10
Den gode herden
1 Jesus svarade dem [fariséerna som hånade den blinde mannen som Jesus har helat, se Joh 9]: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom grinden (dörren, porten), utan kliver in någon annan väg, är en tjuv (en som stjäl i smyg) och en rånare (en som öppet rånar med våld).
2 Den som går in via grinden är fårens herde.
3 För honom öppnar dörrvakten och fåren hör (lyssnar till) hans röst, och han kallar personligen på sina får vid namn och för ut dem.
4 Varje gång han leder ut (kastar ut, ibland med tvång för ut) sina får, går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen [lyssnar med sina hjärtan efter] hans röst (ton, tal).
5 De kommer aldrig att följa en främling, utan kommer att fly bort från honom eftersom de inte känner igen främmande röster (toner, tal).”
[Fårfållan var en gård med bara en ingång och murar runtomkring. Under natten fördes fåren in i fållan och var skyddade från vilda djur. Ibland använde flera herdar samma större fålla för sina får och turades om att vakta vid dörren. På morgonen ropade herden och hans får kände igen hans röst och följde. Bara en person med ohederliga syften och planer på att döda och stjäla ett får undvek dörren och tog sig in på ett annat sätt under natten.]
6 Jesus berättade denna liknelse för dem, men de förstod inte vad han talade om.
Jesus förklarar liknelsen
7 Så Jesus sade igen: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
Jag är grinden till fåren.
8 Alla som har kommit före mig [falska herdar, fariséerna och översteprästerna] är tjuvar och rånare,
men fåren har inte lyssnat på dem.
9 Jag är grinden,
den som går in genom mig ska bli räddad (helad, befriad, trygg, bevarad),
han ska gå in och ut och finna bete (mat, gröna ängar).
10 Tjuven kommer bara för att
stjäla (kleptomaniskt ta för sig)
och slakta (för att göra ett offer)
och förgöra (likvidera, driva på, knuffa ur balans, separera) [separera fåret från hjorden för att sedan lätt kunna döda].
Jag har kommit för att de ska ha (äga) liv (med kraft, mening, syfte, ett liv värt att levas)
och detta i överflöd (fullaste mått, upp till brädden så att det flödar över)!
11 Jag är den gode (äkta) herden (en bild och modell på hur en verklig herde är).
[De judiska åhörarna kände till det profetiska löftet om en herde som skulle leda folket, se Hes 34:23. Psalm 23 illustrerar också hur den gode herden för sina får till gröna ängar och stilla vatten, föder, vaktar och beskyddar dem, se Ps 23.]
Den gode herden ger sitt liv för fåren.
12 Men den som är lejd och som varken är herde eller ägare av fåren,
han överger fåren och flyr när han ser vargen komma,
och vargen attackerar dem och skingrar dem [fårhjorden].
13 Den lejde arbetaren beter sig så eftersom han bara är lejd (arbetar för sin lön)
och inte bryr sig om (är intresserad av) fåren.
14 Jag är den gode (äkta) Herden
och jag känner (känner igen, har en personlig relation med) mina får
och de känner (känner igen, har en personlig relation med) mig,
15 på samma sätt som Fadern känner mig
och jag känner (har en personlig relation med) Fadern, och jag ger mitt liv för fåren.
16 Jag har också andra får [hedningar, icke-judar]
som inte är från den här fållan [Israel].
Jag måste också leda dem (driva, dra dem till mig),
och de ska höra min röst, och så ska det bli [de ska bli] en hjord och en herde.
17 Därför älskar Fadern mig,
för att jag lägger ner mitt liv för att sedan få tillbaka det igen.
18 Ingen tar det från mig,
utan jag lägger ner det frivilligt.
Jag har auktoritet att lägga ner det
och auktoritet att ta det igen.
Detta är den order (instruktion) som jag fått från min Fader.”
19 Det blev på nytt delade åsikter bland judarna på grund av dessa ord.
20 Många av dem sade: ”Han har en demon och är sinnessjuk (förvirrad, från vettet), varför lyssnar ni på honom?”
21 Andra sade: ”Detta är inte ord (tal, tankar) från en som är demoniserad (under inflytande av en demon). En demon (ond ande) kan ju inte öppna blindas ögon!”
Chanukka - tempelinvigningsfesten
22 Efter detta inföll tempelinvigningsfesten [chanukka] i Jerusalem.
[Chanukka, även translittererat hanukka, infaller i slutet av november eller i december och är en åtta dagar lång judisk högtid som även kallas ”ljusets fest”. Den är inte en av de sju högtiderna som beskrivs i Moseböckerna, se 3 Mos 23. Den firas till minne av att man år 164 f.Kr. under ledning av den judiska prästsläkten mackabéerna lyckades besegra de syrisk-grekiska trupper som hade vanhelgat templet i Jerusalem. När det var dags att återinviga templet, säger traditionen att det bara fanns olja för en dag till den sjuarmade ljusstaken. Att förbereda ny tog minst en vecka, men ett under skedde och oljan räckte hela högtiden.
I nutida judendom används en åttaarmad ljusstake med ett nionde hjälpljus. Det hebreiska ordet för detta nionde ljus är ”shamash” som betyder tjänare/hjälpare. Det tänds först och från detta tänds de andra ljusen. Första dagen ett, andra två, osv. Den åttonde dagen brinner alla ljusen.]
Det var vinter,
23 och Jesus gick omkring i Salomos pelargång i tempelområdet.
24 De judiska ledarna omringade honom och frågade: ”Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du nu är den Smorde (Kristus), säg det rent ut (öppet)!”
25 Jesus svarade dem: ”Jag har redan berättat det, men ni tror (litar, förtröstar) inte på mig. De gärningar som jag ständigt gör i min Faders namn vittnar om mig.
26 Men ni tror inte på mig för ni är inte mina får.
27 Mina får lyssnar på min röst och jag känner (har en personlig relation med) dem och de följer mig (är mina lärjungar).
28 Jag ger dem evigt liv och de ska aldrig någonsin dö (vara förlorade), och ingen ska rycka dem ur min hand.
29 Min Fader som gett dem till mig är större än alla andra, ingen kan rycka dem från min Faders hand.
30 Jag och Fadern är ett.”
31 Igen tog de judiska ledarna upp stenar för att stena honom.
32 Jesus svarade dem: ”Jag har visat er många goda gärningar, för vilken av dem vill ni stena mig?”
33 De judiska ledarna svarade honom: ”Vi ska inte stena dig för en god gärning, utan därför att du hädar [talar emot Gud]. Du är en människa, men utger dig för att vara Gud!”
34 Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag [Skriften]: Jag har sagt att ni är gudar? [Citat från Psalm 82:6. Olika tolkningar av denna vers diskuterades flitigt bland rabbinerna på Jesu tid. Troligtvis har det att göra med att Israels domare eller folk har fått auktoritet att utföra Guds gärningar.]
35 Om han kallade dem som fick lagen för gudar, och Skriften inte kan brytas (vara delad, motsäga sig själv),
36 varför säger ni om den som Gud har avskilt (helgat, avsatt för helig tjänst) och sänt in till världen: Du har begått hädelse genom att säga, jag är Guds Son.
37 Om jag inte gör min Faders gärningar så behöver ni inte tro på mig.
38 Men om jag gör dem, även om ni väljer att inte tro på (lita, lutar er mot) mig så tro åtminstone på de gärningar (under, tecken) jag gör, så att ni kan förstå (genom erfarenhet) och tro att Fadern är i mig och att jag är i Fadern.”
39 Då försökte de gripa honom igen, men han gick (försvann) ur deras händer.
Jesus går till östra sidan av Jordanfloden
40 Han gick tillbaka över Jordan [floden] till det ställe där Johannes [Döparen] först hade döpt, och stannade där. [I Betania på andra sidan Jordan, se Joh 1:27.]
41 Många människor kom till honom och sade: ”Johannes gjorde inga tecken (mirakler), men allt Johannes sade om denne man var sant.”
42 Många kom till tro på honom där.