3
1 [Nu kommer en förklaring och utvidgning av vad det innebär att vara ”född av honom”. Meningen börjar med ”Se” som är en uppmaning att begrunda och reflektera över den enorma kärlek som Fadern skänkt till sina barn.]
Se vilken annorlunda kärlek (för oss människor en helt främmande kärlek som är utgivande och osjälvisk)
som Fadern har skänkt oss,
att vi kallas (får räknas som) Guds barn – och det är vi verkligen!
Anledningen till att världen inte känner oss [förstår sig på oss]
är att den inte känner (har en personlig erfarenhet av) honom [varken Fadern eller Jesus].
2 Mina älskade,
vi är nu Guds barn.
Det är ännu inte uppenbart vad vi ska bli,
men vi vet med säkerhet att när han uppenbarar sig,
ska vi bli lika honom,
för då ska vi se honom som han verkligen är.
[Vers 1 beskriver vad vi är nu. Vers 2 beskriver vad vi ska bli. Det finns inget yttre bevis på att en kristen är ett Guds barn. Den fysiska förändringen uppenbaras när Jesus kommer. Johannes är öppen med att han inte vet alla detaljer kring hur denna förändring kommer att ske, men betonar att vi ska likna Jesus och få se honom, se 1 Kor 15:52-54; Fil 3:21; Luk 24:39. När en troende vet vem han är och vilket hopp som väntar ger det motivation till att helga och rena sig och bli mer lik honom redan här i jordelivet. Se även Fil 2:12 där vi uppmanas att arbeta på vår frälsning.]
3 Alla som vilar i detta hopp (denna förväntan) på honom
renar (tvättar, helgar) sig ständigt [man vill efterlikna Jesus],
eftersom han [Jesus] är
ren (helgad, utan skuld).
4 Alla som praktiserar synd (vanemässigt lever i synd)
är skyldiga till laglöshet (lagbrott),
för det är vad synd är,
laglöshet (att överträda Guds lag medvetet eller omedvetet, att göra revolt mot Gud).
5 Ni vet (ser med era hjärtans ögon, har en klar förståelse av) att han uppenbarades [som människa]
för att lyfta bort synderna, och att det i honom inte finns någon synd..
6 Alla som förblir i (lever i, är förenad med) honom
syndar inte vanemässigt (vandrar inte fel, missar inte målet).
Alla som medvetet syndar (vandrar fel, missar målet)
har inte sett (prövat, undersökt, lagt någon vikt vid) honom eller känt (haft en personlig erfarenhet av) honom.
[Synd har att göra med att missa målet med livet, som är att leva i gemenskap med Gud. När Guds lag överträds bryts gemenskapen. Laglöshet är en aspekt av synd, se vers 4. För fler beskrivningar se Ords 24:9; Rom 14:23; Jak 4:17; 1 Joh 5:17. Synden river sönder gemenskapen mellan människor, men förstör även den enskilda människans självbild som tar sig uttryck i stolthet och skam. Även relationen till djuren och skapelsen påverkas av synden, se Rom 8:19.]
7 Kära barn (älskade familjemedlemmar),
sluta att bli förförda (ledda från vägen).
Den som praktiserar rättfärdighet (vanemässigt gör det rätta, ikläder sig, lever i den)
är rättfärdig, på samma sätt som han [Jesus] är rättfärdig.
[Att praktisera rättfärdighet handlar om att vara på ”rätt färd”. Att ha riktningen inställd mot målet. Att vilja ha gemenskap med Gud. Rättfärdighet handlar om att synderna är förlåtna och att ha det rätt ställt med Gud. Det är en gåva av Fadern genom Jesus.]
8 [Ett barn liknar sina föräldrar. På samma sätt som Guds barn praktiserar rättfärdighet, se 3:7 och 2:29, praktiserar djävulens barn synd. I vers 8-10 upprepas på nytt och fördjupas samma tre punkter som lades fram i vers 4-7. Första punkten handlar om synd och dess ursprung. Uttrycket ”praktiserar synd” återkommer i vers 4 och 8. Den andra punkten handlar om att Jesus ”uppenbarade sig” för att ta bort synd, se vers 5, och omintetgöra djävulens gärningar, se vers 8. Till sist kommer slutsatsen att det är uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn, se vers 6-7 och 9-10. Detta och föregående stycke kombinerar flera olika litterära stilar, som kiasm, parallellism osv., som är svåra att illustrera i en översättning.]
Den som praktiserar synd (lever vanemässigt i synd)
är från djävulen [får sin karaktär av den onde],
för djävulen har syndat (vanemässigt brutit mot lagen) alltsedan begynnelsen.
Anledningen till att Guds Son blev uppenbarad (synlig) var att han skulle upplösa (omintetgöra, ta bort, frigöra de som är bundna av) djävulens handlingar (gärningar).
9 Alla som är födda av Gud (har honom som sin Far)
praktiserar inte synd (lever inte vanemässigt i synd, vandrar inte fel, missar inte målet),
för Guds säd (DNA, natur) förblir (är kvar, lever) i honom,
och han kan inte synda,
eftersom han är född av Gud.
10 Så blir det uppenbart (så här kan man känna igen) vilka som är Guds barn
och vilka som är djävulens barn:
Den som inte vanemässigt praktiserar rättfärdighet (ikläder sig den, lever i den)
är inte av Gud.
Den som inte älskar sin broder (sina syskon i tron med Guds osjälviska, utgivande kärlek)
är inte heller från Gud.
[Som ofta i detta brev introduceras nästa tema i de sista stroferna. Från att ha diskuterat synd och dess ursprung, se 2:28-3:10, leds nu diskussionen in på kärlek som är det nästa stora temat. Den som inte älskar sina troende syskon är inte av Gud. Den som älskar Gud älskar också hans barn.]
GUD ÄR KÄRLEK
Älska varandra
11 [Det andra av de två ”detta är budskapet”, grekiska ”angelia”, som finns i detta brev kommer här. Ordet användes först i 1:5 där det beskrev att ”Gud är ljus och inget mörker finns i honom”. Nu skiftar temat till kärlek och att Gud är kärlek, se 4:8, 16. I följande stycke beskrivs först i negativa termer vad kärlek inte är med Kains exempel, se vers 12-15. Sedan följer en beskrivning på vad osjälvisk, utgivande kärlek är i vers 16-18.]
För detta är budskapet (proklamationen, den apostoliska undervisningen) som ni har hört från början:
Att vi ska välja att älska varandra (med osjälviskt utgivande kärlek).
[Detta lärde Jesus, se Joh 13:34-35; 15:12.]
12 Vi ska inte likna Kain som var från [hade sin natur och drivkraft från] den onde och mördade (brutalt slaktade) sin bror [Abel, se 1 Mos 4].
Varför mördade han sin bror?
Därför att hans egna handlingar (gärningar) var onda,
och hans brors handlingar (gärningar) var rättfärdiga.
13 Mina syskon (bröder och systrar i tron) [det är på samma sätt med er],
bli inte förvånade (överraskade) om världen hatar (avskyr) er.
14 Vi vet att vi har gått från död till liv (fått Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv)
eftersom vi osjälviskt utgivande älskar syskonen (bröderna och systrarna i tron).
Den som inte älskar förblir i döden. [Den som inte älskar andra med Guds osjälviskt utgivande kärlek är andligt död.]
15 Den som hatar (vanemässigt avskyr) sin broder [en annan kristen] är en mördare,
och ni vet att ingen mördare bär (har kvar) evigt liv inom sig.
[Hat och oförsonlighet jämställs med mord i vers 12. Jesus likställer också vrede och oförsonlighet med mord, se Matt 5:21-26. Hat dödar mänskliga relationer. Guds liv kan inte bo hos den som härbärgerar hat i stället för Guds kärlek inom sig.]
16 Genom detta har vi lärt känna (förstått, fått vetskap genom en personlig erfarenhet av) [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande] kärleken:
att han [Jesus] lade ner (gav upp) sitt liv (sig själv) för oss.
Därför är vi skyldiga att lägga ner våra liv (oss själva) för syskonen [bröderna och systrarna i tron] [Joh 15:12].
17 Men om någon skulle ha (den som har) världsliga resurser (denna världens goda; ett fysiskt gott liv) och ser (skulle se) en broder sin broder (sitt syskon i tron) lida nöd [brist], men [ändå] stänger av sina känslor (förhärdar sitt hjärta; ordagrant: tillsluter sina inre organ) för honom – hur förblir [då] Guds [rättfärdiga, osjälviska och utgivande] kärlek i honom?
18 Kära barn (älskade unga familjemedlemmar i tron), låt oss inte (vi borde inte) älska med ord eller tal (med tungan), utan i handling och sanning.
[Det är viktigt med balans. Vi måste agera och handla i enlighet med sanningen. I nästa kapitel varnar författaren för falska profeter och påminner om nödvändigheten att pröva vilken ande som är verksam. En troende förväntas vara välkomnande och generös, men inte säga ja till varje förfrågan om stöd och lojalitet. I nästa brev varnar Johannes för bedragare som de troende uppmanas att inte ta emot, se 2 Joh 1:10-11.]
Frimodighet inför Gud
19 [Förmaningen i vers 18 väcker frågan: ”Älskar jag verkligen som jag bör?”, och kan leda till att vårt hjärta fördömer oss. Då kommer följande uppmuntran:]
Genom detta förstår vi (har vi en personlig erfarenhet av) att vi är av sanningen [att vi tillhör Gud och är av honom, se Joh 14:6; 18:37]:
I hans närvaro kan vi övertyga (förvissa, stilla) våra hjärtan,
20 för om våra hjärtan [vårt samvete] fördömer oss,
så är Gud större än våra hjärtan [samveten]
och han känner till allt [ingenting är dolt för honom].
21 Mina älskade,
om vårt hjärta inte fördömer (anklagar) oss har vi frimodighet inför (en öppen kommunikation med) Gud,
22 och vad vi än frågar efter, det får vi av honom,
eftersom vi håller fast vid (bevarar, skyddar) hans bud (instruktioner) och gör det som är välbehagligt inför honom.
23 Detta är hans bud:
Vi ska tro på (lita, luta oss emot) hans Sons, Jesu den Smordes (Kristi), namn (auktoriteten i det namnet),
och välja att älska varandra,
enligt det bud han har gett oss.
24 Den som kontinuerligt håller hans bud (instruktioner), förblir (bor, är kvar) i Gud,
och Gud i honom. [När någon låter Jesus bo i sitt hjärta leder det till att man vill följa Guds bud.]
Att han lever (bor, är kvar) i oss, det vet vi (har en personlig erfarenhet av)
genom Anden som han har gett oss. [Den helige Ande ger frälsningsvisshet.]