2 Samuel
Inledning
Från början var första och andra Samuelsboken en bok. Andra delen handlar om Davids styre. Boken är uppbyggd av flera sektioner som var och en fokuserar på en era i Davids liv. Ser man första och andra boken som en helhet så framträder sju sektioner:
1. Samuels födelse och styre (1 Sam 1-7)
2. Sauls styre och felsteg (1 Sam 8-15)
3. David i Sauls kungahus (1 Sam 16-20)
4. David som en politisk flykting (1 Sam 21-31)
5. David som kung över Israel – vänlighet mot Sauls familj (2 Sam 1-8)
6. Davids misstag och ödesdigra konsekvenser (2 Sam 9-20)
7. Davids sista år – Salomo tar vid (2 Sam 21-24 och 1 Kung 1-2)
Berör tidsperioden: 1010 – 970 f.Kr.
Davids tid som kung
Skrivet: ca 970 f.Kr.
Författare: Enligt judisk tradition Gad och Nathan. Första Samuelsboken fram till 1 Sam 25 av Samuel.
1
David blir kung
Över Juda (kap 1-4)
David hämnas den som dödat Saul
[Berättelsen fortsätter från 1 Sam 31:11-13, året är ca 1010 f.Kr.]
1 Efter Sauls [israeliternas förste kungs] död, när David hade återvänt från slakten på amalekiterna stannade David två dagar i Tsiklag. [1 Sam 30]
2 På den tredje dagen kom en man från Sauls läger [i Jezereldalen] med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud [två tydliga tecken på sorg]. När han kom till David föll han ner på marken och böjde sig ner.
[Avstånden mellan Sauls läger i Gilboa i Jezereldalen ner till området i Negev kring Beer-Sheva är drygt 20 mil, vanligtvis är det en 4-5 dagars vandring, men referensen till tredje dagen tyder på att han rört sig raskt med dessa brådskande nyheter.]
3 David frågade honom: ”Varifrån kommer du?”
Han svarade honom: ”Jag har flytt från Israels läger [i Jezereldalen].”
4 David frågade honom: ”Hur går det [i kriget mot filistéerna i norr]? Jag ber dig, berätta för mig!”
Han svarade: ”Folket har flytt från striden, och många från folket har också fallit och dött, och Saul och Jonatan, hans son, är också döda.”
5 David frågade den unge mannen som berättade detta för honom: ”Hur vet du att Saul och Jonatan, hans son, är döda?”
6 Den unge mannen som berättade detta för honom svarade: ”När jag råkade vara på berget Gilboa, se då lutade sig Saul över sitt spjut och vagnarna och ryttarna ansatte honom hårt.
7 När han då vände sig om och såg mig ropade han på mig och jag svarade: ’Här är jag.’
8 Då frågade han mig: ’Vem är du?’ Och jag svarade honom: ’Jag är amalekit.’
9 Sedan sa han till mig: ’Ställ dig nu över mig och döda mig, för dödsfrossan har sitt grepp om mig, eftersom min själ (mitt liv) rinner ur mig.’ [Här används ett ovanligt ord som verkar beskriva hur Saul håller på att tappa medvetandet.]
10 Så jag ställde mig över honom och dräpte honom, eftersom jag visste att han inte skulle leva när han fallit, och jag tog kronan som var på hans huvud och armbandet som var på hans arm och har tagit hit dem till min herre.”
[Den unge mannens berättelse stämmer inte på flera detaljer med redogörelsen i föregående kapitel. I 1 Sam 31:4 var det Saul som själv hävde sig över sitt svärd och tog sitt eget liv. Det verkar som att den unge amalekiten vinklar sin berättelse för att försöka komma i god dager och få en belöning för att han tar på sig äran av att ha dödat Saul.]
11 [När den man som varit ute efter Davids liv och försökt döda honom vid flertalet tillfällen dör, gläder han sig inte.] Då tog David tag i sina kläder och rev isär dem [i sorg], och likadant gjorde alla män som var där med honom.
12 Och de klagade och grät och fastade till kvällen, för Saul och för Jonatan, hans son, och för Herrens (Jahvehs) folk och för Israels hus, eftersom de hade fallit för svärdet.
13 Och David sa till den unge mannen som berättat för honom: ”Vem är du?”
Han svarade: ”Jag är son till en främmande amalekit.”
14 David frågade honom. ”Hur kommer det sig att du inte var rädd för att lyfta din hand och slå Herrens (Jahvehs) smorde?”
[Amalekiterna är det första folk som anfaller israeliterna. Det är ett fult angrepp där man slaktar de svagaste längst bak i ledet, se 5 Mos 25:17-19. Senare uppmanar Mose dem att inte glömma att förgöra amalekiterna utan verkligen komma ihåg detta, se 5 Mos 25:19. Saul lyder inte detta bud, se 1 Sam 15 medan David just stridit mot amalekiterna, se vers 1. Här står nu en ung amalekit och vill få en belöning för att han säger sig ha dödat Saul!]
15 Och David kallade på en av de unga männen och sa: ”Gå nära och attackera honom.” Och han slog honom så att han dog.
16 David sa till honom: ”Ditt blod kommer över ditt huvud, för din mun har vittnat emot dig och sagt: Jag har dödat Herrens (Jahvehs) smorde.”
Davids sorg över Saul och Jonatan
17 Och David mässade (klagade; sjöng entonigt och utdraget – hebr. qinen) denna klagosång (hebr. qina) över Saul och över Jonatan, hans son,
18 och sa för att lära Juda söner [denna klagosång som fick namnet] ”Bågen”.
[Orsaken till namnet kan vara att Saul blev sårad av pilar, se 1 Sam 31:3, eller omnämnandet av ”Jonatans båge”, se vers 18. Se även 1 Sam 2:4. En del tolkar det som att David lärde judaiterna att bli skickliga i bågskytte.]
Se, den är skriven i Jashars bok:
19 Din skönhet, Israel [syftar på Saul och Jonatan], ligger slagen på dina höga platser.
Hur har inte de mäktiga fallit.
20 Berätta det inte i [den filisteiska staden] Gat,
gör det inte känt på Ashkelons gator,
för att inte filistéernas döttrar ska fröjdas,
för att inte de oomskurna ska triumfera.
21 Gilboas berg,
låt där inte bli någon dagg,
inget regn över dig,
inga fält med utsökta frukter,
för där kastades de mäktigas sköld bort,
Sauls sköld, utan att vara smord med olja.
22 Från blodet av de slagna,
från fettet (mänskliga köttet) av de mäktiga,
Jonatans båge återvänder inte,
och Sauls svärd återvände inte tomt.
23 Saul och Jonatan,
de älskade, och sköna i deras liv,
också i deras död var de inte åtskilda,
de var snabbare än örnarna,
de var starkare än lejonen.
24 Ni Israels döttrar,
gråt över Saul
som klädde er i scharlakan [den mest dyrbara färgen; lyxiga kläder] och prakt (juveler, smycken; glädje – hebr. eden)
och satte guldsmycken på era kläder.
25 Hur har de mäktiga fallit mitt i striden.
Jonatan är slagen på sina höga höjder.
26 Jag är bedrövad för din skull, min bror Jonatan,
mycket behaglig har du varit för mig,
underbar var din kärlek för mig,
mer än kvinnors kärlek.
27 Hur har de mäktiga fallit,
och stridsvapnen fördärvats.