1 Petrusbrevet
Inledning
Introduktion: Petrus har ibland kallats hoppets apostel. I tredje versen introduceras bokens tema - ett ”levande hopp”, eftersom den troendes tro och hopp är i Gud, se 1 Pet 1:21. Ett ämne som återkommer är förföljelsen för Kristi skull, men också hoppet i Kristus.
Struktur:
1. Ett nytt liv i Kristus, kapitel 1.
2. Uppmaning att leva heligt, kapitel 2-4.
3. Sammanfattning, kapitel 5.
Skrivet: Omkring år 63-64 e.Kr.
Till: Kristna i nuvarande norra Turkiet, regionerna Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien, se 1 Pet 1:1.
Från: Babylon, som troligen är ett täcknamn för Rom, se 1 Pet 5:13.
Författare: Petrus, en av de tolv apostlarna.
Petrus var fiskaren från Galiléen som blev en människofiskare. Han hette Simon, men Jesus gav honom ett nytt namn - Petrus, som betyder sten, se Joh 1:42. Petrus blev en liten sten på klippan Jesus. I evangelierna framträder han som den ledande bland lärjungarna och var ofta den som tog till orda. Han förnekade Jesus tre gånger men blev upprättad. På pingstdagen predikar han frimodigt och 3 000 kommer till tro på Jesus, många av dem är mottagare av detta brev, se områdena i Apg 2:8-10 och 1 Pet 1:1. Han var gift och hans hustru följde med på hans resor, se 1 Kor 9:5. Enligt traditionen dog han martyrdöden i Rom under Neros förföljelse.
1
Introduktion
[Från:] Petrus,
en apostel (sändebud, ambassadör),
till de utvalda som lever som främlingar
(pilgrimer, har sin temporära boning) [i en hednisk kultur],
sådda som säd (kringspridda, ordagrant ”av diasporan”) i
Pontus,
Galatien,
Kappadokien [östra Turkiet],
Asien
och Bithynien,
[Fem romerska provinser i nuvarande Turkiet räknas upp i den ordning en budbärare skulle ha gått med detta brev. Två av regionerna nämns i Apg 2:8-10. Bland brevets mottagare fanns troligtvis flera judar som omkring 30 år tidigare varit i Jerusalem och personligen hört Petrus predika på pingstdagen. Under senare tid hade Paulus och andra missionärer besökt dessa områden, så församlingarna bestod även av omvända hedningar.]
 
utvalda av Gud, Fadern,
förutbestämda till att helgas (bli avskilda) genom Anden
för att lyda Jesus Kristus
och bli bestänkta med hans blod [räddade genom hans blodsförbund, anspelar på 2 Mos 24:6-8].
Låt nåd (oförtjänt favör, kraft) och frid (harmoni) vara över er i överflöd (multiplicerat mått, växa mer och mer).
Nytt liv i Kristus
Välsignad (värdig att prisas) är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader! I sin stora nåd (barmhärtighet) har han fött oss på nytt till ett evigt hopp, genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller blekna (som inte minskar eller försvinner). Detta arv finns bevarat i himlen åt er, för Guds kraft skyddar er ständigt, genom tro (tillit, trofasthet), fram till den befrielse (frälsning, trygghet, helande) som är redo att bli uppenbarad i den sista tiden.
Gläd er i detta [som väntar er] med jubel, även om ni nu måste lida i olika prövningar under en kort tid. Syftet med dessa prövningar är att pröva äktheten i er tro (trofasthet, karaktär). Er tro är långt mer dyrbar än förgängligt guld som även det prövas i eld, trots att det förgås. Allt detta [genuin, äkta tro som bestått prövningar] ska bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbaras.
 
Ni har inte sett honom,
men älskar honom ändå (med en osjälvisk, utgivande kärlek).
Ni ser honom ännu inte,
men tror på (litar, är trogna) honom,
och kan jubla i outsäglig, himmelsk (härlig) glädje,
eftersom ni är på väg mot målet med er tro - [en slutgiltig] befrielse (frälsning) för era själar (er livsande).
 
10 Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De försökte förstå vem eller vilken tid Kristi Ande i dem syftade på när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Det blev sedan uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet. Detta budskap [att människor kan ha gemenskap med Gud] längtar även änglar ivrigt efter att få se (blicka in i, stå på tå och kika in).
[Profeterna såg detta på avstånd. Även änglarna förundras över detta när de ser vad Gud har gjort i Kristus. På liknande sätt som keruben ovanför nådastolen blickar ner och förundras över vad blodet som stänkte betydde.]
En framtid i Gud
13  [Huvudverbet, och det enda imperativet, i följande vers är ”sätt ert hopp” till nåden, vilket binder ihop detta stycke med föregående på ett fint sätt.]
Därför [utifrån grunden i frälsningen, se vers 1-12], efter att ha tagit bort allt som hindrar ert sinne att tänka rätt [ordagrant: ”efter att ha bundit upp kläderna”, för att vara redo att röra sig framåt obehindrat, se Luk 12:35], var samlade (nyktra, alerta i sinnet, ha självkontroll). Sätt ert hopp helt och fullt (utan att tvivla) till den nåd (gåva, kraft) som kommer över er när Jesus Kristus är uppenbarad. 14 Var som lydiga barn. Låt er inte formas av (följa, ikläda er) de onda begär som ni förut levde i, då ni var okunniga (andligt blinda). 15 Var i stället som honom som kallade er, den Helige. Bli heliga personer (lev heligt) i allt ni gör. 16 Det står ju skrivet:
Ni ska bli heliga (avskilda)
för jag är helig. [5 Mos 19:2]
 
17 Om ni åkallar honom som Fader [ni ber ju och kallar Gud er Fader], han som opartiskt dömer efter våra handlingar (inte efter det yttre), lev då i gudsfruktan (vördnad) under er temporära vistelse [här på jorden]. 18 Ni måste förstå (vara medvetna om) att ni inte blev friköpta med förgängliga ting, såsom silver eller guld, från den fruktlösa (meningslösa) livsstil som ni ärvt från era fäder, 19 utan genom Kristi dyrbara blod, som från ett [offer-]lamm utan fel och fläck. 20 Han var utsedd innan universums begynnelse, men uppenbarades [här på jorden] i dessa sista dagar (slutet på tiden) för er skull. 21 Genom honom tror (litar, förtröstar) ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom ära (härlighet), så att er tro och ert hopp är i Gud [är centrerad och vilar på Gud].
Ordet som består
22  [Petrus första brev passar bra att läsa vid ett dop. I så fall skulle man ha läst föregående avsnitt, förrättat dopet, och sedan läst följande stycke.]
 
Nu när ni har renat era själar genom att lyda sanningen, har ni en äkta syskonkärlek (genuin vänskap som inte bara är ett yttre skådespel). Älska då varandra (osjälviskt, utgivande) uthålligt (gör ert yttersta för att behålla kärleken) med ett rent hjärta.
[Ordet ”uthålligt” är det grekiska ordet ”ektenos”, som är en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Ordet används totalt tre gånger i NT. Det används om de troendes bön i Jerusalem för Petrus som var fängslad, se Apg 12:5, och om Jesu bön i Getsemane, se Luk 22:43-44. Petrus, som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer nu att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra.]
 
23 Ni har blivit pånyttfödda (återskapade), inte av förgänglig säd, utan av en oförgänglig säd, genom Guds ord som ständigt lever och består (är oföränderligt).
24 Allt kött [allt mänskligt] är som gräs,
och all dess härlighet som blomman i gräset.
Gräset vissnar
och blomman faller av,
25 men Herrens ord består för evigt.
[Jes 40:6-8]
 
Detta är det ord som har förkunnats för er.