137
Judaŋic Babiloŋ mâreŋko juhuc makuc gae hembiŋ
Babe mâreŋte opâ mecnao,
Zioŋte manasuhuc kiohuc ŋembeŋ.
Ehuc kakikic jâc tieŋnao,
gita‐nâŋec ɋetickepene domawec.
Ocna rucnâpombiŋ jaŋe gae henaŋte munârembiŋ,
bâbâʒâicfâc‐nâŋec jaŋe ʒeri enaŋte ʒiŋuc nâzâmbiŋ:
“Zioŋte gae‐ŋeŋic moc hepie mananaŋ.”
 
Nâŋe weniŋuc Wofuŋte gae moc
mâreŋ jabao juhuc henaŋmu?
Jerusalem, gore nikecnuocmuo ine
mefâre‐nane hâmo ɋaŋac ezejec.
Go mi maŋguhuc jupemuo,
me Jerusalem haere manape
aŋacte micne sâko mi eocmuo ine
nameŋ‐nanezi ŋaŋarac‐naneo bohotazejec.
 
Wofuŋ, go Jerusalem hae imackembiŋ
dameŋ ira Edomte ɋâricfâc jaŋe
wiac embiŋ, i manasu‐jarezemec.
Ʒiŋuc wirambiŋ: “Qâropieniŋ, qâropieniŋ,
wâtuŋne herisie‐fâreniŋ!”
Babe rune, ima qaqa!
Moczi nâŋe enâremeŋ ijaha egareocmu
e juhâc qâhâmozejec!
Moczi kogocfâcge qânâo hefâuc‐jopaocmu
e juhâc qâhâmozejec!