10
Jesus sänder ut de sjuttio
(Matt 11:21-24)
1 Efter detta utsåg Herren sjuttio andra [förutom de tolv, se Luk 9:2] och sände ut dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma. [Vissa handskrifter har sjuttiotvå i stället för sjuttio.]
2 Han sade till dem:
”Skörden är stor, men arbetarna är få. Bönfall därför (det är en tvingande nödvändighet att ni ber) skördens Herre att han sänder (kastar, driver) ut arbetare till sin skörd. [Ordet för be är ’deomai’ som uttrycker en bön för ett stort behov. Grundordet ’deo’ betyder att binda och klistra ihop någonting. Det ligger en antydan i ordet att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. Vi ser här hur Jesus sänder ut de sjuttio att börja bärga in skörden. Det grekiska ordet för ’sända ut’ är ’exballo’ som ordagrant betyder ’att driva ut’. En ’deomai-bön’ beskriver också hur de som redan är kallade behöver få ny glöd och iver i sitt uppdrag att vinna de förlorade.]
3 Gå! Se, jag sänder (grekiska ’apostello’) er som lamm mitt in bland vargar.
4 Ta inte med börs [med pengar], eller lädersäck [med proviant och packning] eller [ett extra par] sandaler. [Uppdraget att förbereda min ankomst är brådskande, fördröj varken avresan eller färden.] Hälsa inte på någon längs med vägen. [En dåtida hälsning var inte bara några ord och en vink utan en omständlig procedur som innehöll kramar och pussar, och fördröjde resan.]
5 När ni kommer in i ett hus, säg då först: ’Frid över detta hus (denna familj).’ [Fridshälsningen var antagligen: ’frid vare med er’, se 1 Sam 25:6. Även Jesus hälsade lärjungarna med den frasen i övre rummet, se Joh 20:19.]
6 Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom, annars ska den återvända till er.
7 Stanna i det huset och ät och drick det ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus [och jämför och försök hitta det bästa].
8 När ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram [utan att oroa er för om maten förberetts enligt fariséernas alla renhetslagar, se Matt 7:18].
9 Bota de sjuka som finns där [i staden] och säg till folket: ’Guds rike är nära er.’ [Guds rike beskriver Guds kungavälde som inte är begränsat till en plats, utan är överallt där kungens befallningar råder. Jesus, konungen, och hans rike är nära när hans vilja sker. Rent fysiskt var han också nära och skulle snart komma in till staden, se Luk 10:1.]
10 Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg:
11 ’Även dammet från er stad som kommit på våra fötter borstar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta det att Guds rike är nära.’
12 Jag säger er [mina lärjungar]: Sodom ska på den dagen få det lindrigare än den staden. [Sodom var känd för sin synd, 1 Mos 19:1-29. För den stad, som inte tar emot ett av dessa trettiofem par som sändes ut, väntar en större dom vid tidsålderns slut, se Matt 10:15.]
13 Ve dig (uttryck för intensiv förtvivlan), Korasin!
[Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön.]
Ve dig, Betsaida!
[Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön.]
För om de kraftgärningar (mirakler, mäktiga under) som har gjorts hos er hade blivit gjorda i Tyros och Sidon [två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet], skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska.
14 Men [de hedniska städerna] Tyros och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni [judiska städer Korasin och Betsaida].
15 Och du, Kapernaum [den stad Jesus hade verkat mest i], du tror väl inte att du ska bli upphöjd till himmelen? Nej, du ska kastas ner i dödsriket (Hades).
16 Den som lyssnar till er [mina lärjungar som jag sänder ut till städerna],
lyssnar till mig.
Den som förkastar er,
förkastar mig.
Den som förkastar mig
förkastar den som sänt mig [Gud själv].”
De sjuttio kommer tillbaka
(Matt 11:25-27)
17 De sjuttio återvände glada och berättade: ”Herre, till och med demonerna lyder oss i ditt namn.”
18 Han sade till dem: ”Jag såg Satan [fursten till alla demoner som måste lyda er] slungas ner från himlen som en blixt (snabbt och uppseendeväckande).
19 Se, jag har gett er auktoritet att trampa på ormar och skorpioner, och auktoritet över all fiendens styrka. Ingenting ska på något sätt kunna skada er.
20 Men [även om det är stort och fantastiskt], gläd er inte över att andarna lyder er, utan [gläd er i stället desto mer] över att era namn är skrivna (upptecknade, ingraverade) i himlen.”
21 I samma stund fylldes Jesus med jublande glädje i den helige Ande och sade [bedjande]:
”Jag prisar dig Fader, himlens och jordens Herre,
för att du har dolt detta för de lärda och kloka
och uppenbarat det för spädbarn (okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än).
Ja, Fader, så har du bestämt.
22 Allt har min Fader anförtrott åt mig.
Ingen vet vem Sonen är,
utom Fadern,
och ingen vet vem Fadern är,
utom Sonen
och den som Sonen vill uppenbara det för.”
23 Jesus vände sig till [de tolv] lärjungarna och sade enbart till dem (samtalade privat med dem): ”Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de ögon som ser vad ni ser! [Gläd er i frälsningen, att era namn är upptecknade i himlen, se vers 20.]
24 Jag säger er: många profeter och kungar längtade efter att få se och höra vad ni ser och hör [just nu], men fick inte se och höra det.”
Den barmhärtige samariern
(Matt 22:34-40; Mark 12:28-31)
25 En laglärd [expert på hur Mose lag i Gamla testamentet skulle tolkas] reste sig upp för att pröva Jesus (sätta honom på prov) och sade: ”Lärare, vad ska jag göra för att få (ärva) evigt liv?” [Hans intentioner är inte helt ärliga, han är mer intresserad av att se hur Jesus klarar av att svara på teologiska frågor.]
26 Jesus svarade honom [genom att ställa en motfråga]: ”Vad står det i lagen? Vad läser du där (hur tolkar du det stället)?”
27 Han svarade [genom att citera 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18]:
”Du ska osjälviskt utgivande älska Herren din Gud,
av hela ditt hjärta,
med hela din själ,
av all din kraft och med allt ditt förstånd;
och din medmänniska som dig själv.”
28 Jesus sade till honom: ”Du har svarat rätt. Gör detta så får du leva [uppleva ett välsignat liv här på jorden och evigt liv i Guds rike].”
29 Fast besluten att rättfärdiga sig själv frågade han Jesus: ”Vem är då min medmänniska?” [Enligt judarna räknades bara de egna landsmännen som ”ens nästa”. Jesu svar hade överbevisat mannen om att han inte levde upp till budet.]
30 Jesus tog upp diskussionen [skiftar fokus från att bli utfrågad till att i stället leda samtalet] och svarade:
”En man [en jude] var på väg från Jerusalem ner till Jeriko. Han råkade ut för rånare som tog hans kläder och misshandlade honom, sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd. [Jeriko är en stad 3 mil nordöst om Jerusalem. Vägen mellan dessa städer sträcker sig genom berg och öken med en höjdskillnad på över 1 000 meter. Det var inte ovanligt att rånarligor höll till i dessa trakter.]
31 Av en händelse passerade nu en präst samma väg, och när han fick se honom gick han förbi på andra sidan av vägen.
32 På samma sätt kom en levit till platsen. Han såg honom, men gick förbi på andra sidan av vägen.
[I Jeriko bodde tusentals präster och leviter. Prästerna ansvarade för offren och leviterna tjänade under prästerna i templet som assistenter, dörrvakter, musiker och sångare. En präst eller levit tjänstgjorde fem gånger per år i templet. Det står att de ’passerade samma väg’, vilket innebär att de var på väg hem från Jerusalem efter en sådan tjänstgöringsperiod. De hade just ’tjänat Gud’ i templet under en vecka, men det verkar bara varit en yttre plikt. De hade ingen speciell tid att passa, de är på väg hem, ändå väljer de att medvetet se åt andra hållet och gå förbi en medmänniska i nöd.]
33 Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. [Samarierna var ett illa ansett folkslag som judarna inte ville kännas vid.]
34 Samariern gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin i dem (tvättade dem rena och desinfekterade dem). Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett värdshus och skötte om honom.
35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och alla ytterligare utgifter betalar jag dig när jag kommer tillbaka.’ [Två denarer motsvarade två dagslöner, vilket räckte för två månaders vistelse för en person på ett värdshus.]
36 Vem av dessa tre har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska?”
37 Han [den laglärde, se vers 25] svarade: ”Den som visade medlidande med honom.”
Då sade Jesus till honom: ”Gå och gör likadant (agera på samma sätt).”
Hos Marta och Maria
38 Medan de var på väg [mot Jerusalem] gick Jesus in i en by [Betania, 3 km öster om Jerusalem, se Joh 11:1], där en kvinna som hette Marta välkomnade honom som gäst i sitt hem.
39 Hon hade en syster som hette Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord.
[Maria, som antagligen var den yngre systern, skulle senare smörja Jesu fötter med dyrbar olja under middagen hos Simon den spetälske, se Joh 12:2. Här sitter nu Maria i husets innergård och lyssnar på Jesu undervisning. Där är antagligen också hennes bror Lasarus, de tolv lärjungarna och andra nyfikna från byn. Att sitta vid någons fötter betyder att vara någons lärjunge, Lukas använder samma uttryck om Paulus som blev undervisad vid Gamaliels fötter, se Apg 22:3.]
40 Men Marta var distraherad (stressad, hennes uppmärksamhet drogs åt olika håll) av allt som skulle ordnas [grekiska ”poly diakonia”, ordagrant ”mycket tjänande”]. Hon gick fram [avbröt Jesu undervisning] och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa mig.”
[Hon förväntar sig att Jesus ska säga till Maria att hjälpa till, och det gör troligen alla andra där också; det var ju kvinnans roll att ordna med maten. För Marta var det viktigare att tjäna Jesus än att lyssna på honom.]
41 Men Herren svarade henne: ”Marta, Marta, vad du är stressad (har en inre oro) över mycket och är alldeles uppjagad (slamrar, väsnas, den inre oron visar sig i ett yttre tumult).
42 Bara ett är nödvändigt. [Kan syfta på att Marta inte behöver förbereda många avancerade maträtter utan en enkel rätt räcker, eller att lyssna till Jesus är det viktigaste och det enda som behövs.] Maria har valt det som är bättre [lärjungaskapet, att sitta vid Jesu fötter] och det ska inte tas ifrån henne.”