19
Sackeus får möta Jesus
1 Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden.
2 Där fanns en man som hette Sackeus som var chef vid tullen (ansvarade för tullindrivarna vid den romerska tullmyndigheten), och han var rik.
[Sackeus är ett hebreiskt namn som betyder ”ren” och ”rättfärdig”. Han var alltså en jude som arbetade för den romerska staten och ansågs därför vara en förrädare bland sitt eget folk. Jeriko var en viktig handelsstad som producerade balsam vilket genererade stora skatteintäkter för den regionen. Som chef för det skattekontoret var Sackeus mycket förmögen.]
3 Sackeus ville se vem Jesus var men kunde inte på grund av folkskaran, eftersom han var liten till växten. [Ibland kan människorna kring Jesus skymma honom.]
4 Så han sprang i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
5 När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ”Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag komma och stanna i ditt hus (bli kvar där över natten).”
6 Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.
7 Men när folket såg det mumlade de förargat: ”Han har tagit in (både för att äta och sova över) hos en syndare (en som medvetet och vanemässigt syndar).”
8 Men Sackeus stod där och sade till Herren: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon (vilket jag gjort), ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” [Enligt Mose lag skulle den som handgripligen stulit något betala tillbaka det fyrfalt, se 2 Mos 22:1. Tillgångar man lurat till sig skulle återgäldas med fulla beloppet plus tjugo procent, se 4 Mos 5:6-7. Detta hade räckt i Sackeus fall. Överväldigad av Jesu godhet och kärlek till honom väljer han att betala igen mer än vad lagen krävde.]
9 Jesus sade till honom: ”I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son,
10 för Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.”
Liknelsen om de tio silvermynten
(Matt 25:14-30)
11 [Sackeus, och många med honom i Jeriko, arbetade med pengar. Nu ger Jesus en liknelse om just pengar, som illustrerar förvaltarskap. På samma sätt som i tidigare liknelser i Lukas kommer anledningen och förklaringen i inledningen, se Luk 18:1, 9. Man trodde han skulle gå upp till Jerusalem och göra revolt mot det romerska styret, men Jesus vill förklara att han kommer att gå bort för att sedan komma tillbaka som kung. Det finns likheter med liknelsen om talenterna i Matt 25:14-30, men det är två olika liknelser. Jesus berättade liknande men olika liknelser vid olika tillfällen.]
När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse. Eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att Guds rike skulle bli synligt (ta form) omedelbart,
12 sade han:
”En man av förnäm släkt (född ädel med hög status) reste till ett land långt borta för att få ett kungarike (bli kung och auktoritet att regera) och sedan komma tillbaka.
[Liknelsen anspelar troligen på verkliga händelser. Herodes den store reste 40 f.Kr. till Rom för att få sin kungatitel bekräftad av Kejsaren. På samma sätt gjorde hans son Arkelaus, efter sin fars död 4 f.Kr. Judarna motsatte sig att Arkelaus skulle få den titeln, vilket även finns med i liknelsen, se vers 14. För Lukas läsare blir parallellen att de judiska ledarna motsatte sig Jesu anspråk att vara deras kung. Jesu uppståndelse är hans resa till himlen. En dag ska han också komma tillbaka för att upprätta tusenårsriket.]
13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio silvermynt. [De fick ett mynt var: det näst högsta grekiska myntet ”mina”, vilket är hundra denarer och motsvarade fyra månadslöner för en arbetare – en förhållandevis ganska liten summa för att se om de var trogna i det lilla, se vers 17.] Han sade till dem: ’Förvalta dessa (köp och sälj, investera dem) tills jag kommer tillbaka.’
14 Men hans landsmän hatade honom och skickade ett sändebud efter honom för att säga: Vi vill inte ha denne man som kung över oss.
15 När han sedan kom tillbaka, efter att ha mottagit kungariket, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta hur mycket var och en hade tjänat [genom att förvalta de fyra månadslönerna som var och en fått].
16 Den förste kom fram och sade: ’Herre, ditt silvermynt (mina) har genererat (inbringat) tio silvermynt (mina).’ [1 000 % avkastning]
17 Kungen svarade honom: ’Bra gjort, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen (trofast) i något mycket litet, ska du ha ansvar för tio städer.’
[Ett ovanligt grekiskt ord används för ”genererat” här och är inte samma som ”gett” i vers 18. Ordagrant kan det översättas ”har arbetat vid sidan om” originalsumman.]
18 Sedan kom den andre och sade: ’Herre, ditt silvermynt har gett fem silvermynt.’ [500 % avkastning]
19 Kungen svarade honom: ’Du ska ansvara över fem städer.’
[Kungen är inte främst ute efter avkastningen, snarare är det troheten och trofastheten som är det viktiga och avgörande.]
20 En annan tjänare kom fram och sade: ’Herre, se här är ditt mynt. Jag har lagt undan (förvarat) det i en svetthandduk (linneduk).
21 Jag var ständigt rädd för dig, eftersom du är en sträng (hård) man. Du gör uttag på det du inte satt in [på banken], och skördar det du inte sått.’
[Tjänaren hade en helt fel bild av sin herre som gav generöst och oproportionerligt, se vers 17 och 19. Ordet ”svetthandduk” kommer från det latinska ordet för svett. Det var en handduk eller näsduk som användes för att torka av svetten från ansiktet. Den sysslolöse tjänaren hade ingen användning för sin svetthandduk och lade i stället myntet i den. Ordet används också för linneduken som den döde sveptes in i vid begravningen, se Joh 11:44; 20:7.]
22 Kungen [den ädle mannen som nu blivit kung, se vers 12] sade till honom: ’Efter dina egna ord ska jag döma dig, du onde tjänare. Om du visste att jag var en sträng man som tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått.
23 Varför satte du då inte in mitt silvermynt på banken? Då hade jag fått igen det med ränta när jag kom hem.’ [Räntan i det dåtida Mellanöstern var hög, upp till 50 %. På Jesu tid fanns det en övre gräns på 12 % i Romarriket.]
24 Till dem som stod bredvid sade han: ’Ta ifrån honom silvermyntet och ge det till honom som har tio silvermynt.’
25 De sade till honom: ’Han har ju redan tio silvermynt.’
26 Han svarade: ’Jag säger er att var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har.
27 Men mina fiender som inte ville ha mig som kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig.’ ”
[Sista veckan av Jesu liv upptar en stor del av alla evangelier. Den infaller under våren i den judiska månaden Nisan då tre av vårhögtiderna firas. Dagarna kan delas in på olika sätt, men Kärnbibelns rubriker utgår ifrån de judiska dagarna för högitiderna år 30 e.Kr. Detta år sammanfaller den tredje dagen i osyrade brödets högtid med Förstlingsfruktens högtid, Bikkurim, se 3 Mos 23:9-14. För en översikt av dagarna se Mark 11.]
10 Nisan (lördag kväll - söndag eftermiddag)
Jesus rider in i Jerusalem
(Matt 21:1-11; Mark 11:1-11; Joh 12:12-19)
28 När Jesus sagt detta [hemma hos Sackeus i Jeriko och antagligen stannat över natten där], gick han [nästa morgon] vidare framåt (framför lärjungarna), upp mot Jerusalem.
29 När han närmade sig [byarna] Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av sina lärjungar
30 och sade: ”Gå in i byn framför er! När ni kommer in ska ni hitta ett åsneföl stå bundet där som ingen ännu suttit på. Lossa det och för det till mig.
31 Om någon frågar er varför ni löser det ska ni svara: ’Herren behöver det.’ ”
32 Sedan de gett sig av fann de [två] som sänts iväg att det var precis som han hade sagt till dem.
33 Medan de löste fölet frågade ägarna: ”Varför löser ni fölet?”
34 De svarade: ”Herren har behov av det.”
35 De ledde det till Jesus och sedan de kastat sina mantlar på det [gjorde som en sadel] hjälpte de Jesus upp.
36 Medan han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.
37 När han närmade sig vägen som leder ner från Olivberget [öster om Jerusalem] började hela skaran av lärjungar i glädje prisa Gud högt för alla de mäktiga kraftgärningar som de hade sett.
38 De sjöng [från Psalm 118:26, som sjöngs under påskhögtiden]:
”Välsignad är konungen,
han som kommer i Herrens namn!
Fred i himlen
och ära i höjden!”
39 Några fariséer i folkmassan sade då till honom: ”Lärare, säg åt dina lärjungar att tiga.”
40 Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.” [Hela skapelsen var medveten om vad som hände, medan fariséerna inte hade förstått det.]
41 När Jesus kom närmare, och han fick se staden [Jerusalem, med templet i förgrunden] grät han över den
42 och sade: ”Om du ändå i dag hade förstått, också du, vad som ger verklig fred (frid). Men nu är det dolt för dina ögon.
43 Det ska komma dagar då dina fiender ska bygga en belägringsvall runt dig och tränga dig på alla sidor.
44 De ska slå dig [Jerusalem] och dina barn till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig.” [Jesus förutsäger Jerusalems förstörelse 70 e.Kr.]
11 Nisan (söndag kväll - måndag eftermiddag)
Jesus rensar templet
(Matt 21:12-17; Mark 11:15-19; Joh 2:12-25)
45 Jesus gick in i tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där.
46 Han sade till dem:
”Det står skrivet:
’Mitt hus ska vara ett bönens hus.’ [Jes 56:7]
Men ni har gjort det till
’ett rövarnäste’.” [Jer 7:11]
[Det religiösa ledarskapet hade rånat folket på flera plan. Dels rent ekonomiskt med stora mellanskillnader för att växla pengar och köpa offerdjur, men också andligt genom att inte leda människor till en personlig relation med Gud.]
47 Han fortsatte att undervisa (dag efter dag) på tempelplatsen. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att döda honom,
48 men de kunde inte komma på ett sätt att göra det, eftersom allt folket höll sig nära och lyssnade intensivt på honom (ordagrant ”hängde på varje ord”).