2 Johannesbrevet
Inledning
Introduktion: Detta är ett kort brev som varnar för falska lärare som vill tränga sig på. Brevet kan ha varit ett försättsblad till Första Johannesbrevet. Det är intressant att notera att detta brev är adresserat till en kvinna och att nästa brev är adresserat till en man. Detta brev uppmanar församlingen att inte okritiskt i kärlek släppa in vem som helst att undervisa, eftersom det finns bedragare, se 2 Joh 1:10. Nästa brev har den motsatta uppmaningen att öppna upp och tillåta lärare utifrån, se 3 Joh 1:9.
Skrivet: Omkring år 85-90 e.Kr.
Genre: Brev.
Struktur: Brevet består av knappt trehundra grekiska ord och rymdes på ett papyrusark. Det innehåller flera kiastiska mönster. Detta innebär att temat i första raden hör ihop med temat i den sista, temat i andra raden med näst sista osv. I en kiasm återkommer ofta ord och fraser. Centralt finns ofta huvudpunkten. Två centrala ord är kärlek och sanning.
Till: Troligtvis någonstans i Mindre Asien, se vers 12.
Från: Troligtvis Efesos.
Författare: Johannes, en av de tolv apostlarna.
1
Inledning
1 [Från:] Den gamle (äldste)
[Grekiska ”presbyteros”, kan syfta på någon i hög ålder eller en församlingsledare. I detta fall stämmer båda beskrivningarna på Johannes, som när det här brevet skrevs var den siste ännu levande av de tolv apostlarna.]
Till den utvalda frun (härskarinnan, grekiska ”kyria”)
och hennes barn.
[Kan syfta på en kvinna och hennes barn. Kyria som egennamn var inte helt ovanligt och det är en feminin form av ”kyrios” som betyder herre eller huvud. Detta brev är liksom nästa adresserat till en person, men kan här också syfta på församlingen och dess medlemmar. Johannes benämner ofta de troende med uttrycket ”mina barn”. De utvalda var ju också ”ett konungsligt prästerskap”, kallade att regera med den smorde kungen Jesus. Kyrkan var brud åt ”Kyrios Christos”, se 2 Kor 11:2; Upp 19:7.]
[Vers 1b-3 är symmetriskt strukturerat i en kiasm. Ordet kärlek ramar in hela stycket. Nästa nivå är ordet sanning som formar en inre ram. Centralt i vers 1b-3a beskrivs sedan först sanningen och sedan kärleken. Här kan man ana hur sanningen som ska förbli i oss syftar på Jesus personifierad, han som är vägen, sanningen och livet, se Joh 16:6. Kärleken är Faderns egen utgivande kärlek och beskrivs med tre ord: nåd, barmhärtighet och frid.]
Jag älskar er alla (med Guds osjälviska, utgivande kärlek)
i sanning,
och inte bara jag,
utan alla som har lärt känna (personligen fått erfara) sanningen,
2 på grund av sanningen som förblir i oss
och ska vara med oss i evighet.
3 Nåd (kraft, gudomlig favör),
barmhärtighet (medlidande uttryckt i handling)
och frid,
vare (ska vara) med oss från Gud Fadern
och från Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Faderns Son,
i sanning
och kärlek (som är osjälviska och utgivande).
Det stora budet
4 [Vers 4-6 är också symmetriskt strukturerade i en kiasm. Orden vandra i, bud och från början ramar in och förstärker att kärleken är det mest centrala.]
Jag gladdes mycket när jag fann sådana bland dina barn som vandrar (lever) i sanningen, efter det bud som vi har fått från Fadern.
5 Nu ber jag dig, min fru (grekiska ”kyria”, se vers 1) – inte som ett nytt bud jag skriver till dig,
utan det som vi haft från början:
att vi ska (må) älska varandra (med Guds osjälviska, utgivande kärlek).
6 Detta är kärleken [den tar sig uttryck genom]:
att vi vandrar (lever) efter hans bud [plural].
Detta bud är precis som det ni har hört från början,
för att ni ska vandra (leva) i det [dvs. i kärlek och sanning].
[Vandra i ”det” kan syfta på älska varandra och kärleken som just nämnts i vers 5b och 6 eller sanningen. I vers 4 finns frasen vandra i sanningen som då kan ha sin motsvarighet här ”vandra i den”, underförstått lev i sanningen. Johannes vill troligen lyfta fram en dubbelbottnad innebörd ”sanning och kärlek”, brevets två nyckelord i detta lilla ord, se vers 3. Johannes inleder också brevet med frasen ”jag älskar er alla i sanning”, se vers 1.]
Varning för falska läror
7 Det finns nämligen många bedragare [falska lärare] som har gått ut i världen [Mark 13:5-6, 22], de som inte bekänner att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus) som kommit i köttet. Sådan är Bedragaren, Antikrist.
[Ordet ”Antikrist” betyder både ”motståndare till Kristus” och ”ersättare för Kristus” och beskriver någon som kopierar och härmar Jesus, se 1 Joh 2:18.]
8 Se till (var ständigt på er vakt) att ni inte förlorar det vi [vissa manuskript: ”ni”] har arbetat för, utan får full lön.
9 Den som går vidare och inte blir kvar i den Smordes (Kristi) lära,
han har inte Gud.
Den som blir kvar i hans lära,
han har både Fadern och Sonen.
10 Om någon kommer till er och inte har med sig denna lära ska ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen.
11 Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.
[Gudstjänsten firades i hemmen, se Rom 16:5; Kol 4:15. Att välkomna någon i hemmen har innebörden av att ge en falsk lärare en bas för att sprida sin lära i staden. Det är inte ett förbud att bjuda in och prata med människor. Det grekiska ordet ”chairein”, som översatts att ”hälsa välkommen”, är mer än ett vanligt ”hej” och handlar om att be om Guds välsignelse över någons arbete.]
Sluthälsning
12 Jag [Johannes] har mycket att säga er, men jag vill inte göra det med papper och bläck. Jag hoppas i stället kunna komma till er och tala med er ansikte mot ansikte, så att vår glädje blir fullkomlig.
13 Din utvalda systers barn [systerförsamlingen där Johannes befinner sig, troligtvis i Efesos, se vers 1] hälsar till dig.