3
En man med förlamad hand helas
(Matt 12:9-14; Luk 6:6-11)
1 [Jesus är Herre över sabbaten och låter sig inte skrämmas av fariséerna, se föregående vers.]
Igen [antagligen nästa vecka] gick Jesus in i synagogan. Där fanns en man som hade en förlamad (förtvinad) hand. [Verbformen antyder att förlamningen inte var medfödd utan uppkommit senare i livet genom någon sjukdom eller olycka.]
2 De [fariséerna] vaktade noga på Jesus för att se om han skulle hela honom på sabbaten, så de fick något att anklaga honom för.
3 Jesus sade till mannen med den förlamade handen: ”Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se].”
4 Sedan sade han till dem [alla samlade där, men främst fariséerna]:
”Vad är tillåtet [enligt Mose lag] på sabbaten?
Att göra gott eller ont,
att rädda liv eller utsläcka liv?”
Men de [svarade inte, utan] var tysta.
5 Efter att i vrede ha sett på dem (fört blicken från ena sidan till den andra sidan), bedrövad (sorgsen) över deras hjärtans hårdhet, sade Jesus till mannen: ”Räck ut din hand.” Han räckte ut den och hans hand blev helt återställd.
[Jesus var heligt vred över de andliga ledarnas okänslighet för mannens lidande och hela det legalistiska systemet där den bokstavliga tolkningen var viktigare än hjärtat och andemeningen bakom lagen. Ordet ”bedrövad” har verbformen particip, vilket lyfter fram Jesu kontinuerliga sorg över det andliga läget, medan vreden i Jesu blick är i formen aorist vilket betonar att den är tillfällig. Orden ”hjärtans hårdhet” beskriver processen hur deras hjärtan blev mer och mer hårda under det att Jesus tittade på dem.]
6 Fariséerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med herodianerna [som sympatiserade och stödde Herodes Antipas och det romerska styret], hur de skulle kunna döda Jesus.
[Deras inre var fyllda av sådant mörker och mordlust. På en gång efter att Jesus hade frågat om det var rätt att rädda liv eller utsläcka liv, se vers 4, går de i väg och planerar hur de ska döda Jesus.]
Jesu tjänst utvidgas i Galileen
(Matt 4:23-25; 12:15-16; Luk 6:17-19)
7 Då [på grund av fariséernas planer på att döda honom] drog Jesus sig undan tillsammans med sina lärjungar mot [Galileiska] sjön. En stor skara människor från [de närmsta städerna och byarna i] Galileen följde honom. Också från [de södra regionerna] Judéen,
8 Jerusalem, Iduméen [längst söderut] och från landet på andra sidan [östra sidan av] Jordan [regionerna Pereen, Dekapolis och Gaulanitis, nuvarande Golan] och från trakterna omkring [kuststäderna] Tyros och Sidon [den nordvästra regionen Fenikien] kom människor i stora skaror till honom när de hörde talas om allt han gjorde.
9 Han sade till sina lärjungar att alltid ha en liten båt i beredskap för honom på grund av folket, så att han inte skulle bli trängd (nedtrampad, krossad) av folkmassan.
10 Anledningen var att han hade helat så många att alla som var plågade (sjuka, led av besvärliga kroppsliga åkommor) pressade på (bokstavligen föll över) honom.
11 Varje gång de orena andarna såg honom, föll de ned inför honom och ropade upprepade gånger: ”Du är Guds Son.”
12 Han förbjöd dem (gav dem en sträng tillsägelse) att offentliggöra vem han var.
[Jesus ville inte få uppmärksamhet från demoner. Senare tillät Jesus detta erkännande från människor, men nu ville folket göra honom till kung med våld, se Joh 6:15.]
De tolv apostlarna
(Matt 10:1-4; Luk 6:12-16; Apg 1:13)
13 Han gick upp på berget [för att be, se Luk 6:2, och ber hela natten, se Luk 6:12-13]. Sedan kallade han till sig dem som han själv hade utvalt, och de kom till honom.
14 Han utsåg (ordagrant ”gjorde”) de tolv som skulle följa (ständigt vara med) honom, dem som han skulle skicka ut att predika (vara apostlar, speciella budbärare),
15 och att ha auktoritet (makt) att bota de sjuka, och att driva ut demoner.
[De tolv lärjungarna var:]
16 Simon, som han gav namnet Petrus,
17 Jakob, Sebedeus son,
Johannes, Jakobs bror,
Jesus gav dem [Jakob och Johannes, det hebreiska] namnet Boanerges, som betyder åskans (tumultets) söner [kanske p.g.a. deras heta temperament, se Luk 9:54],
18 Andreas,
Filippus[grekiskt ord som betyder ”en som älskar hästar”],
Bartolomeus [även kallad Natanael],
Matteus,
Tomas [hebreiskt ord som betyder ”tvilling”],
Jakob, Alfaios (Alfeus) son,
Taddeus
[grekiskt ord som betyder ”en som har ett varmt hjärta” eller ”älskat barn”. Han kallades även Judas, Jakobs son; antagligen ändrade han namn för att undvika att bli förknippad med Judas Iskariot],
Simon ”den hängivne” (fanatikern, ivraren, nationalisten, seloten)
[ordagrant ”Simon kananaios”, den arameiska motsvarigheten till den grekiska termen ”seloten”, båda orden betyder ”den hängivne, ivrige, fanatiske”, kan även antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket innan han blev en Jesu lärjunge],
19 Judas Iskariot, han som förrådde honom.
[Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Simon, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se Matt 10:1-4; Luk 6:13-16; Apg 1:13.]
Jesus anklagas för att vara demonbesatt
(Matt 12:22-30; Luk 11:14-23; 12:10)
20 Sedan gick han till ett hus [antagligen Petrus hus i Kapernaum] och folket samlades på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta.
21 När hans närmaste [hans familj, se vers 31-32] fick höra detta, gick de ut för att föra med sig honom med våld (gripa, arrestera honom) [och föra honom tillbaka till Nasaret]. De sade (gång på gång, deras huvudsakliga samtalsämne var) att han var från vettet (från sina sinnen).
22 De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem [till Galileen] sade att han var besatt av Beelsebul, och det var genom de onda andarnas furste som han kastade ut demonerna.
23 Han kallade till sig dem [fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum] och talade till dem i liknelser (illustrationer och jämförelser för att förklara):
”Hur kan Satan driva ut Satan?
24 [Jesus förklarar orimligheten i detta påstående med två liknelser som alla kan hålla med om:]
Om ett rike är splittrat (strider mot sig självt),
kan det inte bestå.
25 Om en familj är splittrad (strider mot sig själv),
kan den inte bestå.
26 [Om detta stämmer för nationer och familjer, då gäller det också Satan:]
Om Satan reser sig upp (gör uppror) mot sig själv och splittras, kan han inte bestå och det är ute med honom.
27 Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder den starke. Sedan kan han plundra hans hus. [Jesus liknar sig vid den som är starkare än Satan och har bundit honom.]
28 Sannerligen, människorna ska få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar.
29 Men den som hädar den heliga Anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.”
[Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sade att Guds godhet var djävulens verk, och var på väg att falla i denna grova synd. Vers 28 med ett fantastiskt löfte glöms lätt bort – ”människorna ska få förlåtelse för allt”!]
30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.
Jesu familj
(Matt 12:46-50; Luk 8:19-21)
31 Nu kom Jesu bröder [Jakob, Joses, Judas och Simon, se Mark 6:3] och hans mor. De stannade utanför [Petrus hus där Jesus undervisade] och skickade bud efter honom.
32 En stor mängd människor satt i en cirkel runt Jesus, och de sade till honom: ”Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” [Jesu familj hade beslutat sig för att hämta och föra med sig honom med våld eftersom de ansåg att han blivit galen, se Mark 3:21.]
33 Då svarade han dem: ”Vem är min mor och mina bröder?”
34 När han hade fört blicken runt dem som satt omkring honom sade han: ”Se, här är min mor och mina bröder.
35 Den som gör Guds vilja är min broder och min syster och min mor.”