15
Mänskliga traditioner och Guds bud är inte alltid samma sak
(Mark 7:1-23)
Sedan kom fariséer och skriftlärda från Jerusalem [där den högsta religiösa eliten var samlad i Sanhedrin] fram till Jesus och sade: ”Varför bryter dina lärjungar mot fädernas tradition (förordning)? De tvättar ju inte händerna [för att bli ceremoniellt rena] innan de äter.” Han svarade:
”Varför bryter ni själva mot Guds bud (instruktioner) på grund av er tradition [den muntliga traditionen med stadgar och regler hur man skulle tolka Guds bud]? Gud har ju sagt [i ett av de tio budorden, se 2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]:
’Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor,’
och [där överträdelsen av detta bud enligt 2 Mos 21:17 är]:
’Den som smädar (förbannar) sin far eller mor ska döden dö.’
Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: ’Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva’, då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft på grund av er tradition.
[Det hebreiska namnet för denna tempelgåva är korban, se Mark 7:11. Detta var en typ av löftesoffer där givaren förband sig att ge en gåva vid ett senare tillfälle, men förvaltade pengarna fram tills löftet infriades. Enligt reglerna friskrevs givaren från ansvaret att försörja sina föräldrar, vilket helt klart bröt mot Mose lag att ära sina föräldrar.]
 
Ni hycklare (skådespelare)! Jesaja profeterade rätt om er när han sade [Jes 29:13]:
 
Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
men deras hjärtan är långt borta från mig.
Deras tillbedjan är helt meningslös (fåfäng),
för de undervisar mänskliga läror (doktriner).”
 
Om rent och orent
10 Han kallade till sig folket och sade till dem: ”Lyssna och förstå! 11 Det som orenar en person (ohelgar, gör någon ceremoniellt oren och hindrar kontakten med Gud) är inte vad som kommer in i munnen. Det är vad som kommer ut ur munnen som orenar en människa.”
12 Då gick lärjungarna fram till honom och sade: ”Vet du att fariséerna [de högsta ledarna från Jerusalem som kommit ända hit] tog anstöt (blev chockade, vände sig emot dig) på grund av vad du sade?”
13 Han svarade: ”Varje växt som inte är planterad av min himmelske Fader ska ryckas upp med roten. [Kan syfta på liknelsen om ogräset i Matt 13:24-29.] 14 Låt dem vara (bry er inte om dem)! De är blinda ledare för blinda. Om en blind leder en blind faller båda i gropen.”
 
15 Petrus tog till orda och sade till honom: ”Förklara denna liknelse för oss.” [Vad är det som orenar en människa, i vers 11.] 16 Jesus sade:
”Är ni också [indoktrinerade i samma tänkesätt som fariséerna och] utan förstånd (oförmögna att dra egna slutsatser)? [Jesus uppmanar sina lärjungar att använda sitt intellekt.] 17 Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen passerar genom magen och går vidare ut från kroppen? 18 Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det är detta som orenar en människa.
 
19 För från hjärtat kommer:
onda tankar,
mord,
äktenskapsbrott (en gift person som är otrogen i sitt äktenskap),
otukt (olovlig sex, en ogift person som har sex med någon annan),
[Det grekiska ordet ”pornea” används här och grundordet betyder ”att sälja sig till slaveri”. Pornografi är ett sammansatt ord av just detta ord ”pornea” och ”grafo”, som betyder ”något skrivet eller tecknat”. Pornografi är en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt.]
 
stölder,
mened (falskt vittnesbörd),
nedvärderande tal (smädande, hårt föraktfullt tal).
[Alla dessa sju kategorier är i plural i grundtexten. Ordet ”och” används inte mellan varje punkt. Detta språkbruk visar att det inte bara är exakt dessa sju punkter som orenar en människa; det är några exempel.]
 
20 Det är detta som gör människan oren. Men att äta utan att ha tvättat händerna, det orenar inte människan.”
 
Jesus drar sig undan till Tyros och Sidon
En kananeisk kvinnas tro
(Mark 7:24-30)
21 Jesus gick ut därifrån [från staden Kapernaum, i Galiléen, där han bodde under sin verksamma period] och drog sig undan till området kring Tyros och Sidon. [Två kuststäder längs med Medelhavet som låg i Fenikien, nuvarande Libanon, cirka 8 mil nordväst från Kapernaum.] 22 En kananeisk kvinna från trakten kom och ropade med hög sprucken röst: ”Herre, Davids son, ha förbarmande över mig (känn medlidande med mig och grip in)! Min dotter är svårt demoniserad (plågas och är ansatt av en demon).”
23 Men Jesus sade inte ett ord. Hans lärjungar kom och bad honom gång på gång: ”Skicka i väg henne (svara henne så att hon inte behöver besvära oss mer). Hon följer ju efter oss och ropar (med sprucken röst, okontrollerat, störande).”
24 Han svarade [till sist kvinnan och sade till henne]: ”Jag är bara sänd till de förlorade fåren från Israels hus.”
25 Men hon kom och tillbad (böjde sig i ödmjukhet och vördnad, föll på knä) och sade: ”Herre, hjälp mig!”
26 Jesus svarade henne: ”Det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt tamhundarna (de små hundarna).”
27 Hon sade: ”Ja, Herre, men även tamhundarna äter smulorna som faller ner från deras herrars bord.”
28 Då svarade Jesus henne: ”O kvinna, din tro (uthållighet, tillit) är stor. Låt det du vill ske.”
[Kvinnan upprepar sin önskan om hjälp och knäböjer inför Jesus. Det finns två olika ord för hund på grekiska. Här i vers 26-27 används inte det vanliga ordet för en vildhund, grekiska ”kyon”, se Matt 7:6, utan en diminutiv form ”kynarion”, som beskriver en mindre, tam familjehund. Det blir även tydligt i beskrivningen att de finns i hemmet och äter under barnens bord. Det hebreiska ordet för hund är ”kelev”, som ordagrant betyder ”som ett hjärta” och trofast. Jesus har jämfört judarna med förlorade får och små barn, se vers 24 och 26. Jesus jämför inte kvinnan med en oren vildhund, vilket annars var ett vanligt skällsord, och skulle vara väldigt nedsättande. Trots detta krävs ändå en stor tro och en ödmjuk inställning från kvinnans sida för att godta att bli liknad vid familjens hund, som har lägre rang än barnen.
Jesu uttalande är crescendot och höjdpunkten i detta stycke. Det förstärks också genom ett kiastiskt mönster kring uttrycken stor/liten tro som har sitt centrum här:
Matt 14:31 ”Vilken liten/kortvarig tro du har” - riktat till lärjungen Petrus.
   Matt 15:28 ”O kvinna, din tro är stor” - riktat till en icke-jude och kvinna!
Matt 16:8 ”Vilken liten/kortvarig tro ni har” - riktat till lärjungarna.]
I samma ögonblick blev hennes dotter helad (botad).
Tillbaka till Galiléen via Dekapolis
Många helas
(Mark 7:31-37)
29 Jesus lämnade den platsen [Tyros och Sidon, se vers 21, och rörde sig österut via Dekapolis, se Mark 7:21]. Han gick längs med [östra sidan av] Galileiska sjön och sedan upp på ett berg [en bergssluttning] där han satte sig. 30 Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra som man lade ner vid hans fötter (i snabb följd) och han botade dem. 31 När folket såg de stumma tala, krymplingarna bli friska, de lama gå, och de blinda se, häpnade man och prisade (tackade) Israels Gud. [Att de prisade ”Israels Gud” indikerar att Jesus var på östra sidan om Galileiska sjön och folket var icke-judar.]
Mat åt 4 000
(Mark 8:1-10)
32  [Detta är det andra brödundret som omnämns i Bibeln; tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se Matt 14:13-21. Nu är Jesus på den östra sidan av Galileiska sjön efter en tur utanför de judiska områdena med start vid Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se Mark 7:31. Många hade kommit ut från städer och byar och följde med Jesus och det är tredje dagen. Man hade troligtvis med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sitt behov av mat. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se Joh 6:10. Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen, och Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så de orkar vandringen hem i värmen.]
Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade: ”Jag känner medlidande över folket, de har nu varit med mig i tre dagar och de har inget [kvar] att äta. Jag vill inte skicka hem dem hungriga - de kan bli alldeles uttröttade [och kollapsa] på vägen hem.”
33 Lärjungarna sade till honom: ”Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?”
34 Jesus frågade dem: ”Hur många bröd har ni?”
De svarade: ”Sju, och några små fiskar.” 35 Då bad han folket slå sig ner på marken. 36 Han tog de sju bröden och fiskarna, och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.”] Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. 37 Alla åt och blev mätta. Sedan samlade man ihop sju stora korgar med de överblivna bitarna. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5 000 män, se Matt 14:13-21. Dessa sju korgar var stora korgar; ordet används t.ex. i Apg 9:25, och kunde rymma en människa.]
38 De som hade ätit var 4 000 män, förutom kvinnor och barn. 39 Sedan skickade han i väg folket, gick i båten och for till trakten av Magadan. [På västra sidan av Gennesarets sjö, strax norr om Tiberias.]
[Vad är skillnaderna mellan de två matundren?
Det första undret för 5 000 finns med i alla evangelier, se Matt 14:13-21; Mark 6:30-44; Luk 9:10-17; Joh 6:5-13. Det har mer av judisk karaktär. Talet fem står för nåd. Jesus som är livets bröd kommer med nåd, först och främst till det judiska folket, och vill mätta den andliga hungern hos de tolv stammarna i Israel, som representeras av de tolv korgarna som blev över.
Undret för de 4 000 beskrivs här i Matt 15:32-39 och i Mark 8:1-9. Det är riktat till hela jordens folk. Undret sker på icke-judisk mark, och talet fyra som används om de fyra väderstrecken symboliserar hela jorden. Talet sju står för fulländning, och de sju korgarna tillsammans med helandet som föregick matundret visar Guds förmåga att möta alla behov för alla människor.
Av alla Jesu under är det bara två, matundret för 5 000 och uppståndelsen, som återges i alla fyra evangelierna. Viktiga sanningar och händelser betonas ofta genom upprepningar i Bibeln. Johannes är den som tydligast kopplar ihop den andliga dimensionen i matundret, när han bara några verser senare tar med Jesu uttalande: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”, se Joh 6:35.]