2
Kom ihåg hur ni kom till tro
[Paulus påminner de troende i Tessalonike om hur de hade tagit emot honom, Silas och Timoteus. Lukas skriver detaljerat om händelserna i Apg 17:1-10. När tessalonikerna tänker tillbaka på Paulus tjänst och hur de själva har förvandlats av evangeliet så förstår de att deras besök inte varit förgäves.]
För ni vet ju själva, kära syskon (bröder och systrar i tron), att vår ankomst till er inte var förgäves (fruktlös, meningslös, utan fyllde ett syfte och gör det fortfarande). Som ni redan vet hade vi tidigare fått lida och blivit skamligt behandlade i Filippi, men i Gud [som gav oss styrka] blev vi frimodiga och predikade Guds evangelium för er [i Tessalonike] trots hårt motstånd (hård kamp).
[Paulus och Silas arresterades i Filippi, och utan något åtal blev de slagna och fängslade. Trots detta prisar de Gud och sjunger lovsånger, se Apg 16:11-40. Fortfarande värkte Paulus och Silas ryggar från piskslagen när de kom fram till Tessalonike efter 3-4 dagars vandring, se Apg 16:23.]
Bakom vår uppmuntran (uppmaning, undervisning) [att ta emot evangeliet] finns inte
lögn (villfarelse, falska läror),
orenhet [felaktiga, orena motiv som egen vinning och makt] eller
svek (tvivelaktiga metoder, trick, smickrande ord för att lura er).
Tvärtom, vi talar därför att Gud har godtagit oss (ansett oss värdiga) att framföra evangeliet, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar (testar, undersöker) våra hjärtan.
Vi uppträdde aldrig med smickrande tal (anpassade inte sanningen utifrån den allmänna opinionen),
det vet ni.
Vi agerade inte med dold girighet som motiv (vi exploaterade inte er för vår egen ekonomiska vinning),
det är Gud vårt vittne till.
Vi sökte inte mänsklig ära vare sig av er eller av andra,
även om vi som Kristi apostlar kunde ha ställt krav (använt vår auktoritet).
I stället uppträdde vi milt likt en vårdande mor som ömt sköter om sina barn,
så mycket längtade vi efter er.
Vi var glada att inte bara dela Guds evangelium,
utan också våra liv med er.
Så älskade har ni blivit för oss.
[Paulus växlar nu bild från en mor, se vers 8, till en far. Han använde liknande språkbruk till de troende i Korint, där han nu befann sig, se 1 Kor 4:15. På samma sätt var han en andlig far till de troende i Tessalonike. Han arbetade för deras försörjning, se vers 9; levde ett rättfärdigt liv, se vers 10 och uppmuntrade dem, se vers 11-12.]
Syskon (bröder och systrar i tron), ni minns ju vår möda (hårda arbete) och vårt slit. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. [Paulus arbetade med läder och tillverkade bl.a. tältdukar, se Apg 18:3.]
 
10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur
heligt och
rätt och
rent
vi uppträdde bland er troende.
11 Ni vet också hur vi behandlade var och en av er, som en far är mot sina egna barn [när han ger uppmuntran och vägledning], 12 hur vi:
uppmuntrade (tröstade, hjälpte, gick tillsammans vid er sida, förmanade) och
motiverade (talade uppmuntrande och stödjande) och
vädjade till (manade) er
att vandra (vanemässigt leva ert liv) värdigt Gud, som ständigt kallar er till sitt rike och sin härlighet.
Tacksamhet för uthållighet
13  [Paulus tar upp tråden av tacksägelse från 1:2-5 och ger ytterligare orsaker till att tacka Gud för församlingen i Tessalonike.]
Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som ni hörde [när vi predikade] och välkomnade det [i era hjärtan], inte som människors ord utan så som det verkligen är:
Guds ord som är verksamt i er som tror.
[2 Tim 3:16, 2 Pet 1:20-21, Ps 19:7-9]
 
14 Ni syskon (bröder och systrar i tron) har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judéen, som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden [förföljelse] från era landsmän [både greker och judar som bor i Tessalonike, se Apg 17:5] som de har fått från judarna, 15 som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss (tvingat i väg oss med våld och förföljelse). De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor 16 när de kontinuerligt försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. [Detta skedde även i Korint där Paulus skrev detta, se Apg 18:6.] Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.
[Paulus själv var jude och han skrev till en församling med både judar och greker. Det var inte alla judar som hade dödat Jesus, begreppet syftar på de som var fientligt inställda till Jesus. Samma onda sinnelag fanns hos de i Tessalonike och Berea som underblåst de upplopp som fördrev Paulus från dessa städer, se Apg 17:1-8, 13-14. Samma bild av att ”fylla upp syndens mått” används i 1 Mos 15:16. Även Jesus använde det när han talade till fariséerna, se Matt 23:32.]
Paulus längtan att få se dem igen
Paulus planer
17 Syskon (bröder och systrar i tron), vi [Paulus, Silas och Timoteus] har slitits ifrån er [starkt ord som beskriver hur en förälder blivit berövad sitt barn] för en tid. Dock bara till det yttre, inte till hjärtat, för vi har blivit mer och mer desperata att få se era ansikten. 18 Vi har verkligen önskat få komma till er. Både en och två gångar har jag, Paulus, försökt, men Satan har hindrat oss.
 
19 Vem är
vårt hopp,
vår glädje,
vår segerkrans (lagerkrans)
inför vår Herre Jesus när han kommer
om inte ni?
20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.