Uppenbarelseboken
Inledning
Introduktion: Bibelns sista bok blickar in i framtiden. Fokus är Jesus och hur han en dag kommer att regera och segra över ondskan. Rättvisa kommer att skipas. Jesus kallar Johannes ”högt älskad”, se Joh 20:2. Bara en person till i Bibeln har fått denna omnämning och det är Daniel, se Dan 9:23. Det är intressant att de två författare som har förtroendet och privilegiet att skriva bibelns två viktigaste böcker om ändens tid är de som Gud själv ger denna benämning, se Amos 3:7; Joh 15:15.
Nummer och dess multipler har stor symbolisk innebörd i Uppenbarelseboken. Följande uppställning kan vara en hjälp:
- Talet 3 är Guds och himmelens tal.
- Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck.
- Talet 6 är människans tal. Människan skapades på sjätte dagen.
- Talet 7 står för fulländning och fullkomlighet.
- Talet 10 beskriver politisk makt och styre på jorden. Det är summan av 4 plus 6 - världen och människan. Tio Guds bud är Guds plan för ett fungerande samhälle. Tio horn beskriver mänskligt styre med bakomliggande onda influenser, se Upp 17:12; Dan 7:7.
- Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar.
- Talet 24 används om de äldste. Det är summan av 12 plus 12 och betecknar troligtvis Guds folk från både Gamla och Nya testamentet.
- Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt.
- 1 000 används ibland för att förstärka. Ett exempel är de 144 000 från Israels alla stammar, se Upp 7:4. Talet 1000 är 10 upphöjt med 3, dvs. 10 * 10 * 10. I tusentalet finns sifforna 10 och 3 representerade. Betydelsen blir då att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska, eftersom 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal.
Struktur: Det finns ofta flera parallella teman, samtidigt som ondskan intensifieras på jorden pågår lovsång och tillbedjan i himlen. Det finns även flera kiastiska mönster i flera nivåer. En uppställning skulle kunna vara:
Prolog, 1:1-8.
Första synen, 1:9-20.
Sju brev, kap 2-3.
Andra synen, kap 4-5.
Sju sigill, kap 6-7.
Sju basuner, kap 8-11.
Det stora dramat - sju aktörer, kap 12-14.
Sju skålar, kap 15-16.
Den prostituerade kvinnan - Babylon, kap 17-19:10.
Tredje synen, 19:11-21:8.
Kristi brud - Jerusalem, 21:9-22:11.
Epilog, 22:12-21.
Genre: Inledning och avslutning följer mönstret av ett typiskt brev, se Upp 1:4; 22:8, 21. Innehållet är profetiskt och apokalyptiskt, se Upp 1:1; 22:7. Ordet apokalyps kommer från grekiskans ”apokalypsis” som betyder uppenbarelse, avtäckelse eller avslöjande av något som varit dolt.
Skrivet: 90-96 e.Kr. i slutet av kejsar Domitianus tid som regent, 81-96 e.Kr. Kyrkofadern Irenaeus skriver på 180-talet e.Kr. i sin skrift ”Mot heresierna” att Johannes skrev Uppenbarelseboken ”inte så länge sedan, nästan i vår egen generation, vid slutet av Domitianus regeringstid”. Domitianus var romersk kejsare 81-96 e.Kr.
Till: Sju församlingar i Mindre Asien, nuvarande västra Turkiet.
Från: Ön Patmos, tio mil väster om Efesos.
Författare: Johannes, en av de tolv apostlarna.
Budbärare: Okänd, men brevet skickades från Patmos, se Upp 1:11, och församlingarna omnämns i den ordning en budbärare skulle ha gått med dessa brev. Troligtvis gjordes också flera kopior, och för den som kopierade skriftrullen fanns en varning i slutet av boken, se Upp 22:18-19.
1
Prolog
[Uppenbarelseboken inleds med ett förord som beskriver hur boken kom till. De första två verserna formar ett kiastiskt mönster som ramas in av fraserna ”Kristi uppen­barelse” och ”Kristi vittnesbörd”. I andra nivån nämns Gud och Guds ord. I den tredje nivån Johannes, som kallar sig själv tjänare. Centralt nämns budbäraren, ängeln, som är sänd att förmedla budskapet som ska ske snart/snabbt.]
Detta är Jesu Kristi uppenbarelse (avslöjande, grekiska ”apokalypsis”)
[kan översättas uppenbarelsen ”om” eller ”från” Jesus Kristus],
som Gud gav honom [Jesus]
för att visa sina tjänare [Johannes] vad som snart (snabbt) måste ske.
[Ordet ”snart”, grekiska ”tachei”, har troligtvis betydelsen, att när väl dessa händelser börjar ske, kommer de att ske snabbt. Det stämmer väl med Jesu ord i Matt 24:22 om att tiden ska ”förkortas”.]
Han sände sin budbärare (ängel)
och gjorde det känt för sin tjänare Johannes,
 
som har vittnat om Guds ord,
 
och Jesu Kristi vittnesbörd,
allt vad han själv har sett.
[Det finns många bilder och paralleller från Daniels bok i Uppenbarelseboken. I sista kapitlet uppmanades Daniel att ”gömma dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid”, se Dan 12:4. Det som förseglades i Daniels bok uppenbaras i Uppenbarelseboken, se också Upp 22:10. Det grekiska ordet apokalypsis betyder bokstavligen avtäckning. Uppenbarelseboken handlar om hur Jesus Kristus blir synlig för alla!]
 
Salig (lycklig, välsignad) är den som läser upp
och de som lyssnar till profetians ord,
och tar vara på (håller, tar till sig) det som står skrivet i den,
för tiden är nära.
[På Nya testamentets tid läste man högt från de bibliska Skrifterna när man samlades till gudstjänst, se 2 Kor 3:14. De första kristna lyssnade med andra ord till Bibeln snarare än läste. Detta är den första av sju ”saligprisningar” i Uppenbarelseboken. De övriga är Upp 14:13; 16:15; 19:9; 20:6; 22:7; 22:14.]
Hälsning
[Från:] Johannes,
till de sju församlingarna i [den romerska provinsen] Asien.
[Nuvarande västra Turkiet där Efesos var den största staden. Talet sju står också för fulländning. Det fanns fler än sju församlingar i detta område, så de sju församlingarna representerar Guds världsvida församling genom alla tider.]
 
Nåd (kraft, Guds favör) vare med er
och frid
från honom [Gud Fadern]
som är
och som var
och som kommer [en perifras av Gudsnamnet Jahve - evig, alltid närvarande],
och från de sju andarna [den helige Ande, som är fullkomlig]
framför hans tron
och från Jesus Kristus,
det trovärdiga vittnet,
den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar.
Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod,
och gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Far,
hans är äran och makten i evigheters evighet.
[Här beskrivs treenigheten på ett fint sätt. Fadern, i vers 4 och 6, och Kristus, i vers 5, är lätta att identifiera. Vad står då ”de sju andarna” i vers 4 för? Talet sju användes genomgående i Uppenbarelseboken för att beskriva fullhet och fulländning. Därför är det inte troligt att ett nytt begrepp med sju olika andar introduceras, i stället är det en beskrivning av den helige Ande som är fullkomlig och finns överallt. Det som stärker den tolkningen är förklaringen av ljusstakarna i vers 20. Varje lamphållare liknas vid en församling. I den sjuarmade ljusstaken flödar oljan i sju kanaler och förser veken med bränsle. Det är då inte så långsökt att den helige Ande som är utgjuten över hela jorden, liknas vid sju andar för att beskriva Andens närvaro i varje lokal församling.]
 
Amen (det är sant, låt det ske så).
Se, han kommer [tillbaka] med molnen (skyarna)
och varje öga ska se honom,
även de som genomborrat honom,
och jordens alla stammar ska jämra sig på grund av honom.
Ja, amen (Ja, detta kommer verkligen att ske).
[En dubbel bekräftelse på både grekiska och hebreiska. Frasen ”nai amen” börjar med det grekiska ordet för ”ja” följt av det hebreiska ”amen” som betyder ”det är sant”.]
 
Jag är Alfa (den första grekiska bokstaven) och Omega (den sista grekiska bokstaven), säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.
FÖRSTA SYNEN (kap 1-3)
Kristus och de sju församlingarna
Jag, Johannes, er broder som är delaktig i Jesu lidande, rike och tålamod. Jag var på ön Patmos på grund av Guds ord och vittnesbörden om Jesus.
[Mitt i Egeiska havet ligger Patmos som användes som en romersk straffkoloni. Johannes hade förvisats dit från Efesos. Formuleringen ”på grund av Guds ord” indikerar att anledningen var att han hade vittnat om Jesus och vägrat tillbe kejsaren. Just under kejsar Domitianus styre, 81-96 e.Kr., fanns en stark kejsarkult i staden.]
 
10 Jag kom i Anden på (i) Herrens dag (den majestätiska dagen).
[Detta är enda gången uttrycket ”Herrens dag” används i NT. Ordet ”Herrens” är grekiska ”kyriake” som är adjektivformen av ”kyrios” – det vanliga ordet för ”Herre” i NT. Just denna beskrivande adjektivform används bara här och om ”Herrens måltid”, se 1 Kor 11:20. Eftersom vi inte har något adjektiv för substantivet ”Herren” på svenska eller engelska används genitivformen ”Herrens”. En ordagrann översättning skulle egentligen vara ”den herrliga dagen”, eller den stora majestätiska, konungsliga dagen. Det kan vara så att Johannes förflyttas fram i tiden och får se ”Herrens dag”, se Joel 2:11. Den traditionella tolkningen är att det syftar på söndagen, den första dagen i veckan se Apg 20:7; 1 Kor 16:2.]
Då hörde jag bakom mig en stark röst likt en basun (militärtrumpet), 11 som sade:
Skriv på en gång ner det du ser (din vision) i en bokrulle och skicka den till de sju församlingarna:
Efesos [Johannes hemförsamling]
och Smyrna
och Pergamon
och Thyatira
och Sardes
och Filadelfia
och Laodikeia.
[Dessa församlingar är välkända för Johannes. De ligger i Mindre Asien, nuvarande Turkiet, tio mil öster om ön Patmos. Församlingarna ligger alla längs med den inre landsvägen som förbinder städerna med start i kuststaden Efesos. Talet sju står för fullkomlighet och helhet. Det fanns fler församlingar i detta område, t.ex. i städerna Miletos, Kolossai och Hierapolis, se Kol 4:13. De sju församlingarna talar till hela Guds församling. Breven hade ett aktuellt budskap till dessa församlingarna då, men talar även till församlingen genom historien och i vår tid. Detta är det första av tolv tillfällen då Johannes uppmanas skriva ner det han ser, se Upp 1:19; 2:1, 8, 12, 18; 3:1, 7, 14; 14:13; 19:9; 21:5.]
 
12 Jag vände mig om för att se rösten som talade till mig.
Då såg jag sju ljushållare av guld,
13 och mitt ibland ljushållarna någon som liknade en Människoson.
[I vers tjugo förklaras att de sju ljushållarna är de sju församlingarna. Församlingen liknas vid en ljushållare som i sig själv inte har något ljus men ska vara en bärare av Guds ljus. Människosonen är en gammaltestamentlig bild av den som ska upprätta Guds rike, se Dan 7.]
 
Han var iklädd en lång klädnad som nådde ner till fötterna
och med ett guldbälte om bröstet.
[En gammaltestamentlig bild på översteprästen som för människans talan inför Gud, se 2 Mos 28:4. Bältet visar på Jesu makt och rättfärdighet, se Jes 22:21; 11:5. Översteprästens bälte var delvis av guld, se 2 Mos 28:8.]
 
14 Hans huvud och hår
var som vit ull, vitt som snö.
[Den vita färgen symboliserar vishet och renhet, se Ords 20:29; Jes 1:18. Bildspråket i vers 14-16 känns igen från Dan 7:9 och Dan 10:5-6.]
 
Hans ögon
var likt flammande eld.
15 Hans fötter
var som glödgat brons som renats i smältugnen [och blänker och skimrar].
Hans röst
var likt bruset av många (väldiga, dånande) vatten.
16 I sin högra hand
höll han sju stjärnor.
[De sju stjärnorna förklaras i vers tjugo som församlingens budbärare, grekiska ”angelo”. Det kan vara en ängel som förmedlar ett himmelskt budskap, eller en människa som förmedlar Guds ord. Eftersom varje brev adresseras till ”församlingens budbärare” i de fysiska församlingarna är det troligt att det är församlingens ledare som symboliseras som stjärnor. Även i gamla testamentet i Josefs dröm syftar de elva stjärnorna på de elva patriarkerna, se 1 Mos 37:9-10.]
 
Från hans mun
utgick ett skarpt tveeggat svärd.
Hans ansikte
var likt solen när den lyser i all sin kraft.
 
17 När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade [samma hand som upprätthåller hela världen och leder kyrkan, ger nu styrka till en enskild människa]:
Var inte rädd. Jag är den förste och den siste 18 och den levande. Jag var död, men se, jag lever i evigheters evighet och har dödens och dödsrikets (Hades) nycklar. 19 Skriv nu ner
vad du har sett,
och vad som är,
och vad som ska ske efter detta.
[Denna vers ger enligt många en nyckel för att tolka Uppenbarelseboken. Vad Johannes ”har sett” är visionen i kapitel 1. ”Vad som är” reflekteras i de sju breven till församlingarna i kapitel 2-3. Och ”det som ska komma” beskrivs i kapitel 4-21.]
 
20 Detta är mysteriet (hemligheten) med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand och de sju ljusstakarna av guld:
de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar,
och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.