3
UPPSTÅNDEN MED KRISTUS - DEN TROENDES RESPONS
Sök det som är ovan
Eftersom ni nu är uppståndna med Kristus [till ett nytt liv, genom att dela hans uppståndelse från döden], fortsätt att söka det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Fokusera på (tänk ständigt på, ha samma tänkesätt som) det som är ovan (det som är högre), inte på det som är här på jorden. För ni har dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus, han som är vårt liv, uppenbaras [blir öppet synlig för alla], då ska ni också uppenbaras med honom i härlighet (ära, prakt och glans).
Lägg bort det gamla livet
Som en konsekvens av detta, döda nu allt inom er som tillhör jorden (vägra att lyda under dessa onda begär och djuriska impulser):
olovligt sex (otukt, det grekiska ordet ”pornea” används här och grundordet betyder ”att sälja sig till slaveri”. Vårt ord ”pornografi” är ett sammansatt ord av just detta ord ”pornea” och ”grafo”, som betyder ”något skrivet eller tecknat”, dvs. en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt.)
orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten),
lusta (otyglat sexuellt begär),
ondskefullt begär (mer generellt ord än det föregående, syftar på alla oheliga önskningar),
och särskilt girigheten (en oproportionerlig självfixering, omåttligt begär efter mer och mer materiellt genom att kallsinnigt utnyttja andra) som är avgudadyrkan.
 
På grund av sådant kommer Guds [heliga] vrede över olydnadens människor (de som medvetet går emot Guds vilja). I dessa synder vandrade även ni en gång (hela ert liv kretsade kring dem och styrde er) när ni levde i dem. Men nu [när ni har lämnat detta syndfulla sätt] måste också ni lägga bort allt detta:
vrede (att ständigt söka intriger och vilja hämnas),
ilska (häftiga vredesutbrott),
ondska (utstuderad elakhet),
förtal
och oanständigt (grovt, orent) tal
från era läppar.
 
Sluta att ljuga för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med dess gärningar 10 och iklätt er den nya människan som ständigt är i en process att förnyas i kunskap efter sin Skapares avbild (blir mer och mer lika honom som skapade den).
 
11 Här [i den nya skapelsen] finns inte
hedning
eller jude [ingen uppdelning i nationaliteter],
omskuren
eller oomskuren [inga religiösa fördelar],
barbar [folkslag som inte talade grekiska och ansågs vara ociviliserade]
eller skyt [det mest illa ansedda folkslaget, känt för sin brutalitet och ansågs inte vara bättre än djur],
slav (tjänare)
eller fri [ingen skillnad beroende på ställning i samhället],
 
utan Kristus är allt och i alla [dem som tagit emot honom som sin Frälsare].
Ikläd er medkänsla, förlåtelse och kärlek
12  [En kristen behöver ikläda sig den nya människan, se vers 10. Grunden är vad Gud har gjort och gör, så Paulus påminner om detta först.]
Ni är
Guds utvalda,
heliga (avskilda för tjänst)
och högt älskade.
[Nu följer några praktiska råd för hur man ikläder sig den nya människan. Först kommer fem personliga attribut, följt av förlåtelse och kärlek, se vers 13 och 14. Nycklarna för goda relationer och enhet i församlingen börjar med den personliga medkänslan. Paulus fokuserar på vikten av tålamod och förlåtelse i församlingen, snarare än den person som orsakat problem.]
 
Kläd er därför i:
medkänsla (djup, innerlig kärlek),
vänlighet (barmhärtighet som leder till ett praktiskt kärleksfullt handlande),
ödmjukhet (djup medvetenhet om sin egen oförmåga att vara rättfärdig i sig själv, att inte förstora upp sin egen betydelse),
mildhet (styrka under kontroll, rätt balans av känslor och vrede, fri från hämndlystnad och bitterhet),
och tålamod (balanserat temperament, överseende med andra när de gör fel).
 
13 Ha överseende (acceptera, ha fördrag) med varandra, om någon skulle ha något emot någon, förlåt honom på samma sätt som Herren [fritt] har förlåtit er.
 
14 Över allt detta, kläd er i osjälvisk, utgivande kärlek som binder ihop (håller samman) allting på ett fullkomligt sätt (i enighet, och perfekt harmoni).
[Kärleken liknas vid ett ytterplagg eller ett bälte som håller samman alla andra delar.]
Låt Guds frid regera och följ Guds ord
15 Låt Kristi frid regera i era hjärtan [låt den få agera som herre, låt alla tankar och beslut tas i detta fridfulla tillstånd], för ni har kallats som en kropp [en enda enhet].
Var ständigt tacksamma.
 
16 Låt Kristi ord, i all sin rikedom (fullhet) ständigt bo (ha sitt hem) i er, när ni:
undervisar (lär ut)
och tränar (förmanar) varandra i all visdom,
sjunger
psalmer [bibelsånger till och om Gud],
hymner [mänskligt komponerade lovsånger] och
andliga sånger [generell term för andliga sånger, eller syftar på fri sång i anden]
med tacksamhet i era hjärtan till Gud.
[En parallell till denna vers finns i Ef 5:18-21, där uppmaningen är att låta sig uppfyllas av Anden. Dessa båda passager visar på vikten av Ordet och Anden i den troendes liv.]
 
17 Allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn, och tacka Gud Fadern genom honom.
Underordna er varandra - men först och främst Herren
Hustrur och män
18  [Uttalandet i vers 11, att det inte längre är några skillnader i Kristus mellan fri och slav, måste ha väckt frågor. Finns det inga roller kvar? Paulus tar nu ett exempel från ett kristet hushåll. Den nya klädnaden i Kristus påverkar alla områden, och det börjar i de närmaste relationerna. En dåtida familj i Kolossai, och i resten av Romarriket, var mycket större än en nutida familj. I hushållet fanns inte bara föräldrar och deras barn, utan också vuxna barn, deras makar, mor- och farföräldrar och slavar. Det fanns olika typer av slavar. Utifrån sammanhanget syftar detta på slavar som fungerade som tjänstefolk. De skötte om hushåll, barn och mark.
I en kultur där hustrur, barn och slavar ansågs vara ägodelar visar evangeliet på varje människas unika värde. Hustrun tilltalas som en jämlike och slavar ska behandlas rättvist. Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]
Hustrur, underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män, så som det är behagligt (lämpligt) i Herren. [I vers 20 och 22 används ett annat grekiskt ord.]
 
19 Män, älska (osjälviskt utgivande) era hustrur [älska dem med Jesus kärlek] och sluta att vara bittra (skarpa, hårda) mot dem.
[Det grekiska ordet för bitterhet beskrev från början ett föremål som var skarpt eller vasst, som t.ex. en pil. Senare kom ordet att beskriva det som är starkt och smärtsamt för våra sinnen, t.ex. en frän lukt, eller ett högt skarpt ljud. Bitterhet som växer i hjärtat förgiftar, och är orsaken till hårdhet och ilska som skadar andras känslor och får inte finnas i äktenskapet.]
Barn och föräldrar
20 Barn, lyd era föräldrar i allt, för det är behagligt i Herren.
[Frasen ”i Herren”, som också finns i vers 18, är viktig och indikerar att ett barn inte blint ska lyda i allt om det går emot Herrens ord, se Apg 5:29.]
 
21 Fäder (föräldrar) [pluralformen kan också syfta på båda föräldrarna, se Heb 11:23], reta inte upp (irritera inte) era barn, då tappar de modet.
[Rör inte upp deras känslor så de senare blir bittra. En förälder ska inte agera orimligt, falskt eller hyckla. Allt sådant kan krossa barnens hjärta.]
Slavar och herrar
22  [Anledningen till de många detaljerna kring förhållandet mellan herrar och slavar kan bero på Onesimus som omnämns i detta brev, se Kol 4:9. Onesimus var slav och hade rymt från sin herre Filemon. I Rom hade han kommit till tro och träffat Paulus. Paulus sänder nu tillbaka Onesimus till Filemon som också är en kristen. Tillsammans med Tychikus reser Onesimus till Kolossai. De har med sig detta brev, se 4:7-9. De har troligen också med Paulus brev till Filemon där han vädjar till Filemon att ta emot Onesimus väl. Enligt romersk lag kunde en slavägare piska och avrätta en slav som rymt.]
Ni slavar (tjänare i hemmet), lyd era jordiska herrar i allt, inte som inställsamma ögontjänare utan med uppriktigt hjärta i vördnad för Herren. 23 Vad ni än gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor. 24 Ni vet att det är av Herren ni ska få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar. 25 Den som gör orätt ska få igen den orätt han har gjort, utan partiskhet.