Sakarja
Inledning
Sakarja är den elfte av de tolv mindre profeterna. Namnet Sakarja betyder ”Herren kommer ihåg”. En alternativ översättning är ”Herrens gryning”, vilket är passande med tanke på bokens tema om den kommande Messias och hur rättfärdighetens sol ska gå upp över världen, se Mal 4:2. Sakarja skriver i första hand till återvändarna från exilen men även något till dem som är kvar i Babylon. Han var verksam på 500-talet f.Kr. Flera av hans profetior är daterade till kung Darejavesh andra och fjärde regeringsår som var 520 respektive 518 f.Kr. Han tillhörde prästerna, hans farfar var prästen Iddo som omnämns i Esra 5:1 och Neh 12:4.
Centralt i Sakarjas budskap är löftet om en kommande Messias. Några exempel är:
• Messias som rider in i Jerusalem på en åsna, se Sak 9:9; Matt 21:1-11.
• Återupprättandet av Davids kungarike, se Sak 9:10; 14:8-9.
• Återsamlandet från nationerna till Israel.
• Han ska sätta sina fötter på Olivberget, se Sak 14:4.
• Utgivandet av den helige Ande, se Sak 12:10.
• Den slutliga domen.
• Alla folk ska fira lövhyddohögtiden i Jerusalem, se Sak 14:16.
• Judarna ska se vem de har genomborrat, se Sak 12:10.
Struktur:
Boken kan delas i tre delar:
1. Uppdraget att återuppbygga templet, kap 1-6
2. Svar till fyra frågor från delegationen från Babylon, kap 7-8
3. Visioner för framtiden och tidens slut, kap 9-14
I kapitel 9 till 11 beskrivs hur Juda och Efraim ska återupprättas och hur de nationer som kommer emot Israel ska förgöras. Kapitel 12 till 14 beskriver den turbulens som kommer att drabba Jerusalem i den yttersta tiden.
Man kan också se på Sakarja som åtta visioner, fyra budskap och två refränger. Gud vill genom Sakarja påminna folket om att de inte är bortglömda eller övergivna. I mitten av boken, Sak 7:8-14, förklaras orsaken till den tidigare fångenskapen och exilen, det är en av de tydligaste beskrivningarna om detta i hela Bibeln. På samma sätt beskrivs sedan orsakerna till deras befrielse.
Skrivet: Omkring 518 f.Kr.
Berör tidsperioden: 520-518 f.Kr., men innehåller även profetior om Messias och framtiden.
Författare: Sakarja
Relaterade böcker: Haggai och Esra
Citeras: Citeras 41 ggr i NT.
1
Uppdraget att återuppbygga templet
Vänd tillbaka till Herren
1 I 8:e månaden [cheshvan – okt/nov] av kung Darejavesh 2:a regeringsår [år 520 f.Kr., han var persisk kung 522-486 f.Kr.] kom Herrens (Jahvehs) ord till profeten Sakarja [hebr. Zecharja – betyder: Gud kommer ihåg], son till Berechjah [betyder: Herren välsignar], son till Iddo [betyder: Hans vittne].
[Sakarjas farfar Iddo hade återvänt från Babylon 16 år tidigare (538 f.Kr.) under Serubbabels ledning, se Neh 12:1, 4. Sakarja var från en prästfamilj, se Neh 12:12, 16. Hans tjänst börjar en månad innan Haggai får sin sista vision, se Hag 2:10, 20. Händelserna i Sak 1-6 sker samtidigt som händelserna i Esra 4:24-6:13]
Han [Sakarja] sa:
2 Herren (Jahveh) har varit mycket vred på dina fäder (förfäder), mycket vred. [Israeliternas synd hade lett till hur templet i Jerusalem förstörts och exilen till Babylon.]
3 Säg därför till dem [det israeliska folket i Jerusalem]: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Återvänd (kom tillbaka, omvänd er) till mig, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och jag ska komma tillbaka till er, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
4 Var inte som era fäder till vilka de tidigare profeterna ropade och sa: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): ”Kom tillbaka nu från era onda vägar och från era onda gärningar.” Men de lyssnade inte och gav inte akt på mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
5 Era fäder (förfäder),
var är de?
Och profeterna,
lever de för evigt?
6 Men mitt ord och mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”), som jag har befallt mina tjänare profeterna,
har de inte hunnit ikapp era fäder?
Då ångrade de sig och sa:
Så som han beslutat har Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) också handlat med oss
i enlighet med våra vägar (som vikit av från Herren) och våra gärningar (som inte varit goda).
Åtta syner (1:7-6:8)
Syn 1 – De fyra hästarna
7 På den 24:e dagen i den 11:e månaden som är månaden shvat [den 15 februari 519 f.Kr.], i kung Darejavesh 2:a regeringsår [520-519 f.Kr.], kom Herrens (Jahvehs) ord till profeten Sakarja, son till Berechjah, son till Iddo. [Tre månader efter det profetiska tilltalet, se vers 1.] Han [Sakarja] sa:
8 På natten såg jag, och se (hebr. vehinneh)! [Perspektivbyte, vi får se med Sakarjas ögon:] En man red på en röd häst och stod bland myrtenträden som fanns i ravinen. Bakom honom var röda, brunaktiga (vinrankans skiftande grön-bruna färg) och vita hästar.
[I kapitel 6 ser Sakarja fyra vagnar som dras av röda, svarta, vita och spräckliga hästar. I Uppenbarelseboken ser Johannes en vit, eldröd, svart och grönaktig häst, se Upp 6:1-8. Ordet för vinranka används här för att beskriva den brunaktiga hästens kulör. Vinrankan är först ljusgrön när den skjuter skott och mörknar sedan, för att till sist bli brunaktig. Denna brunaktiga häst motsvarar den spräckliga hästen i Sak 6:2 och den grönaktiga i Upp 6:8.]
9 Då frågade jag: ”Vad är detta, min Herre (Adon)?” Ängeln (budbäraren) som talade med mig sa till mig: ”Jag ska visa dig vad detta är.”
10 Mannen som stod bland myrtenträden svarade och sa: ”Dessa är de som Herren (Jahveh) har sänt till att vandra omkring på [patrullera/inspektera hela] jorden (världen).”
11 De svarade Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) som stod bland myrtenträden och sa: ”Vi har vandrat fram och tillbaka (runtomkring) jorden (världen). Och se (hebr. vehinneh) [perspektivbyte, vi får se från änglarnas ögon]: Hela jorden (världen) sitter stilla och vilar.”
12 Sedan svarade Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) och sa: ”Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), hur länge ska du dröja med att visa barmhärtighet (medkännande nåd) mot Jerusalem och Juda städer, på vilka du har varit vred i 70 år?”
13 Herren (Jahveh) svarade ängeln (budbäraren) som talade med mig med vänliga och tröstande ord.
14 Sedan sa ängeln (budbäraren) som talade med mig: ”Ropa ut och säg: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Jag nitälskar för Jerusalem, ja, min nitälskan är stor för Sion [tempelberget i Jerusalem].
15 Och jag är rasande på de arroganta (bokstavligt ’lätta’) hednafolken. Jag var lite vred på dem men deras arrogans har blivit deras egen olycka.
16 Därför säger Herren (Jahveh): Jag ska återvända till Jerusalem med nåd och barmhärtighet (hebr. rachamim). Mitt hus ska byggas upp i henne (i Jerusalem), förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och en linje (en mätlinje som en lantmätare drar upp) ska sträckas ut över Jerusalem.
17 Ropa ut igen och säg: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Mina städer ska åter överflöda med välstånd och Herren (Jahveh) ska åter trösta Sion [tempelberget i Jerusalem] och ska åter utvälja Jerusalem.”
Syn 2 – Fyra horn
18 Jag [Sakarja] lyfte upp mina ögon och såg. Och se (hebr. vehinneh) [perspektivbyte, vi får se från Sakarjas ögon]: Där var fyra horn.
19 Då frågade jag ängeln (budbäraren) som talade med mig: ”Vad är detta?” Han sa till mig: ”Dessa är hornen [mäktiga krafter, stormakter] som har förskingrat Juda, Israel och Jerusalem.”
20 Herren (Jahveh) visade mig fyra hantverkare.
[Detta är ett generellt ord för hantverkare som arbetar med material som trä och metall. Skulptörer som formar konstverk och graverar text beskrivs med detta ord. Eftersom det i detta sammanhang handlar om horn, se vers 21, som ofta var gjutna, var dessa hantverkare skickliga på att arbeta med metaller. Se även 2 Mos 28:11; 5 Mos 27:15; Hos 13:2; Esra 3:7.]
21 Sedan sa jag: ”Vad har dessa kommit för att göra?” Han [ängeln] talade och sa: ”Dessa, hornen som förskingrade Juda så att ingen människa kan lyfta upp sitt huvud, dessa har de [de fyra hantverkarna som Gud rest upp] kommit för att förskräcka, för att kasta ner hednafolkens horn, de som har lyft sina horn mot Juda land för att förskingra det.”
[Horn symboliserar makt och i denna vers står hornen för olika länders militärmakter som genom åren har kommit upp mot Juda och förskingrat.]