12
Bli förvandlade inifrån och ut!
[Följande två verser är nyckelverser för följande kapitel. Här beskrivs grunderna för att kunna leva ett fungerande kristet liv.]
Därför [på grund av Guds nåd, se 11:30-32] uppmuntrar jag (står jag vid er sida och ber, förmanar) er mina syskon (bröder och systrar i tron), på grund av Guds barmhärtighet (godhet), att bära fram era kroppar som ett levande, heligt offer som behagar Gud. Det är er andliga (äkta, genuina, enda logiska) gudstjänst.
Anpassa er inte (låt inte ert sinne, tankar, och karaktär formas)
efter den här tidsålderns anda (generation, världens sätt).
Låt er i stället bli helt förvandlade (inta en ny form)
genom förnyelsen av era tankar,
så att ni kan avgöra (undersöka och sedan pröva) vad som är Guds vilja:
det som är gott,
behagar honom
och är fullkomligt (vad som är hans fullständiga vilja).
[Här används grekiskans starkaste ord för en förvandling, ”metamorpho”. Samma ord används för att beskriva Jesu förvandling på förklaringsberget, se Mark 9:2-3. Det används också om den process när en larv förpuppas och blir en fjäril - lika stor förändring genomgår våra tankar när de förnyas!]
 
Praktisk kristendom - i församlingen
Betjäna varandra i ödmjukhet
För genom den nåd som jag har fått, säger jag till var och en av er att inte ha högre tankar om dig själv och din betydelse [och den gåva du fått] än sig bör. Bedöm i stället din förmåga på rätt sätt, utifrån det mått av tro som Gud har gett till var och en. För på samma sätt som vi har många olika delar i en kropp och delarna inte har samma funktion (uppgift), så utgör vi, fast vi är många, en enda kropp i Kristus, och individuellt är vi delar som hör ihop med varandra. [Vi är beroende av varandra.]
Betjäna med era andliga nådegåvor
[Paulus beskriver nu sju andliga gåvor. Det grekiska ordet ”charismata” beskriver de särskilda gåvor som Anden delar ut åt var och en i församlingen ”på ett sådant sätt att de kan bli till nytta”, se 1 Kor 12:7. Nya testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor och totalt beskrivs ett tjugotal, se 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; Ef 4:11; 1 Pet 4:10-11. Alla troende har åtminstone en gåva, se 1 Pet 4:10 och uppmanas att söka dem, se 1 Kor 14:1.]
Vi alla har olika (unika) nådegåvor, som alla har sitt ursprung (kommer) från [Guds] nåd (favör, välvilja).
Om det är profetisk gåva,
så ska den användas i proportion till (harmoni med) din tro.
[Kan även översättas ”enligt tron”, dvs. den som talar inspirerat av Gud ska tala i linje med Guds ord. Eftersom det finns profetiskt tal som inte är andeingivet måste det prövas, se 1 Tess 5:19-21. Det finns också positiva gränser att det som sägs bygger upp och ger uppmuntran och tröst, se 1 Kor 14:3. Den profetiska gåvan är tänkt att finnas i en varm församlingsgemenskap där det finns utrymme att växa i sina gåvor, se 1 Kor 13:2; 14:4.]
Om det är tjänandets gåva(praktisk tjänst, grekiska ordet ”diakonia”),
så ska den användas för att tjäna.
Om det är undervisningens gåva,
ska den användas för att lära ut.
Om det är gåvan att uppmuntra(trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana och leda rätt),
ska den användas för att uppmuntra.
Om det är gåvan att frikostigt dela med sig(fylla andras behov, ge gåvor),
ska det ske uppriktigt (okomplicerat, ärligt, utan baktankar).
Om det är ledarens gåva(förmågan att leda en grupp),
ska det ske med engagemang (entusiasm, noggrannhet).
Om det är barmhärtighetens gåva(visa medlidande, sympati),
ska det göras med glädje.
Praktisk kristendom - visa kärlek i alla relationer
[Följande stycke handlar om att älska människor trots deras förföljelse och hat. Frestelsen att överge kärlekens väg kom både utifrån och inifrån. Det romerska samhället hade blivit alltmer fientligt mot de troende. Omkring 67 e.Kr., tio år efter Paulus brev till de kristna i Rom, skulle han själv dödas för sin tro i Rom av Nero som var ökänd för sina förföljelser mot de kristna. Han var vid makten när Romarbrevet skrevs, och även om hans värsta grymheter inte skedde förrän i slutet av hans regeringstid, ökade trycket från samhället mer och mer mot de kristna. Judarna hade redan fått lida när de blivit förvisade från staden under den tidigare kejsaren Claudius, se Apg 18:2.
Paulus ord kan också rikta sig till interna stridigheter inom kyrkan. Det fanns spänningar mellan judiska och icke-judiska grupperingar i den tidiga kyrkan. Med tanke på att Paulus tar upp både den civila situationen i kapitel 13 och interna församlingsfrågor i kapitel 14-15, är det troligt att dessa ord om kärlek i det här avsnittet gäller både i och utanför församlingen.]
Er osjälviska kärlek (som är utgivande och ovillkorlig)
ska alltid vara uppriktig (fri från falskhet).
Avsky ständigt det onda,
håll ständigt fast (limma er fast) vid det goda.
[För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.]
 
10 Visa ständigt varandra tillgivenhet
och broderlig kärlek [som medlemmar i en och samma familj],
överträffa ständigt varandra i ömsesidig aktning.
11 Slappna inte av i er iver,
håll er brinnande i anden,
tjäna Herren.
12 Gläd er i hoppet.
Var uthålliga i lidandet [förföljelsen].
Var uthålliga i bönen.
13 Hjälp Guds heliga med vad de behöver [materiellt och praktiskt],
var ivriga att visa gästfrihet.
Hur ska en kristen reagera i olika situationer
14  [Följande uppmaningar handlar om hur man ska bemöta andra människor.]
Välsigna (tala väl om) dem som förföljer er,
välsigna (tala väl om) dem och förbanna dem inte.
[”Välsigna” betyder att tala väl om någon. Denna vers ger ledning i hur vi ska agera när människor, både troende och icke-troende, behandlar oss illa. Tala inte illa om dem, utan be att de får uppleva Guds välsignelser. Kärleken önskar alltid det bästa för människor oavsett vem de är. Den gamla naturen vill förbanna, men Gud önskar att vi ber honom att välsigna dem, se Matt 5:44; Luk 6:28; Apg 7:60; 1 Kor 4:12.]
 
15 Gläd er med dem som gläder sig
och gråt med dem som gråter.
[Det svenska ordspråket ”Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg” beskriver på ett fint sätt vad som sker när vi delar glädje och sorg med varandra.] 16 Lev i harmoni med varandra (tänk dig in i andras situation, var eniga).
[Ordagrant ”ha samma sinne mot varandra”. Denna enhet behöver inte betyda att alla tycker exakt lika i alla småfrågor, det handlar snarare om en ömsesidig förståelse av Guds synsätt. Det handlar också om ett känslomässigt engagemang i andras liv och situation. Detta är något som både föregående vers och fortsättningen på vers 16 talar om.]
 
Tänk inte högfärdigt (låt inte tankarna vandra i väg om din egen överlägsenhet),
utan var delaktiga i det [personer, uppdrag, sammanhang] som är smått (har låg status i världens ögon).
[Bli aldrig så stor så att du inte kan umgås med enkla människor eller engagera dig i oansenliga uppgifter och tjäna i små sammanhang. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, se Luk 6:10.]
Var inte visa i era egna ögon (ha inte för stora tankar om er själva).
Besegra det onda med det goda
17 Löna inte ont med ont, tänk på (planera för, ordagrant ”tänk på förhand om”) vad som är gott (rätt, värt att prisas) i alla människors ögon. [1 Tim 3:7]
 
18 Om det är möjligt, och så mycket det beror på er, lev i frid med alla människor.
 
19 Ta inte rätten i egna händer (hämnas inte), mina älskade vänner, lämna i stället utrymme (vägen öppen) för straffdomen [Guds vrede mot synden]. För det står:
”Hämnden är min, jag ska straffa (ge en rättvis dom), säger Herren.”
[ 5 Mos 32:35]
 
[Befriad från hämndbegär kan man i stället vara god mot sin fiende.]
20 Men om din fiende är hungrig,
ge honom att äta,
om han är törstig,
ge honom att dricka.
Då samlar du glödande kol på hans huvud.
[Vad menas med att ”samla glödande kol på någons huvud”? Är det att skapa en brännande smärta på din fiendes huvud? Utifrån sammanhanget måste det leda till något positivt eftersom nästa vers talar om att besegra det onda med det goda. Paulus var väl förankrad i gamla testamentet och citerar här Ords 25:21-22 där detta ordspråk ingår i ett stycke med flera ordspråk där något fysiskt beskriver något emotionellt. Att ta av sig sina ytterkläder en kall dag illustrerar hur opassande det är att sjunga glada sånger till någon som har sorg, se Ords 25:20. Skvaller jämförs med nordanvinden i Ords 25:23.
På samma sätt talar de glödande kolen om det känslomässiga obehag din fiende känner när hans samvete väcks till liv när du behandlar honom väl. De goda gärningarna bränner i hans samvete över den orätt han gjort dig och leder förhoppningsvis till att han ångrar sig och återupprättas.]
 
21 Låt dig inte bli besegrad av det onda, besegra i stället det onda med det goda.