2
Jesus - det största exemplet!
Därför [kan ni stå fasta i samma ande och samma sinne, trots lidanden, se vers 1:27-30]:
eftersom det finns hjälp (vägledning, uppmuntran, styrka)
i Kristus [i vår gemenskap med honom, eftersom han kommer till vår sida och hjälper oss],
eftersom det finns uppmuntran (vänliga uppbyggande ord)
i osjälvisk, utgivande kärlek [i hans kärlek, i er kärlek mot varandra],
eftersom det finns gemenskap (delaktighet, ett gemensamt mål)
i Anden,
eftersom det finns ömhet (mjuka hjärtan)
och medlidande (barmhärtighet som leder till ett praktiskt kärleksfullt handlande).
 
[Om nu Kristi hjälp, kärlek, gemenskap och medlidande finns hos er - vilket jag vet att den gör:]
Gör då min glädje fullkomlig genom att vara eniga (tänka likadant, ha samma planer och mål),
ha samma osjälviska kärlek,
vara förenade i hjärta till hjärta (harmoni),
vara ett i sinnet (ha samma planer, mål, var helt eniga).
 
[Nu följer stegen för att uppnå den här sanna enheten:]
Gör inget utifrån själviska motiv eller fåfänglig ära,
var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
Se inte bara på (var inte bara upptagna och fixerade av) ert eget bästa,
utan tänk även på andras behov.
Ha samma attityd (ödmjuka sinnelag)
som Kristus Jesus. [Låt honom bli ert exempel.]
En lovsång till Kristus
[Följande stycke, vers 6-11, innehåller några ovanliga grekiska ord och har en poetisk form som liknar en sång. Detta är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar, liknande exempel finns i 1 Tim 3:16 och 2 Tim 2:11-13.]
Han hade Guds natur (inre natur, väsen, egenskaper) [alla attribut som Gud har],
men räknade inte jämställdheten med Gud som en trofé (trumfkort, något att visa upp inför människor),
utan tömde sig själv på sitt eget (avsade sig alla privilegier),
genom att bli en livegen slav (tjänare),
när han antog mänsklig gestalt (såg ut som en människa),
och delade den mänskliga naturen [dock utan synd].
Han ödmjukade sig (böjde sig) och blev lydig ända till döden,
ja ända till döden på korset.
Därför har Gud upphöjt honom
och gett honom det namn som är över alla andra namn,
10 för att i Jesu namn måste varje knä böja sig,
i himlen, på jorden och under jorden,
11 för att varje tunga ska bekänna (öppet erkänna, säga samma sak som Gud)
att Jesus Kristus är Herre,
till ära för Gud Fadern.
 
Var ljus i en mörk värld
12 Därför, mina älskade, ni som alltid har lyssnat på mig (lytt mina råd), inte bara i min närvaro utan också ännu mer i min frånvaro. Fortsätt att arbeta på er egen befrielse (från antastande störande fiender, låt er frälsning bli mer och mer fullkomlig) med [Guds] fruktan (i vördnadsfull tillbedjan) och bävan (varsamhet för hur man lever). 13 För det är Gud som ständigt ger er både längtan (viljan) och kraften (energi och förmåga att arbeta effektivt) för att hans syften ska förverkligas (för hans goda vilja, glädje).
14 Gör allt utan att lågmält muttra i tysthet och sprida missnöje (driva ifrågasättande diskussioner med en underton av tvivel på Gud) 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen 16 när ni håller fast vid livets ord [evangeliet - det glada budskapet]. Då blir ni en ära för mig på Kristi dag [domens dag], att jag inte har löpt förgäves [som en löpare i ett sprinterlopp som inte vunnit] eller arbetat förgäves.
17 Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla. 18 På samma sätt är ni glada och gläds med mig.
Två goda exempel på medarbetare
Timoteus är som en son till mig
19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till er, så att även jag blir vid gott mod (uppmuntrad) när jag får veta hur ni har det. [Timoteus var med Paulus i Rom, se Fil 1:1. Under perioder fanns även flera personer där, se Kol 4:10-14; Fil 1:24.] 20 Jag har ingen som han (som är ”likasinnad”, som är så lik mig), ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om er (genuint är intresserad av ert bästa). 21 Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak. [Syftar troligen på Demas som övergav Paulus för värdsliga intressen och for till Tessalonike, se 2 Tim 4:10.] 22 Men ni vet hur äkta Timoteus är. Som en son vid sin fars sida har han arbetat tillsammans med mig för evangeliet (det glada budskapet). 23 Honom hoppas jag alltså kunna sända så snart jag fått se hur det går för mig, 24 även om jag i Herren är övertygad om att snart kunna komma själv.
Välkomna tillbaka Epafroditus som en hjälte
25 Jag tyckte dock det var nödvändigt att skicka tillbaka Epafroditus till er, min broder, medarbetare och medkämpe (ordagrant ”medsoldat”) som ni sände för att hjälpa mig med vad jag behövde.
[Epafroditus var Paulus medarbetare i Filippi. Hans namn betyder ”vacker”, och ordet härstammar från den grekiska kärlekens och skönhetens gudinna Afrodite. Hans föräldrar var antagligen hedniska greker som tyckte det var ett passande namn. Eftersom man inte hittat något Afroditetempel i Filippi, är det troligt att han inte var född i staden utan flyttade dit senare. Paulus kallar Epafroditus medsoldat trots att Paulus själv inte var soldat i romerska armén. Det kan finnas en dubbelmening i detta uttalande vilket talar för att Epafroditus var en pensionerad soldat.]
 
26 Epafroditus har längtat efter (saknat) er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. 27 Ja, han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg. 28 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom [tillbaka till Filippi], så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad.
[Epafroditus hade kommit med en gåva till Paulus i Rom från församlingen Filippi. Troligen var han inte ensam, dels för att skydda pengarna, dels för att det skulle finnas vittnen på att allt gått rätt till. Under den långa resan eller väl framme i Rom hade Epafroditus blivit svårt sjuk och kunde inte hjälpa Paulus som det var tänkt. Dessutom hade Paulus hört hur två kvinnor, Evodia och Syntyche, i församlingen i Filippi inte kom överens, se 4:2. Hade Epafroditus dött skulle det bli sorg på sorg för Paulus, men Gud helade honom. Paulus sände hem Epafroditus och skickade med detta brev. Mellan Rom och Filippi är det 125 mil. Sträckan tog två månader att vandra längs med de romerska huvudvägarna Via Appia och Via Egnatia. Med tanke på att bud hann nå både Filippi och Rom om Paulus fångenskap och Epafroditus hälsa, se vers 26, skrevs detta brev sannolikt i slutet på Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom.]
 
29 Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han, 30 för han var nära döden i sitt arbete för Kristus. Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
[För att undvika att filipperna skulle se Epafroditus som en svag vekling som misslyckats med delar av sitt uppdrag att stanna kvar hos Paulus och hjälpa honom, säger Paulus att han är en hjälte. Uttrycket ”satte sitt liv på spel” anspelar på Epafroditus namn som härstammar från gudinnan Afrodite. Innan en spelare kastade tärningen åkallade han ofta Afrodite. Epafroditus åkallade inte en hednisk Gud utan den levande Guden - Jesus Kristus!]