17
1 Och Achitofel sa till Avshalom: ”Låt mig nu välja ut 12 000 män och jag ska stå upp och jaga efter David i natt,
2 och jag ska komma över honom när han är trött och har svaga händer och jag ska skrämma honom, och hela folket som är med honom ska fly och jag ska bara slå kungen,
3 och jag ska föra tillbaka hela folket till dig, när alla har återvänt, förutom den man du söker ska hela folket ha frid (shalom).”
4 Och hans ord behagade Avshalom väl och alla Israels äldste.
5 Och Avshalom sa: ”Kalla, jag ber dig, även på Choshaj, arkiten och låt oss höra vad han har att säga.”
6 När Choshaj kom till Avshalom, så talade Avshalom till honom och sa: ”Här är vad Achitofel har talat [det råd han har gett oss]. Ska vi göra enligt hans ord eller inte? Tala du.”
7 Så Choshaj sa till Avshalom: ”Rådet som Achitofel har gett denna gång är inte gott.”
8 Och Choshaj sa: ”Du känner din far och hans män, att de är mäktiga stridsmän (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) och de är förbittrade i sina själar (sinnen) som en björnhona som berövats sina valpar på fältet, och din far är en stridsman och övernattar inte med folket.
9 Se, han gömmer sig nu i något hål eller på någon plats, och det ska ske när de först överfaller dem att den som hör det ska säga: Det är slakt bland folket som följer Avshalom,
10 och även en son till krigaren, vars hjärta är som ett lejons hjärta ska smälta fullständigt, för hela Israel vet (är väl förtrogna med) att din far är en mäktig krigare och de som är med honom är dugliga stridsmän.
11 Men jag ger rådet att hela Israel samlas hos dig från Dan till Beer-Sheva, lika många som sanden vid havet (omöjliga att räkna) och att du själv (personligen) drar ut i strid.
12 Så ska vi komma över honom på någon plats där han blir funnen och vi ska falla över honom som daggen faller på marken, och av honom och av alla män som är med honom ska ingen bli kvar, inte en enda.
13 Och om han drar sig undan till en stad ska hela Israel ta fram rep till den staden, och vi ska dra ner den till dalen till dess inte en enda liten sten blir funnen där.”
14 Och Avshalom och alla Israels män sa: ”Choshajs, arkitens råd är bättre än Achitofels råd.” För Herren (Jahveh) hade förordnat att omintetgöra Achitofels råd i syfte att Herren (Jahveh) skulle föra ondska över Avshalom.
15 Och Choshaj sa till Tsadoq och till Evjatar, prästerna: ”Detta och detta är Achitofels råd till Avshalom och Israels äldste och så här har jag gett dem råd.
16 Sänd därför snabbt och berätta för David och säg: Sov inte i natt på slätten i öknen utan i något lämpligt bergspass ovanför, annars blir kungen slukad och hela folket som är med honom.”
17 Och Jehonatan och Achimaats var i Ein-Rogel och en tjänstekvinna gick och berättade för dem, och de gick och berättade för David, för de ville inte bli sedda inne i staden.
18 Men en yngling såg dem och berättade för Avshalom och båda gick iväg snabbt och kom till en mans hus i Bachorim som hade en källa på sin gård och de gick ner dit.
19 Och kvinnan spred ut ett täcke över källans öppning och strödde grus ovanpå och ingen visste något.
20 Och Avshaloms tjänare kom till husets kvinna och de sa: ”Var är Achimaats och Jehonatan?” Kvinnan svarade dem: ”De har gått över vattenbäcken (hebr. michal).” [Ett ovanligt ord för bäck, kan vara dess namn.] Och när de hade letat och inte kunde finna dem återvände de till Jerusalem.
21 Och det skedde efter att de gått, att de kom upp från brunnen och gick och berättade för kung David. Och de sa till David: ”Stig upp och gå genast över vattnet [Jordanfloden], för detta råder Achitofel över er.”
22 Och David steg upp och hela folket som var med honom och gick över Jordan. Vid morgonljuset (gryningen) var det inte en enda av dem som inte hade gått över Jordan.
23 Och när Achitofel såg att hans råd inte följdes sadlade han sin åsna och steg upp och gick hem till sin stad och gjorde i ordning sitt hus och hängde sig själv och han dog. Och han blev begravd i sin fars grav.
24 Och David kom till Machanajim, och Avshalom gick över Jordan, han och alla Israels män med honom.
25 Och Avshalom hade satt Amasa över hären istället för Joav. Amasa var son till en man vars namn var Itra, jisraeliten som gick in till Abigal (hebr. Avigal) [kortformen av Abigail], Nachash dotter, syster till Tseroja, Joavs mor.
26 Och Israel och Avshalom slog läger i Gileads land.
27 Och det skedde när David kom till Machanajim, att Shovi, Nahashs son från Rabba i ammoniternas land, och Machir, Ammiels son från Lo-Devar, och Barsillaj, en gileadit från Rogelim,
28 bar fram sängar och handfat och formade (skulpterade) lerkärl och vete och korn och mjöl och rostad säd och bönor och linser och rostade baljfrukter
29 och honung och smör (ost) och får och komjölk till David och till folket som var med honom till att äta, för de sa: ”Folket är hungrigt och trött och törstigt i öknen.”