105
Psalm 105 – Gud är trofast
[Psalmisten uppmanar Israel att prisa Gud eftersom han har befriat sitt folk från Egypten och uppfyllt sina löften till Abraham. En parallell version av de första 15 verserna av psalmen finns också i 1 Krön 16:8-22.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Inledande uppmaning att prisa Gud, vers 1-6
2. Guds trofasthet mot Abraham, vers 7-15
3. Guds trofasthet mot Josef, vers 16-23
4. Guds trofasthet mot israeliterna i Egypten, vers 24-36
5. Guds trofasthet genom öknen och i landet, vers 37-45]
______
Prisa och sjung till Guds ära
1 [Vers 1-15 återfinns i stort sett ordagrant också i 1 Krön 16:8-22.]
Tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänn) Herren (Jahve),
åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
2 Sjung till honom, musicera till honom,
tala om alla hans underbara gärningar (om allt fantastiskt han gjort).
3 Ha er ära i hans heliga namn,
låt deras hjärtan glädja sig som söker Herren (Jahve).
4 Fråga efter (sök, ta er tillflykt till, träd ofta fram inför) Herren (Jahve) och hans styrka (makt) [frälsning],
sök (leta, be, längta efter) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen, för evigt). [Ps 105:5]
[I hebreiskan används två synonymer darash och baqash som översatts ”fråga efter” och ”sök”. Ordet darash beskriver ett noggrant sökande och består av tre bokstäver: Dalet, Resh och Shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven Dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. Resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, Shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet ”darash” låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man söker Guds ansikte och hans kraft. I ordet finns också betydelsen att ofta besöka och vistas hos Gud för att konsultera honom.
Ordet ”baqash” har också tre bokstäver: Bet, Qof och Shin. Den sista bokstaven, Shin, illustrerar Guds kraft precis som i darash. Bet är en bild på ett hus och Qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår utifrån en hemvist i huset och som därmed har Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka, som är frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro.
Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet som översatts ”ständigt” kommer från verbet ”att sträcka” eller ”att tänja” dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. I denna vers finns tre begrepp – Herren, hans ansikte och hans kraft. Dessa hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]
5 Kom ihåg hans underbara gärningar,
allt fantastiskt som han har gjort,
hans mirakler och hans muns domar.
6 Abrahams säd, hans tjänare,
Jakobs söner (barn), hans utvalda.
Guds trofasthet mot Abraham
7 Han är Herren vår Gud (Jahve Elohim).
Hans domar finns på hela jorden.
8 Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
orden som han befallde för tusen generationer.
9 Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham,
och eden som han gav Isak.
[Förbundet är ett blodsförbund och i hebreiskan är uttrycket alltid att man ”skär ett förbund” det pekar fram på Jesus som när han gav oss det nya förbundet gjorde det med sina sår och genom att utgjuta sitt blod för oss.]
10 Han har bekräftat det till Jakob som en stadga,
till Israel ett evigt förbund.
11 Du säger: ”Till dig ska jag ge Kanaans land,
hela ditt arv.”
12 När de bara var ett fåtal, ja mycket få,
och färdades genom det (utlovade landområdet),
13 när de gick från land till land,
från ett kungarike till ett annat folk,
[Det landområde som Gud hade utvalt beboddes av ett flertal folkgrupper innan Israel fick ta över landet.]
14 tillät han ingen att göra fel mot dem,
han bestraffade kungar för deras skull.
15 ”Rör inte min smorde
och tillfoga inte mina profeter någon skada.”
Guds trofasthet mot Josef
16 Han kallade på en hungersnöd över landet,
han avbröt hela matförsörjningen (allt bröd uteblev).
17 Han sände en man framför dem,
Josef såldes som en slav,
18 hans fötter sattes i kedjor,
hans själ slogs i järn (hela hans person var bunden),
19 till den tid då hans ord (tal) kom,
Herrens (Jahves) löfte (ord) prövade honom.
20 Kungen sände bud och frigjorde honom,
folkets regent satte honom fri.
21 Han gjorde honom till herre över sitt hus
och till regent över hans egendom,
22 till att disciplinera hans furstar efter sitt behag
och undervisa hans äldste i vishet.
23 Israel kom också till Egypten
och Jakob reste till Chams land.
Guds trofasthet mot israeliterna i Egypten
24 Han lät sitt folk växa till storligen (i antal)
och gjorde dem övermäktiga för sina motståndare.
25 Han vände deras [egyptiernas] hjärtan
till att hata hans folk och hantera hans tjänare hårdhänt.
26 Han sände Mose,
sin tjänare och Aron som han utvalt.
27 De utförde ibland dem hans olika tecken,
mirakler i Chams land.
28 Han sände mörker, och det blev mörkt,
och de gjorde uppror mot hans ord. [2 Mos 10:21-22]
29 Han förvandlade deras vatten till blod
och slog deras fiskar. [2 Mos 7:20-21]
30 Deras land övertäcktes av grodor,
ända in i kungens kammare. [2 Mos 8:6]
31 Han talade och det kom flugsvärmar
och myggor inom alla landets gränser. [2 Mos 8:17; 21]
32 Han gav dem hagel istället för regn
och flammande eld (åskoväder) i deras land.
33 Han slog deras vinstockar och deras fikonträd
och bröt sönder träden i deras land. [2 Mos 9:23]
34 Han talade och gräshoppor kom
och skadliga larver utan tal (omöjliga att räkna på grund av sin stora mängd). [2 Mos 10:4-5]
35 De åt upp alla örter i deras land
och de åt upp all frukt på marken.
36 Han slog alla förstfödda i deras land,
det förstfödda av deras styrka. [2 Mos 11:4-5]
Guds trofasthet genom öknen och i landet
37 Han förde ut dem med silver och guld,
och där fanns ingen som snavade (gick dåligt) bland hans stammar.
38 Egypten gladdes när de lämnade,
för fruktan för dem hade kommit över dem.
39 Han spred ut en molnstod som ett skydd
och eld för att ge dem ljus på natten.
40 De bad och han gav dem vaktlar,
och gav dem mycket himmelskt bröd.
41 Han öppnade klippan och vatten forsade ut,
det rann en flod på en torr plats.
42 För han kom ihåg sitt heliga ord
till Abraham, sin tjänare.
43 Han förde ut sitt folk med glädje,
hans utvalda med sång. [2 Mos 15]
44 Han gav dem ländernas områden
och de tog folkets arbete i besittning.
45 För att de skulle hålla hans stadgar
och ta vara på hans undervisning.
Halleluja (värdig att prisas, allt lov till dig)!