23
Jobs svar på Elifas tredje tal
1 Då tog Job till orda och sade:
2 Också i dag är min klagan bitter.
Min hand vilar tungt
över mitt suckande.
3 O, om jag visste
hur jag skulle finna honom,
hur jag kunde komma
till hans boning!
4 Jag skulle lägga fram
min sak inför honom,
fylla min mun med bevis.
5 Jag vill veta
vad han kan svara mig,
begrunda vad han har
att säga mig.
6 Skulle han bekämpa mig
med sin stora makt?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7 En rättfärdig skulle då
vara hans motpart,
jag skulle för alltid
bli frikänd av min domare.
8 Se, går jag mot öster
är han inte där,
går jag mot väster
finner jag honom inte.
9 Är han verksam i norr
skådar jag honom inte,
vänder han sig åt söder
ser jag honom inte.
10 Han vet vilken väg jag har vandrat.
Prövar han mig
ska jag komma fram som guld.
11 Min fot har hållit fast vid hans spår,
jag har följt hans väg utan att vika av.
12 Jag har inte övergett
hans läppars bud,
hans muns ord är mig en större skatt
än mitt dagliga bröd.
13 Men han är den ende,
vem kan stå honom emot?
Vad han vill, det gör han.
14 Han fullbordar
vad han beslutat om mig,
och mycket mer av samma slag.
15 Därför bävar jag för hans ansikte,
när jag tänker på det
blir jag rädd för honom.
16 Gud har gjort mitt hjärta försagt,
den Allsmäktige
har fått mig att bäva,
17 för jag fick inte förgås
innan mörkret kom,
han dolde inte den svarta natten
för mitt ansikte.