14
Sydrikets 3:e regent – Asa
Introduktion
[Asa regerade 41 år (911-817 f.Kr.). Om Rehabeam (1 Kung 12:8) inte var mer än 21 år gammal vid sitt trontillträde, måste Asa, när han besteg tronen, bara ha varit en pojke, inte mer än 10 eller 11 år gammal.]
1 Avijam gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år [fram till ca 900 f.Kr.].
2 Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens (Jahveh), sin Guds (Elohims), ögon.
3 Han avlägsnade de främmande altarna [för Salomos hedniska hustrur, se 1 Kung 11:7] och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner asherapålarna.
4 Han uppmanade Juda att söka Herren (Jahveh), sina fäders Gud, och att hålla undervisningen (hebr. Torah) och budorden (tydliga befallningar – hebr. mitsvot).
5 Ur alla Juda städer tog han bort offerhöjderna och solstoderna. Och riket hade lugn under hans tid.
6 Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde inte något krig under dessa år, för Herren hade gett honom ro.
7 Han sa därför till Juda: ”Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim). Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor.”
Så byggde de och hade framgång.
8 Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.
Invasion – Etiopien från syd
9 Men kushiten Zerach drog ut mot dem med en här på 1 000 000 (ordagrant: tusen tusen; ett oräkneligt antal – myriader) man [en oräknelig skara] och 300 vagnar, och han kom ända till Maresha.
10 Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresha [2 Krön 11:8].
11 Då ropade Asa till Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim): ”Herre (Jahveh), utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre (Jahveh), vår Gud (Elohim), för vi stödjer oss på dig, och vi har kommit hit i ditt namn mot denna skara. Herre (Jahveh), du är vår Gud (Elohim). Låt ingen människa stå dig emot.”
12 Och Herren (Jahveh) lät kushiterna [etiopierna] bli slagna av Asa och Juda så att de flydde.
13 Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar [i västra Negevöknen] och av kushiterna föll så många att ingen av dem återhämtade sig (kom undan med livhanken), för de blev nergjorda av Herren (Jahveh) och hans här. Och folket tog ett stort byte.
14 Sedan intog de alla städer runt omkring [staden] Gerar [mellan Beer-Sheva och Gaza, då ett bördigt område, se 1 Mos 26:12-14], eftersom fruktan för Herren hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, eftersom det fanns mycket att plundra i dem.
15 Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem.