15
UPPSTÅNDELSEN (kap 15)
Budskapet
Syskon (bröder och systrar i tron), nu vill jag påminna er om det evangelium (det glada budskapet om frälsningen) som jag predikade för er. Ni tog emot evangeliet och står på den grunden. Genom den [tron] blir ni frälsta (trygga, upprättade, bevarade, helade, försörjda, befriade, fria från synd och har evigt liv med Gud efter döden), om ni nu fortfarande håller fast vid det jag predikade för er, annars har er tro varit bortkastad. Jag gav er (förmedlade, hjälpte er att förstå) det viktigaste först [trons grunder], det jag själv personligen hade fått ta emot:
Att Kristus dog för våra synder,
precis som Skrifterna förutsade. [Jesaja skrev om detta 700 år innan Jesus föddes, se Jes 53:3-6.]
Att han blev begraven.
[Detta skriver också Jesaja om, se Jes 53:9.]
Att han på den tredje dagen skulle uppstå och lever nu,
precis som Skrifterna förutsade. [David skrev om detta 1 000 år innan Jesus föddes, se Ps 16:10.]
 
Han uppenbarade sig (blev synlig) för:
Kefas [Petrus, se Luk 24:34],
sedan för de tolv [vid flera tillfällen, se Joh 20:19-20; Joh 20:26; Joh 21].
Efter det visade han sig för över fem hundra syskon (bröder och systrar i tron)
vid ett tillfälle, varav de flesta fortfarande lever, men några har somnat in (dött).
Senare uppenbarade han sig för Jakob [antagligen Jesu halvbror],
sedan alla apostlarna,
sist av alla uppenbarade han sig för mig [Paulus],
som en för tidigt född.
[Jesus visade sig i ett ljussken när Paulus, då känd som Saulus, var på väg till Damaskus för att fängsla kristna, se Apg 9:3. En för tidigt född överlevde sällan födseln, dvs. är dömd till en säker död, en bild på Paulus oväntade frälsning och kallelse som apostel. När Paulus skriver detta brev har han haft en argumentation med Petrus, se Gal 2:11-14. Här ger han Petrus första platsen och sig själv den sista. Paulus inledde med att skriva om splittringarna där ”en höll sig till Paulus och en annan till Petrus”, se 1 Kor 1:12-13. Här vänder han nu på ordningen och visar hur Petrus och Paulus står tillsammans som vittnen till den uppståndne Jesus.
Det finns även en litterär parallellism med två sektioner som båda börjar med en person. Petrus inleder den första, följt av de tolv och sedan fem hundra personer. Den andra sektionen börjar med Jakob, följt av apostlarna och sedan väntar man sig ett högt antal på samma sätt som i den första sektionen. I stället för fem hundra personer där de flesta fortfarande är vid livet, kommer Paulus namn, som ett för tidigt fött barn.]
 
Jag är den minste (ringaste) av apostlarna (sändebuden, ambassadörerna), ovärdig att kallas en apostel eftersom jag har förföljt (jagat, trakasserat) Guds församling (de utkallade).
10 Men genom Guds nåd (oförtjänta favör, gåva, kraft och välsignelse) är jag den jag är, och hans nåd mot mig visade sig inte ha varit förgäves (fruktlös, utan verkan). Jag har arbetat hårdare än de andra [apostlarna], dock inte jag själv, utan Guds nåd (Guds verksamma kraft) som varit med mig. 11 Oavsett om det var jag eller de andra apostlarna [oavsett vem som arbetade mest intensivt, och vem ni fick höra evangeliet ifrån], så är det detta vi predikar [att Jesus dog, blev begraven och nu är uppstånden, se vers 3-4], och detta ni har kommit till tro på.
Uppståndelsens lov - Kristus är uppstånden
12  [I den här sista delen i Paulus brev finns en lovsång till uppståndelsen som en parallell till Korsets lov, se 1 Kor 1:17-2:2. Korset och uppståndelsen är två sidor på samma mynt. Huvudtemat i hyllningen till uppståndelsen ramar in stycket, se vers 12 och 20, och i kiasmens centrum, se vers 15.]
Om nu Kristus predikas som uppstånden från de döda,
hur kommer det sig då att några av er säger att det inte finns någon uppståndelse (uppstigande, nytt liv) av de döda?
13 Om det inte finns någon uppståndelse av döda,
då har inte heller Kristus uppstått.
14 Om Kristus inte har uppstått,
då är vår förkunnelse (predikan) meningslös
och er tro meningslös.
15 Då skulle vi även bli avslöjade
att vara Guds falska vittnen,
eftersom vi har vittnat om att han
uppväckte Kristus,
som han i det fallet inte gjort
om det är sant att de döda inte kan uppstå.
 
16 Om de döda inte uppstår,
då har inte Kristus uppstått.
17 Om inte Kristus har uppstått
då är er tro utan mening,
och ni är kvar i era synder [kontrollerade av den och under Guds dom].
 
18 Då har också de som dött i Kristus gått förlorade.
19 Om vi som lever i Kristus bara har vårt hopp i detta [jordiska] liv,
och det är allt, då är vi av alla människor de mest ömkansvärda (sorgliga, miserabla, patetiska).
20 Men nu är Kristus uppstånden från de döda [till evigt liv],
och han blev den förste (en försmak, förstlingen, förstlingsfrukten) av de som har dött (somnat in i döden).
[Utan uppståndelsen är tron meningslös och vi är kvar i våra synder. Om det inte vore för uppståndelsen skulle Jesus varit som vilken rabbin som helst som försökte förnya Israel, men misslyckades. I så fall skulle Petrus, Jakob, Andreas och Johannes återvänt till sina båtar och levt ett vanligt liv. Uppståndelsen visar att synd och död inte fick det sista ordet.]
Adam och Kristus
21 För eftersom det var genom en människa som döden kom [in till världen],
så kom också uppståndelsen från de döda genom en människa.
22 Liksom alla dör genom Adam,
på samma sätt ska alla genom Kristus få liv (göras levande).
[Alla människor är släkt med Adam och har del i syndafallet. Alla kommer också att uppstå till evigt liv eller evig dom. När Paulus kvinnosyn diskuteras kan det vara värt att notera att Paulus skyller syndafallet på Adam, tvärt emot den vedertagna judiska traditionen att skylla på Eva. Några av de utombibliska skrifter som påverkade judendomen på Paulus tid var Ben Syraks skrifter från 190-talet f.Kr. där det står ”Från en kvinna leder synden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö”, se Syr 25:24.]
 
23 Men i tur och ordning [Korint var en koloni som ursprungligen var bebodd av pensionerade romerska soldater, Paulus använder sig av den militära termen för rang]:
Kristus är den förste (förstlingsfrukten). [Jesus var den förste som uppstod för att aldrig mer dö igen och fick en ny kropp. Han har den högsta rangen. Detta skedde ca år 30 e.Kr.]
Sedan när han kommer [tillbaka],
de som tillhör Kristus. [Alla kristna genom tiderna som dött, får liv och uppstår och får nya kroppar när Jesus kommer tillbaka.]
24 Därefter kommer slutet. [Den sista uppståndelsen är då alla människor uppstår och kommer att ställas inför den vita tronen och var och en får höra sin dom, se Matt 25:46.]
 
Då överlämnar han kungariket till Gud, sin Fader,
efter att ha avsatt allt annat styre (ärkehärskare, ledare från urgamla tider, militär term för general, den högsta ledaren)
[demoner av hög rang antagligen],
och varje auktoritet (militär term för delegerad auktoritet)
och makt (kraft).
25 För han [Jesus] måste vara Kung och regera [i tusenårsriket]
tills han lagt alla sina fiender under sina fötter.
26 Den sista fienden att utplåna (eliminera, avväpna)
är döden,
27 för [det står i Ps 8:6:]
”Han [Fadern] har lagt allt under hans [Kristus] fötter.”
 
När det står att ”allt” har blivit lagt under honom,
är naturligtvis den som har lagt allt under Kristus undantagen.
 
28 När allt har lagts under honom,
ska Sonen själv underordna sig den [Fadern]
som har lagt allt under honom,
för att Gud ska bli allt i alla.
Uppståndelsen
29  [Paulus ger nu tre argument för att de döda kommer att uppstå:]
 
Vad ska annars de som döper sig för de döda göra?
Om de döda inte alls uppstår,
varför döper de då sig för dem?
[Denna vers är omdebatterad och det finns många tolkningar. En av avarterna är att man kan döpa sig ”ställföreträdande” för redan döda personer, vilket i dag praktiseras av mormoner. Det finns dock ingen annan vers som styrker att man kan döpa sig för någon annan, snarare tvärt om, alla andra verser i Bibeln visar att dopet handlar om ett eget beslut att följa Jesus - man kommer till tro och låter sig döpas. Den mest naturliga tolkningen är att versen syftar på anhöriga till avlidna troende som kommer till tro. Ett exempel kan vara en döende mor som säger till sin son som ännu inte är en kristen: ”vi kommer att ses igen.” När sonen senare kommer till tro och låter sig döpas finns det hopp om att han ska få se sin älskade mor igen. Oavsett vad som syftas på här, nämns detta i förbigående av Paulus i hans argumentation för de dödas verkliga uppståndelse.]
 
30  [Argument 2:]
Varför utsätter vi oss för faror varje stund?
31 Syskon (bröder och systrar),
så sant som ni är min stolthet i Kristus Jesus vår Herre
- jag dör varje dag.
[Styckets centrum.]
 
32 Om jag trott som folk i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos,
vad hade det tjänat till?
[Det är troligt att Paulus liknar inflytelserika onda människor i Efesos med vilddjur. Herakleitos, en grekisk filosof från Efesos, hade kallat sina landsmän ”vilddjur” fyra hundra år tidigare. Epimenides kallade även kreterna samma sak, se Tit 1:12. Paulus befinner sig i Efesos och där är hans liv i fara, se 2 Kor 1:8. Även om tumultet som silversmeden Dimitris startar inte ännu har skett, se Apg 19:29-30, eftersom Paulus tvingas lämna staden direkt efteråt, så börjar han få ”många motståndare”, se 1 Kor 16:9.]
 
Om de döda inte uppstår,
låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi.
[Utan uppståndelse kan man lika gärna ge upp, se Jes 22:13; Pred 8:15. Jesus använder liknande resonemang i liknelsen om den rike dåren, se Luk 12:19.]
 
33 Bli inte förledd:
”Dåligt sällskap fördärvar god moral.”
[Kan vara ett citat från den grekiske författaren Menander som levde på 300-talet f.Kr. Det kan också ha varit ett populärt samtida ordspråk.]
 
34 Vakna upp från er berusning (besinna er)! Lev rättfärdigt och sluta synda! Några av er är helt okunniga om Gud. Det säger jag till er skam.
Adam och Kristus
35  [Några bland de troende i Korint trodde inte på att de döda skulle uppstå, se 1 Kor 15:2.]
 
Men nu undrar någon:
Hur uppstår de döda?
Vilken sorts kropp har de när de kommer?
 
36 Du dåre (du som helt saknar förstånd och inte resonerar logiskt)!
[Paulus kallar det dåraktigt att inte tro på något bara för att man inte förstår exakt hur det fungerar, och tar några exempel från vardagen. Lika självklart som att ett frö som planteras dör och växer upp till något nytt, lika självklart är det att en kropp som begravts kan få en ny kropp vid uppståndelsen.]
Några exempel
Det du sår får inte liv [skjuter inte upp ur marken och börjar växa]
om det inte först dör.
37 Det frö du sår har inte den kropp [sammansättning och yttre utseende] som den senare kommer att få,
det är bara ett naket korn - ett sädeskorn eller något annat frö.
38 Gud ger det precis den kropp han har planerat,
och varje frö får sin egen kropp.
 
39 Allt kött är inte av samma slag,
människorna har sina,
boskapen sina,
fåglarna sina
och fiskarna sina.
[Kropparna ser olika ut, människorna har hud, boskapen päls, fåglar fjädrar och fiskar fjäll.]
 
40 Det finns också himmelska kroppar [solen, månen och stjärnorna]
och jordiska kroppar [människor, djur och växter].
De himmelska kropparna har sin glans (ära, skönhet, härlighet)
och de jordiska har en annan sorts glans.
 
41 Solen har sin glans,
månen har en annan glans,
och stjärnorna ännu en glans,
ja, varje stjärna har sin egen glans (de överträffar varandra i skönhet, härlighet).
Det är inte konstigare med uppståndelsen
42 Så är det också med de dödas uppståndelse.
Det som blir sått förgängligt [den förgängliga kroppen som begravs blir ”sådd” i jorden]
uppstår oförgängligt (odödlig, fri från förgängelsen).
43 Det som blir sått föraktat,
uppstår i härlighet.
Det som blir sått svagt,
uppstår fullt av kraft.
44 Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv,
uppstår som en kropp med ande.
Om det finns en kropp med fysiskt liv,
då finns det också en med ande.
45 Det står skrivet [ 1 Mos 2:7]:
”Den första människan, Adam,
blev en varelse med liv.”
Den siste Adam
blev en ande som ger liv.
 
46 Men det andliga livet kom inte först,
utan det fysiska, sedan kom det andliga.
47 Den första människan kom från jorden och var jord,
den andra människan kom från himlen.
 
48 De som är av stoft, är lika honom som först var gjord av stoft [de har ett jordiskt sinne].
De som är från himlen, är lika honom [Jesus] som är från himlen [har ett himmelskt tänkesätt].
49 På samma sätt som vi har burit den jordiska människans avbild,
ska vi också bära den himmelska människans avbild [bära Jesu avbild, han som kom från himlen].
50 Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron):
kött och blod kan inte ärva Guds rike,
och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.
[I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov. Värd minst lika stor uppmärksamhet är korsets och uppståndelsens lov, se 1:17-2:2 och 15:51-58. Som de övriga lovprisningarna består den av tre delar. Dessa tre handlar alla om segern över döden.]
Uppståndelsens lov (15:51-58)
Vi ska förvandlas
51  [På samma sätt som korsets lov beskriver hur korset är en Guds vishet och ett mysterium, har även uppståndelsen sina hemligheter, se 2:1. Ordet som används är grekiska ”mysterion” som beskriver något som varit dolt men som nu är uppenbarat. Paulus mål är att visa och förklara dessa hemligheter, se 1 Kor 4:1. Den första delen ramas in av ordet ”förvandlas”, och förvandlingen kommer att ske snabbt.]
Se, jag säger er en hemlighet (ett mysterium):
Vi ska inte alla insomna,
men vi ska alla förvandlas,
52 i ett nu,
på ett ögonblick,
vid den sista basunens ljud.
För basunen ska ljuda,
 
och de döda ska uppstå odödliga,
och vi ska förvandlas.
[Vilka är ”vi” i vers 51 och ”oss” i vers 57? Troligt är att Paulus inte bara ser sin generation utan alla troende genom historien.]
Döden är besegrad
53  [Det andra stycket, vers 53-54b, kretsar kring orden förgängliga/oförgänglighet och dödliga/odödlighet.]
För detta förgängliga [vår kropp som bryts ner]
måste ikläda sig oförgänglighet [gudomlig natur],
och det dödliga
måste ikläda sig odödlighet (frihet från död).
54 När det som är förgängligt
har iklätt sig det oförgängliga,
och detta som var dödligt
har iklätt sig odödlighet,
då ska det bli som det står skrivet:
”Döden är uppslukad i seger!” [Jes 25:8]
55 ”Död, var är din seger?
Död, var är din udd (din giftgadd)?” [Hos 13:14]
56 Dödens udd (dess gift) är synden,
och synden har sin kraft (makt) i lagen [eftersom det är lagen som fördömer synden].
 
57 Men tack till Gud,
som ger oss seger
genom vår Herre Jesus Kristus!
[Det sista stycket, vers 54c och 57, ramas in av ordet ”seger”!]
AVSLUTNING (15:58-16:24)
Uppmaning
58 Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade syskon (bröder och systrar i tron),
arbeta alltid hängivet för Herren,
fullt medvetna att i Herren (förenade, tillsammans med honom)
är er möda inte förgäves.