av Simeons stam Shafat, Choris son.
7 Av Juda stam Kaleb, Jefunnes son.
8 Av Isaskars stam Jigal, Josefs son.
9 Av Efraims stam Hosea [Josua], Nuns son. [Mose ger honom ett nytt namn, se vers 16.]
10 Av Benjamins stam Palti, Refos son.
11 Av Sebulons stam Gadiel, Sodis son.
12 Av Josefs stam av Manasse stam Gaddi, Sosis son.
13 Av Dans stam Ammiel, Gemalis son.
14 Av Ashers stam Setor, Michaels son.
15 Av Naftalis stam Nachbi, Vafsis son.
16 Av Gads stam Goel, Machis son.
[Vers 5 och 17 inleds båda med orden ”detta” och ”namn” i hebreiskan och fungerar som en ram i upplistningen. Av dessa tolv namn nämns bara Kaleb (vers 7) och Josua (som här kallas Hosea, se vers 9) som gav en god rapport på fler ställen i Bibeln. Namnet Kaleb kommer från hebr. kelev, ordet för hund, som i sin tur betyder ”mot/nära hjärtat”. Troligtvis i betydelsen att Kaleb var trogen. Josua nämns vid det namn han fått av Mose, se vers 16. Ordningsföljden i uppräkningen följer den i 4 Mos 1:5-15 med den skillnaden att Sebulon är separerad från de andra sönerna av Leah i vers 10 och ”Josef stam” står för Josefs barn Efraim och Manasse i vers 11.]
17 Detta var namnen på de män som Mose skickade iväg för att utforska (undersöka) landet. Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.
[Hosea (hebr. Hoshea) betyder ”frälsning, räddning”, och Josua betyder ”Herren är frälsning och räddning”. Detta stryker under att det inte är de själva utan Gud som skulle frälsa och rädda dem. Namnändringen på Josua från Hosea till Josua är på hebreiska endast ett tillägg av bokstaven jod i början. Det gör att inledningen på namnet Josua blir Jah, som är kortformen av Guds namn. Detta tolkar många rabbiner som att Mose insåg att Josua behövde mod och källan till mod och frimodighet är Gud. När Josua i samklang med sitt nya namn väljer att lita på Gud blir han också frimodig med Guds hjälp.]
Uppdraget
18 Och Mose lät dem gå ut och utforska (undersöka) Kanaans land och sa till dem:
”Gå upp här in i söder (Negev) och gå upp i bergen,
19 och se (titta noga på) landet – hur det är;
och folket som bor därinne – om de är starka eller svaga, om de är få eller många;
20 och hurudant landet är som de bor i – om det är gott eller dåligt (ont),
och vilka städerna är som de bor i – om det är läger (tält) eller starka fästen (stenhus);
21 och hur landet är – om det är bördigt eller kargt, om det finns skog därinne eller inte.
Och var starka (fasta, säkra, tappra) och ta med er av landets frukt.”
[Vers 17-20 formar en kiasm där den centrala frågan är om landet är gott eller ont.]
Detta var vid den tiden då de första druvorna skördas. [Det var sen sommar eller tidig höst, någonstans i slutet av juli fram till tidigt i september. Israeliterna hade lämnat Egypten på våren två år tidigare, se 4 Mos 10:11; 2 Mos 12:1.]
Landet undersöks från söder till norr
22 Så de gick upp och utforskade (undersökte) landet från öknen Tsin till Rechov vid Chamat [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tell Dan, se Dom 18:28].
23 Och de gick upp i Negev (söder) och kom till Hebron (hebr. Chevrón) och Achiman, Sheshaj och Talmaj, Anaks barn [jättar] fanns där. Och Hebron byggdes 7 år före Tsoan [troligtvis Tanis] i Egypten.
24 Och de kom till Eshkols dal [någon av dalgångarna i närheten av Hebron] och där skar de av en gren med en klase vindruvor, och den bar de på en stång mellan två [så enorm var den]. De tog även med sig granatäpplen och fikon [från den platsen].
25 De kallade platsen Eshkols dal på grund av vindruvsklasen som Israels söner skar av där.
[Hebr. eshkol betyder klase och kan syfta både på druvklasar och blomklasar. Det finns många dalgångar (wadis) här. I trakten kring Hebron är t.ex. Ramet el-Amleh känd för sina druvor och ligger nära en dalgång.]
26 Och de återvände från sitt utforskande (undersökning) av landet efter 40 dagar.
Rapporten
27 Och de gick och kom till Mose och till Aron och till hela Israels söners församling, till öknen Paran, till Kadesh och förde tillbaka ord till dem och till hela församlingen och visade dem landets frukt.
28 Och de [12 spejarna] återgav (räknade noggrant upp – hebr. safar) [allt de gjort och sett] för honom [Mose] och sa: ”Vi kom till landet som du sände oss till och det flödar verkligen av mjölk och honung, och detta är dess frukt.
29 Dock är folket som bor i landet våldsamt och städerna är befästa och mycket stora, dessutom såg vi Anaks barn där.
30 Amalek bor i Sydlandet (Negev) och hettiterna och jevusiterna och amoréerna bor i bergen, och kanaanéerna bor vid havet och längs Jordan.”
31 Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sa: ”Vi ska gå upp nu och besätta det, för vi är väl rustade att övervinna dem.”
32 Men männen som hade gått upp med honom sa: ”Vi är inte kapabla att gå upp mot folket, för de är mycket starkare än vi.” [De tio andra spejarna, förutom Josua och Kaleb, använder samma ord som Kaleb, men vänder på dem och säger att de inte ska gå och de inte är starkare, jfr vers 30.]
33 Och de [10 männen – Shamoa, Shafat, Jigal, Palti, Gadiel, Gaddi, Amiel, Setor, Nachbi och Goel, se vers 4-15] spred ut ett ont rykte (missvisande information) om landet som de bespejat åt Israels söner och sa: ”Landet som vi har vandrat igenom för att undersöka det, är ett land som slukar (äter upp) sina invånare [syftar troligtvis på att det varit många stridigheter i området, och hur det skulle bli svårt att inta och sedan behålla landet från inkräktare], och hela folket som vi såg där är högresta män.