2 Timoteusbrevet
Inledning
Introduktion: De tre pastoralbreven, första och andra brevet till Timoteus och Titusbrevet, är riktade till församlingsledare. Detta är Paulus sista brev. Han skriver från det kalla underjordiska fängelset i Rom omkring 67 e.Kr. Nero är kejsare och driver en hetsjakt mot de kristna. Enligt tradition blev Paulus halshuggen kort efter detta brev. Här skriver han sina sista hälsningar till Timoteus som finns i Efesos. Brevet är skrivet som ett andligt testamente.
Struktur:
1. Tjäna Kristus i nuet - kap 1-2.
2. Gör dig redo att möta framtiden - kap 3-4.
Skrivet: Troligen 67 e.Kr.
Till: Timoteus, se vers 2, och församlingen i Efesos.
Från: Rom, 2 Tim 1:17.
Författare: Paulus, se 2 Tim 1:1.
1
Hälsning
[Från:] Paulus, Kristi Jesu apostel (sändebud, ambassadör)
på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp.
[Till:] Timoteus,
mitt äkta (sanna) barn.
[Grekiska ordet för barn som används här är inte ”huios”, en vuxen son, utan ”teknon”. Ordet betyder ordagrant ”att vara född av någon” och betonar relationen mellan föräldern och barnet, en älskad familjemedlem. Timoteus kom från Derbe, i nuvarande centrala Turkiet, där Paulus träffade honom under sin första missionsresa. Timoteus mor var judinna och hans far var grek, se Apg 16:1. Han följde med på flera av Paulus resor och blev hans närmaste medarbetare. Paulus var hans andliga far.]
 
Nåd (kraft, gudomlig favör),
barmhärtighet (medlidande uttryckt i handling)
och frid
från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre.
[Uttrycket nåd och frid är vanligt hos Paulus, dock finns tillägget med ”barmhärtighet” bara här i pastoralbreven. Jesus talade i Bergspredikan om att den som ger barmhärtighet kommer att möta barmhärtighet, se Matt 5:7.]
Tacksägelse för Timoteus
[Vers 3-5 är symmetriskt strukturerade i en form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första raden hör ihop med temat i den sista, temat i andra raden med näst sista osv. I en kiasm återkommer ofta ord och fraser. Paulus skriver om sina förfäder i vers 3, vilket hör ihop med Timoteus mor och mormor i vers 5, ordet ”kommer ihåg” i vers 3 hör ihop med ”påmind” i vers 5, osv. Centralt i vers 4 finns höjdpunkten och själva huvudpoängen: längtan att få se Timoteus! För att visualisera kiasmen är texten inskjuten i olika steg.]
Jag [Paulus] känner sådan tacksamhet till Gud,
som jag liksom mina förfäder tjänar (tillber, gör helig tjänst inför) med rent samvete,
när jag kommer ihåg (ständigt tänker på) dig [Timoteus] i mina böner,
både natt och dag.
När jag minns dina tårar
längtar jag efter att se dig igen,
så att jag kan fyllas av glädje.
 
Jag har blivit påmind om din uppriktiga (äkta, oförfalskade) tro,
 
som först fanns i din mormor Lois, din mor Eunice,
 
och som jag är helt övertygad om finns även i dig.
[Timoteus mor var en judinna som blivit kristen, hans far var däremot grek och uppenbarligen inte troende, se Apg 16:1.]
Evangeliet
[Vers 6-14 formar en kiasm. Den yttre ramen handlar om Guds gåva, den helige Ande, och ordet kärlek, se vers 6-7 och 13-14. Vers 8a och 12b handlar om att ”inte skämmas”. Vers 8b och 12 om ”lidande”. Vers 9 använder ordet ”frälst” och i vers 10 återkommer ”frälsare”. Centralt i vers 9b finns evangeliets kärna: frälsning inte på grund av gärningar utan genom nåd!]
Det är därför jag påminner dig att åter igen tända (väcka, blåsa liv och hålla brinnande) den nådegåva från Gud,
den [inre glöd och eld] som finns inom dig och som du fick genom min handpåläggning.
 
För Gud gav oss inte en rädslans (skygghetens, blyghetens, försagdhetens, lättskrämdhetens, ängslans, feghetens) ande, utan [han har gett oss en ande av]
kraft (styrka, möjlighet)
och kärlek (som är osjälvisk och utgivande)
och ett lugnt, välbalanserat sinne (självkontroll, disciplin).
 
Därför ska ni inte nu börja skämmas för vittnesbördet om vår Herre,
och inte heller för mig som är fånge för hans skull.
Dela i stället genom Guds kraft mitt lidande
för evangeliet (låt oss hålla ut tillsammans genom svårigheter).
Han är den som frälst (befriat, räddat, helat, bevarat, upprättat) oss
med en helig kallelse [som leder till helighet, ett liv avskilt till tjänst för Honom].
Inte på grund av våra gärningar,
utan efter hans beslut och nåd,
som gavs till oss i Kristus Jesus redan före tidens början,
[kiasmens centrum]
10 men som nu har blivit synlig när vår Frälsare Kristus Jesus har trätt fram.
Han har brutit dödens makt och fört fram liv och oförgänglighet (immunitet från evig död)
i ljuset genom evangeliet.
 
11 Detta är jag satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare.
12 Det är därför jag får lida allt detta.
 
Jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att han har makt att bevara det som blivit anförtrott till mig, och som jag har överlåtit [till Honom] fram till denna dag.
 
13 Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus.
 
14 Bevara det goda som anförtrotts dig
genom den helige Ande som bor i oss.
Onesiforus sökte och fann mig
15  [Vers 15-18 är formad som en kiasm som ramas in av uttrycket ”du vet”, se vers 15 och 18. Andra stycket nämner området ”Asien”, och andra stycket från slutet nämner staden ”Efesos” som var huvudorten i Asien. Vers 16 använder ordet ”barmhärtighet” som också återfinns i vers 18. Centralt finns vers 17 där Onesiforus sökte och fann Paulus i Rom!]
Som du vet
har alla i [provinsen] Asien [nuvarande västra Turkiet, där Efesos - där Timoteus befann sig - var huvudorten]
vänt sig bort ifrån mig,
bland dem Fygelus och Hermogenes.
[Timoteus kände till Fygelus och Hermogenes, kanske var de kristna ledare i Efesos. Det är troligt att de avvikit både i fråga om band till Paulus och i den sanna läran. Paulus nämner även Hymeneus och Filetus lite senare, se 2 Tim 2:17-18.]
 
16  [Till skillnad från dessa två exempel vänder sig Paulus till ett positivt exempel.]
Må Herren visa barmhärtighet
mot Onesiforus familj.
Han gav mig ofta nytt mod (ordagrant ”var som frisk luft”)
och skämdes inte för mina bojor.
17 Tvärtom, när han kom till Rom
sökte han ivrigt efter mig och fann mig också.
[Denna centrala vers i detta stycke, motsvarar centrumet ovan i vers 4, och förstärker Paulus önskan att få se Timoteus en sista gång.]
 
18 Må Herren låta honom finna barmhärtighet
hos Herren på den dagen [då Jesus kommer att döma alla människor, se 2 Tim 4:1].
 
Hur mycket han hjälpte mig i Efesos,
 
det vet du mycket väl.
[Troligen var Onesiforus död. Hans familj nämns igen i de avslutande hälsningarna, se 2 Tim 4:19.]