1 Samuel
Inledning
Från början var första och andra Samuelsboken en bok. Boken handlar om Davids liv, och visar på att David var en man efter Guds hjärta och det rätta valet för Israels tron. Boken är uppbyggd av flera sektioner som var och en fokuserar på en era i Davids liv. Det finns olika sätt att se på strukturen men ser man första och andra boken som en helhet så framträder sju sektioner:
1. Samuels födelse och styre (1 Sam 1-7)
2. Sauls styre och felsteg (1 Sam 8-15)
3. David i Sauls kungahus (1 Sam 16-20)
4. David som en politisk flykting (1 Sam 21-31)
5. David som kung över Israel – vänlighet mot Sauls familj (2 Sam 1-8)
6. Davids misstag och ödesdigra konsekvenser (2 Sam 9-20)
7. Davids sista år – Salomo tar vid (2 Sam 21-24 och 1 Kung 1-2)
Berör tidsperioden: 1070 – 970 f.Kr.
Samuels födelse fram till Davids sista tal i 2 Sam 23:1-7
Skrivet: ca 970 f.Kr.
Författare: Enligt judisk tradition Samuel fram till hans död i 1 Sam 25, resten av Gad och Nathan.
1
Samuels födelse och styre
Introduktion
1 Det fanns en man från Ramatajim-Tsofim, från Efraims bergsbygd, och hans namn var Elkana [betyder: ”Gud har skapat”],
Jerochams son,
Elihos son [Eliel, se 1 Krön 6:34],
Tochos son [Toah, se 1 Krön 6:34],
Tsofs son,
en efraimit.
[Ramatajim betyder ”två kullar” och Ramatajim-Tsofim tros vara Arimatea, 25 km väster om Shilo. Senare nämns att Samuels hemstad är Rama, se vers 19.]
2 Och han hade två fruar, den ena hette Hannah [hebr. Channah, från hebr. chanan som betyder nåd] och den andra hette Penina [betyder: ”juvel”], och Penina hade barn men Hannah hade inga barn.
[Den förste polygamisten som nämns i Bibeln är Lemech (i den sjätte generationen från Adam och en ättling till brodermördaren Kain) som skröt över att ha dödat en människa, se 1 Mos 4:19-24. Guds grundplan var en man och en kvinna i ett äktenskap, se 1 Mos 2:24; Mark 10:2-9; Ef 5:22-23; 1 Tim 3:2; Tit 1:6. En kung ska inte ta många fruar, se 5 Mos 17:14-20; 1 Kung 11:3-4. Även om Bibeln inte säger ”det var fel” vid varje tillfälle, så visar varje exempel på den avundsjuka och alla de problem som polygami för med sig, se 1 Mos 16:3; 2 Sam 12:10.]
3 Och denne man [Elkana] gick upp, ut från sin stad år efter år (ordagrant: från dagar till dagar) [dvs. varje Herrens (Jahvehs) bestämda dagar – de tre årliga Herrens (Jahvehs) högtider], för att tillbe och offra till Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) i Shilo [1,5 mil norr om Betel, se Jos 18:1]. Elis två söner Chofni och Pinchas var präster till Herren (Jahveh) där.
[Här är första gången Guds namn Herren Sebaot används. Jahveh är Guds personliga namn. Sebaot är den feminina formen av det hebreiska ordet Tsava, som betyder armé, strid eller krig. I kombinationen av dessa två namn beskrivs en allsmäktig och i allt kraftfull och mäktig Gud.]
4 Och det hände en dag när Elkana offrade att han gav till sin hustru Penina och till alla hennes söner och hennes döttrar delar (portioner av offret),
5 men till Hannah (hebr. Channah) gav han en dubbel del, för han älskade Hannah, men Herren (Jahveh) hade stängt hennes livmoder.
[Hebreiskan är ordagrant: ”en del av de två ansiktena (näsborrarna)”, vilket kan tolkas som mat för två personer, eller att hon bara fick en del, och det upprörde Elkana. Den grekiska översättningen har ”bara en enda”. Det beror på hur man tolkar ”ansikte” som här är i dual-form. Antingen två personer, eller ilska och vrede. I detta fall verkar ändå dubbel portion passa bäst in i sammanhanget.]
6 Och hennes rival (hebr. sarah; från ordet för fiende) retades smärtsamt och gjorde henne orolig eftersom Herren (Jahveh) hade stängt hennes livmoder.
7 Och han gjorde så år efter år [här står det år till skillnad från vers 3 som har dagar] när hon gick upp till Herrens (Jahvehs) hus så retade hon henne, därför grät hon och kunde inte äta.
8 Och Elkana sa till henne: ”Hannah, varför gråter du? Och varför äter du inte? Och varför sörjer ditt hjärta? Är inte jag bättre för dig än tio söner?”
9 Hannah reste sig efter att de hade ätit i Shilo och efter att de hade druckit. Nu satt prästen Eli på sin stol [säte; ett tecken på hans ämbete] vid dörrposten vid Herrens (Jahvehs) byggnad (palats, tempel – hebr. hechal).
10 Och hennes själ var bitter (sörjde, var i djup nöd) och hon bad till Herren (Jahveh) och grät av smärta.
11 Och hon gav ett löfte [som hennes man Elkana också var med på, se 4 Mos 30:8] och sa: ”Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), om du verkligen vill se på din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma bort din tjänarinna, men vill ge din tjänarinna en son, då ska jag ge honom till Herren (Jahveh) för hela hans liv, och ingen rakkniv ska komma på hans huvud.” [Han ska bli en Guds nasir, se 4 Mos 6:1-21.]
12 Och det hände när hon bad länge till Herren (Jahveh) att Eli såg (ordagrant vaktade) hennes mun.
13 Men Hannah talade i sitt hjärta, hennes läppar rörde sig bara, men hennes röst hördes inte, därför tänkte Eli att hon var berusad,
14 och han sa till henne: ”Hur länge ska du vara (bete dig som en) berusad? Gör dig av med ditt vin.”
15 Men Hannah svarade och sa: ”Nej, min herre, jag är en kvinna med en djupt bedrövad ande, jag har inte druckit vin och inga starka drycker, men utgjutit min själ inför Herren (Jahveh).
16 Räkna inte din tjänarinna för en usel kvinna (dotter av Balial – ”Satans dotter”) för hela tiden har jag talat ur min stora ångest och oro.” [Balial betyder ordagrant ”den värdelöse”, men är även ett judiskt namn på Satan.]
17 Då svarade Eli och sa: ”Gå i frid (shalom). Israels Gud (Elohim) ska ge dig vad du frågat (bett) honom om.”
18 Och hon sa: ”Låt din tjänarinna finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon.” Så gick kvinnan sin väg och åt, och hennes ansiktsuttryck var inte längre sorgset.
19 Och de steg upp tidigt på morgonen och tillbad inför Herrens (Jahvehs) ansikte och återvände och kom till sitt hem i Rama, och Elkana kände (hade samlag med) sin hustru Hannah och Herren (Jahveh) kom ihåg henne.
20 Och det hände när tiden kom att Hannah var gravid och födde en son, och hon gav honom namnet Samuel [betyder ”Gud hör bön” – hebr. Shmoel] – ”eftersom jag har utbett mig honom av Herren (Jahveh).”
Samuel överlämnas åt Herren
21 När sedan Elkana och hela hans familj gick upp för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer till Herren (Jahveh),
22 följde inte Hannah (hebr. Channah) med utan sa till sin man: ”Jag väntar tills pojken blivit avvand. Då ska jag ta med mig honom och föra fram honom inför Herrens (Jahvehs) ansikte och sedan låta honom få stanna där för alltid.” [Hebreiska barn ammades normalt tills de var två eller tre år gamla.]
23 Hennes man Elkana sa till henne: ”Gör det du tycker är bäst, vänta tills han är avvand. Låt Herren (Jahveh) få uppfylla sitt löfte.” Så stannade hustrun hemma och ammade sin son till dess han var avvand.
24 Nu när han var avvand tog hon honom dit upp, tillsammans med tre tjurar, en efa mjöl [35 liter] och en vinlägel. [Manuskript från Dödahavsrullarna och den grekiska översättningen skriver att det var en tre år gammal oxe, men enligt 4 Mos 15:8-10 skulle det i så fall ha räckt med en mycket mindre mängd mjöl.] Hon tog med honom in i Herrens (Jahvehs) hus i Shilo, och ynglingen var bara en yngling (han var bara ett barn).
[Vissa handskrifter har ”en treårig tjur”, i stället för tre tjurar. Språkbruket där ordet yngling (hebr. naar) upprepas (antanaclasis, en retorisk form där samma ord har olika betydelser) förstärker att Samuel var mycket ung när han kom till templet. Han var antagligen bara tre år gammal.]
25 De slaktade tjuren [kan också kollektivt syfta på flera tjurar om det var tre stycken] och förde sedan fram pojken till Eli.
26 Hon sa: ”Hör på mig, min herre [Eli], lika säkert som det är att du lever, min herre, är jag den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren (Jahveh).
27 Jag bad om denna pojke, och Herren (Jahveh) har gett mig det jag bad honom om.
28 Därför vill jag nu ge honom tillbaka till Herren (Jahveh). Så länge han lever ska han tillhöra honom.”
Sedan tillbad de Herren där.