2
Visa män från öst
[Vår västerländska tideräkning utvecklades av munken Dionysius Exiguus i Rom år 525 e.Kr., innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regenter. Det visade sig dock att han räknade fel och missade några år. I dag menar de flesta forskare att Kristi födelse inträffade någon gång mellan 8 och 4 f.Kr.]
Nu när Jesus var född i Betlehem i Judéen på kung Herodes tid [han regerade 37-4 f.Kr.], kom visa män (astronomer) från öst (länderna där solen går upp) till Jerusalem. De sade: ”Var är den judiska kungen som har fötts? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.”
[Bibeln nämner inte hur många de vise männen var. Enligt den tidiga kyrkans tradition var de tolv förnäma män, kanske judiska ättlingar till Daniel som blev ledare över ”alla visa” i Babylon, se Dan 2:48. De har också med sig tjänare och lastdjur så det är en hel karavan som anländer till Jerusalem.
Det har nu gått en tid sedan Jesu födelse, familjen bor i ett hus antagligen i Betlehem, se vers 11 som refererar till ”huset”. De har också varit i templet, se Luk 2:22-38. Enligt Moses lag skedde detta fyrtio dagar efter födseln. Kom de visa männen från Babylon var det en sträcka på hundra mil, men det kan ha varit det dubbla om de kom från Persiska viken. Att färdas den sträckan genom öknen tar två till fyra månader, så Jesus är åtminstone några månader gammal, antagligen omkring ett år när de kommer till honom. Detta förklarar också varför Herodes, för att vara på säkra sidan, kanske dubblar den beräknade åldern ett år och dödar alla barn under två år. Det är värt att notera att de vise männen inte frågade efter den nyfödde prinsen, vilket ju hade varit det naturliga om det fötts ett barn hos kung Herodes. De frågar efter kungen som har fötts. Ända från början var Jesus kung!]
 
När kung Herodes hörde detta blev han upprörd (oroad, förskräckt) och hela Jerusalem med honom. När han samlat alla översteprästerna och de skriftlärda bland folket, frågade han dem var Messias (den Smorde) skulle födas. De svarade: ”I Betlehem i Judéen, för så här skrev profeten [Mik 5:2]:
’Du Betlehem, i Juda land,
du är på inget sätt den minsta bland härskare i Juda,
för från dig ska det komma en härskare (ledare)
som ska vara en herde för mitt folk (en som beskyddar, leder och föder mitt folk).’ ”
 
Herodes kallade sedan i hemlighet till sig de visa männen för att ta reda på exakt hur länge stjärnan hade visat sig. Han sände dem till Betlehem och sade: ”Gå och sök noga efter barnet och när ni har hittat honom, låt mig få veta det så jag också kan komma och tillbe honom.”
Efter att ha lyssnat på kungen begav de sig i väg. Stjärnan som de sett gå upp (i öst) visade sig på nytt och den gick före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. 10 När de såg stjärnan uppfylldes de av mycket (sprudlande, översvallande) stor glädje.
[Stjärnan hade inte varit synlig hela tiden, se vers 9. Eftersom tiden är 2 år som nämns när Herodes frågat ut de vise männen om detaljerna kring himlafenomenet, se vers 16, kan det vara intervallet sedan stjärnan blev synlig första gången.
Ett märkligt himlafenomen ägde rum år 7 f.Kr. Tre gånger under samma år stod de två största himlakropparna Jupiter och Saturnus mitt för varandra i Fiskens tecken - ett tecken som var förknippat med just Judéen. Detta sker bara vart åttahundrade år. En lertavla som hittats 5 mil norr om Babylon hänvisar till detta tredubbla fenomen, vilket indikerar att händelsen var känd och viktig för babyloniska astronomer redan på 300-talet f.Kr. För stjärntydarna kan detta ha signalerat att något stort skulle ske i Judéen, att en kung skulle födas.
Kinesiska källor beskriver också en komet med svans som syntes år 12, 5 och 4 f.Kr. Den som visade sig år 5 f.Kr. kan stämma med situationen vid Jesu födelse, och skulle kunna förklara att stjärnan blev synlig på nytt. Den judiske historikern Josefus berättar att en komet - i dag vet vi att det var Haleys komet - år 12 f.Kr. under flera dagar stod stilla över staden Rom i samband med Markus Agrippas död. En komet med svans kan ge just det intrycket, genom att svansen på avstånd ser ut att peka mot en speciell plats på jorden.]
 
11 När de kom in i huset såg de barnet (som inte längre var ett spädbarn utan i koltåldern, antagligen omkring ett år) med sin mor Maria. Då böjde de sig ner och tillbad (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä). De öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom:
guld [talar profetiskt om Jesu kunglighet],
rökelse [står för väldoft i ett offer, dvs. profetiskt om Jesu syndfria liv]
och myrra [användes vid balsamering, talar profetiskt om hans död].
 
12 Efter att ha blivit gudomligt instruerade i en dröm att inte gå tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. [Verbformen antyder att de vise männen hade sökt Guds ledning och de fick svar i en dröm.]
Flykten till Egypten
13 Nu när de [visa männen] hade gått, visade sig en Herrens ängel för Josef i en dröm och sade: ”Stå upp, ta barnet och hans mor under ditt beskydd och fly till Egypten. Stanna där tills jag säger till, eftersom Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” 14 Så Josef steg upp och tog barnet och hans mor medan det fortfarande var natt och begav sig till Egypten. 15 Där stannade han tills Herodes var död, för att det som sagts av Herren genom profeten [Hos 11:1] skulle gå i uppfyllelse: ”Ut ur Egypten har jag kallat min son.”
16 När Herodes förstod att han blivit missledd av de vise männen blev han ursinnig (tappade helt fattningen av raseri). Han beordrade att man skulle döda alla pojkar i Betlehem och närliggande områden som var två år eller yngre, detta efter den uppgift om tiden som han noggrant hade undersökt och frågat ut de vise männen om. 17 Då fullbordades det som hade sagts genom profeten Jeremia, när han sade [Jer 31:15]: 18 ”Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel grät för sina barn och vägrade att bli tröstad, eftersom de inte längre fanns till.”
[I Josuas uppräkning av städer var Betlehem så obetydlig att den inte ens nämndes, se Jos 18-19. Arkeologer uppskattar att på Jesu tid hade Betlehem omkring 300 invånare. Utifrån beräkningar med dåtida antal födslar och barnadödlighet var det då totalt omkring 6 pojkar under två år i Betlehem med omnejd som berördes av dödsdomen. I jämförelse med andra samtida händelser var detta knappats någon uppseendeväckande händelse som skulle noterats av samtida historiker. Det finns dock en utombiblisk referens. Den latinska författaren Macrobius skriver i sitt verk Saturnalia: ”När kejsar Augustus hörde berättas hur Herodes hade dödat pojkarna under två år i Syrien, och även låtit döda sin egen son, sade han: Det är bättre att vara Herodes gris än hans son.”
Herodes var känd för sina stora byggnadsprojekt som Masada, Herodium, Caesarea och templet i Jerusalem. Dock är han också ökänd för sin misstänksamhet och grymhet. Han lät döda tre av sina söner, och till och med sin hustru Mariamne. Den judiska historikern Josefus skriver att när Herodes låg på sin dödsbädd i Jeriko blev han orolig för att ingen skulle sörja honom. Han lät därför samla alla inflytelserika judiska ledare i landet på Jerikos hästkapplöpningsbana och gav soldaterna order att döda alla där när han själv dog. På så vis ville han säkerställa att det blev landssorg vid hans död, även om det inte var för honom. Lyckligtvis avblåste hans syster Salome I denna galna order efter hans död. Ironiskt nog dog Herodes under den judiska glädjehögtiden Purim.]
Tillbaka till Israel och Nasaret
(Luk 2:39)
19 När Herodes var död visade sig plötsligt en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20 och sade: ”Stå upp, ta barnet och hans mor och gå [tillbaka] till Israels land, för de som har varit ute efter barnets liv är nu döda.” 21 Så han stod upp och tog barnet och hans mor och återvände till Israels land.
[Herodes den store dog i Jeriko våren 4 f.Kr. Han blev 69 år gammal. Möjligtvis finns hans grav vid ett monument som hittades 2007 vid hans palats Herodium strax utanför Betlehem. Vid den här tiden är det många revolter och oroligheter i landet.]
 
22 När han hörde att Archelaos regerade över Judéen efter sin far Herodes var han rädd att återvända dit [till Betlehem, strax utanför Jerusalem eller någon annan stad i Judéen]. Efter att ha blivit varnad i en dröm, drog han sig undan till Galiléen. 23 Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts av profeterna [Ps 22:6, 8, 69:11, 19; Jes 53:2, 3, 4] skulle gå i uppfyllelse: ”Han [Jesus] ska kallas en nasaré (rotskott)”.
[Nasaret i Galiléen var både Josefs och Marias hemstad, se Luk 1:26-27. Det blev ett naturligt val att bosätta sig där. Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Josef försörjer sig som hantverkare, ett yrke som han även lär Jesus, se Matt 13:55; Mark 6:3. Det grekiska ordet ”tekton” som ibland översätts snickare är ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från Nasaret låg den regionala huvudstaden Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och höll på att byggas upp igen vid den här tiden.
Även om Jesus var född i Betlehem och i vuxen ålder flyttade till Kapernaum, så är det uppväxtårens hemstad som sammankopplas med hans namn: ”Jesus från Nasaret” och ”nasarén”. Än i dag heter ”kristen” på hebreiska ”notsri”, alltså nasaré.]