15
Arken förs till Jerusalem
[Detta är det centrala stycket i kap 10-22. Det första och sista handlade om att David intog Jerusalem (där arken skulle stå). Detta stycke ramas in av två önskningar: att föra in arken till Jerusalem (kap 13-14) och bygga Herrens (Jahvehs) hus (kap 17).]
1 David byggde sig hus i Davids stad. Han gjorde också i ordning en plats åt Guds (Elohims) ark och slog upp ett tält åt den,
2 och han sa: ”Inga andra än leviterna ska bära Guds ark, för dem har Herren utvalt att bära Guds ark och tjäna honom för evigt.”
3 David samlade hela Israel till Jerusalem för att hämta upp Herrens ark till den plats som han hade gjort i ordning åt den.
4 David samlade Arons barn och leviterna:
5 av Kehats barn:
Oriel, deras ledare och hans bröder – 120,
6 av Meraris barn:
Asaja, deras ledare, och hans bröder – 220,
7 av Gershons barn:
Joel, deras ledare, och hans bröder – 130,
8 av Elisafans barn:
Shemaja, deras ledare, och hans bröder – 200,
9 av Hebrons barn:
Eliel, deras ledare, och hans bröder – 80,
10 av Ussiels barn:
Amminadav, deras ledare, och hans bröder – 112.
11 David kallade till sig prästerna Tsadoq och Evjatar samt leviterna Oriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadav
12 och han sa till dem: ”Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den.
13 Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt.”
14 Då helgade prästerna och leviterna sig för att hämta upp Herrens, Israels Guds, ark.
15 Och som Mose hade befallt i enlighet med Herrens (Jahvehs) ord bar nu leviterna Guds (Elohims) ark med stänger som vilade på deras axlar.
16 David sa till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, lyror, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången.
17 Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berechjahs son, och av deras bröder, Meraris barn, Ejtan, Kushajas son,
18 och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benajaho, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvakterna.
19 Sångarna Heman, Asaf och Ejtan skulle låta kopparcymbaler ljuda.
20 Sakarja, Asiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benajaho skulle spela på lyror till alamot [betyder jungfrur, se även Ps 9:1; 46:1].
21 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda med harpor till sheminit.
[Här används sheminit i kontrast till alamot. Ordet alamot kommer från hebr. almah (ung kvinna) och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan sheminit då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa.]
22 Kenanja (hebr. Kenanjaho), leviternas ledare när de bar [arken], skulle undervisa i att bära eftersom han var kunnig i det. [Ordet för börda (hebr. masa) används även om profetiska budskap, se Jes 13:1; Mal 1:1; Sak 9:1.]
23 Berechjah och Elkana skulle vara dörrvakter vid arken.
24 Shebanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benajaho och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark, och Obed-Edom och Jehia skulle vara dörrvakter vid arken.
25 Så gick David och de äldste i Israel och de högsta befälhavarna i väg för att hämta upp Herrens förbundsark från Obed-Edoms hus under jubel.
26 Eftersom Gud hjälpte leviterna som bar Herrens (Jahvehs) förbundsark offrade man sju tjurar och sju baggar.
27 David var klädd i en kåpa av fint linne. Det var också alla leviterna som bar arken, liksom sångarna och Kenanja som ledde sångarna när de bar. Dessutom hade David en linne-efod.
28 Hela Israel [enade, se 1 Krön 15:3] hämtade upp Herrens (Jahvehs) förbundsark under jubel och shofarers ljud. Man blåste i trumpeter och lät cymbaler klinga och lyror och harpor ljuda.
29 När Herrens förbundsark kom till Davids stad såg Sauls dotter Michal ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa fick hon förakt för honom i sitt hjärta. [En längre beskrivning finns i 2 Sam 6:16, 20, 23.]