Sefanja
Inledning
Sefanja är den nionde av de tolv mindre profeterna. Namnet Sefanja betyder ”Herren gömmer och skyddar”. Sefanja nämner uttrycket ”Herrens dag” mer än någon annan bok i GT. Boken talar om dom, men ger också hopp. I sista kapitlet beskrivs hur Gud fröjdar sig över Sion med sång, se Sef 3:17.
Sefanja var verksam i slutet på kung Josias regeringstid, omkring 620-611 f.Kr. Hundra år tidigare hade de tio norra stammarna blivit kringspridda efter Assyriens invasion av det norra riket. Stormakten Assyrien påverkade kultur och religion negativt under Manasses fyrtiofemåriga styre 687-642 f.Kr. Vi läser hur han offrade sin egen son i eld, se 2 Kung 21:3-6. Tjugo år efter Manasses död sker dock reformer. Under kung Josias artonde regeringsår (621 f.Kr.) hittas Moseböckerna i templet, se 2 Krön 34:8-18. Josia avskaffar avgudadyrkan och det blir en väckelse före den första attacken från Babylon 605 f.Kr. och Jerusalems förstörelse 586 f.Kr. Habackuk, Jeremia och Huldah verkade samtidigt som Sefanja. Rabbiner brukar säga att Sefanja profeterade i synagogorna, Jeremia på gatorna och Huldah till kvinnorna, se 2 Kung 22:13-20. Enligt traditionen var Habackuk Sefanjas läromästare.
Struktur Boken har ett kiastiskt mönster:
A Kommande dom över Jerusalem, Sef 1:2-6
B Kommande dom över korrupta ledare, Sef 1:7-13
C Herrens dom över alla nationer, Sef 1:14-18
D Uppmaning till omvändelse, Sef 2:1-3
C Herrens dom över alla nationer, Sef 2:4-15
B Kommande dom över korrupta ledare, Sef 3:1-7
A Kommande upprättelse av Jerusalem, Sef 3:8-20
Skrivet: Ca 621-612 f.Kr. Sefanja förutsäger domen över Nineve (Sef 2:13-15) som sker 612 f.Kr. I Sef 1:13 citeras 5 Mos 28:30, 39. Eftersom dessa skrifter hittades i Josias artonde regeringsår (621 f.Kr.), se 2 Krön 34:8-18, pekar det på att Sefanja skriver denna bok efter det fyndet men före Nineves fall.
Berör tidsperioden: Kung Josias regeringstid 642 – 611 f.Kr. och främst de sista tio åren, men talar även om det framtida fridsriket.
Författare: Sefanja
Citeras: Sef 3:13 citeras i Upp 14:5
Relaterade böcker:
Habackuk,
Jeremia,
Klagovisorna
1
1 Herrens (Jahvehs) ord som kom till Sefanja [som betyder: ”Jahveh gömmer och skyddar”],
son till Kushi,
son till Gedalja,
son till Amarja,
son till Hiskia (hebr. Chizqijah)
– i [kung] Josias (hebr. Joshijahos) dagar [622-609 f.Kr. då han regerade som kung], son till Amon, kung i Juda.
[Josia var en god kung som regerade 640-609 f.Kr., eftersom han var ung så var det först 622 f.Kr. som han kom till makten, se 2 Kung 22:1. Sefanjas koppling till kung Hiskia i fjärde ledet betonas. Hiskia var kung i det södra riket 715-686 f.Kr. och återupprättade tempeltjänsten och avskaffade avgudadyrkan, se 2 Kung 18-20. Han är också känd för att ha byggt Siloamtunneln och en damm för att förbättra vattentillgången för Jerusalem.]
Kommande dom över Jerusalem
2 Jag ska svepa bort, svepa bort allt (sopa bort, skörda allt)
från jordens (hebr. adama) yta (ordagrant ansikte), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
3 Jag ska svepa bort människor och djur,
jag ska svepa bort himmelens fåglar och havens fiskar
och stötestenar [avgudabilder av fåglar och fiskar] tillsammans med de onda.
Jag ska hugga av mänskligheten
från jordens yta (ordagrant ansikte), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
[Gud hade skapat fiskarna, fåglarna, djuren och människorna, se 1 Mos 1:20-28. Uppräkningen här är motsatt – vilket förstärker allvaret i Sefanjas profetiska ord. Talet fyra står för hela jorden (de fyra väderstrecken). Fyra gånger används ordet ”svepa bort” och totalt fyra gånger mänskligheten/jorden (hebr. adam 2x och hebr. adama 2x). Hebreiska adama är ett generellt ord som kan syfta på hela världen men också landet Israel. I dessa tre första verser är det oklart om det är en världsvid katastrof som väntar – Sefanja har läsarens fulla uppmärksamhet; nu följer tre rader som visar att orden i första hand riktar sig mot Juda och Jerusalem.]
4 Jag ska sträcka ut min hand över Juda
och över alla invånare i Jerusalem.
Jag ska hugga av kvarlevan av Baal från denna plats,
namnen på avgudaprästerna tillsammans med prästerna,
5 dessa som böjer sig ner på taken
inför himmelens härskaror (de demoniska makterna)
dessa som böjer sig och svär vid Herren (Jahveh)
och samtidigt svär vid Molok,
6 dessa som vänder sig bort från att följa Herren (Jahveh),
inte söker Herren (Jahveh) eller rådfrågar honom.
Kommande dom över korrupta ledare
7 Bli stilla (tyst) inför Herrarnas Herres (Adonaj Jahvehs) ansikte (närvaro),
för Herrens (Jahvehs) dag är nära.
Herren (Jahveh) har förberett ett offer,
han har helgat sina gäster.
8 På dagen för Herrens (Jahvehs) offer
ska jag straffa furstarna och kungens söner
och alla dem som klär sig i främmande kläder.
[Främmande kläder syftar på att folket adapterat sig till hednisk kultur och religion. Varför nämns inte kungen? Kanske Sefanja fick budskapet tidigt i Josias regeringstid, då denne var åtta år, se 2 Kung 22:1. Om så är fallet kanske han utelämnades på grund av sin ålder eller för att han var rättfärdig, se 2 Kung 22:2.]
9 På den dagen ska jag straffa alla som hoppar över tröskeln [tillber Dagon, se 1 Sam 5:5]
de fyller sin herres hus [avgudatempel] med ondska och bedrägeri.
[Uttrycket ”över tröskeln” kan syfta på att ett blodsförbund kan ingås genom att gå över en tröskel, att hoppa över tröskeln är ett sätt att vanhelga förbundet.]
10 På den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
ska det höras rop [från människor i nöd/smärta] från Fiskporten [Neh 3:3; 12:39 – i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades],
jämmer (klagorop) från det andra området [de nya kvarteren i Jerusalem]
och ett stort brak från kullarna.
[Det andra området (ha-mishneh) syftar troligtvis på expansionen av Jerusalem, väster om Davids stad, se 2 Krön 32:5; 33:14. Här bodde Huldah, se 2 Kung 22:14, det är till henne Josia sänder bud 621 f.Kr. när Moseböckerna hittats i templet.]
11 Klaga, ni invånare i Machtesh (Mortelkvarteret; ordagrant: skålen) [troligtvis namnet på marknadsplatsen i Jerusalem],
för alla köpmän (hebr. kenaan; samma namn som folkslaget kanaanéer) finns inte mer,
alla de som väger silver [växlar eller lånar ut pengar] är borta (avhuggna).
[Marknadsplatsen finns också troligtvis i nya delen, ordet machtesh betyder skål/mortel, så troligtvis var det i sänkan vid Tyropeondalen, samma del som än idag är marknadsgatan i Gamla staden i Jerusalem.]
12 Och det ska ske på den tiden att jag ska genomsöka Jerusalem med lampor
och jag ska straffa de män som är som bottensatsen i vinet som stelnat (har förhärdade hjärtan – är fast i sina onda vägar)
och som säger i sina hjärtan:
”Herren (Jahveh) kan varken göra gott eller ont.”
13 Deras tillgångar ska lämnas för plundring
och deras hus till ödeläggelse.
De ska bygga hus
men inte få bo i dem [5 Mos 28:30].
De ska plantera vingårdar
men inte få dricka dess vin [5 Mos 28:39].
[Under kung Josias artonde regeringsår (621 f.Kr.) hittas Moseböckerna i templet, se 2 Krön 34:8-18. Det är troligen från dessa nyfunna skriftrullar som Sefanja citerar dessa verser. De tre grupperna motsvarar de tre kategorierna i vers 8-12. De kungliga ska förlora sina palats och sin rikedom, de förmögna handelsmännen ska förlora sina hus och de som är fast i sin apati (som den hårda bottensatsen i vinet), ska inte få dricka vinet.]
Herrens dom över alla nationer
14 Nära är Herrens (Jahvehs) dag – den stora,
nära, och kommer snabbt [Upp 1:1].
Hör [ljudet av] Herrens (Jahvehs) dag – bittert (hebr. mar; tragik),
ropet av stridsmän är där.
15 Den dagen är en dag av vrede,
en dag av bekymmer och ångest,
en dag av förödande stormar och ödeläggelse,
en dag av mörker och dysterhet,
en dag av tjocka moln och intensivt mörker,
16 en shofarens och larmets (härskriets) dag [basunen varnade för fara, se Jer 4:5]
mot befästa städer
och mot de höga hörntornen.
17 Jag ska komma med sådan ångest över mänskligheten
att de ska vandra som blinda
därför att de har syndat mot Herren (Jahveh).
Deras blod ska utgjutas som stoft
och deras inälvor som gödsel.
18 Varken deras silver eller deras guld
ska kunna rädda dem på Herrens (Jahvehs) vredes dag.
I (av) hans nitälskans eld [Nah 1:2] ska hela jorden (landet – hebr. ha-erets) förtäras,
för han ska komma med en fullständig, fruktansvärd förintelse av alla jordens (landets) invånare.