42
Job svarar Herren
1 Job svarade Herren och sade:
2 Jag vet att du kan göra allt,
inget du beslutar
är omöjligt för dig.
3 ”Vem är den som döljer ditt råd
utan förstånd?”
Jag ordade om det jag inte begrep,
om det som var
för underbart för mig
och som jag inte förstod.
4 ”Lyssna nu, så ska jag tala.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.”
5 Förut hade jag bara hört talas om dig,
men nu har jag sett dig
med egna ögon.
6 Därför tar jag tillbaka det
och ångrar mig i stoft och aska.
Herren tillrättavisar Jobs vänner
7 När Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede brinner mot dig och dina båda vänner, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job.
8 Ta er nu därför sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job ska be för er. Jag ska ta emot hans bön och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job.”
9 Då gick Elifas från Teman, Bildad från Shua och Sofar från Naama och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren tog emot Jobs bön.
Herren välsignar Job
10 Och Herren återupprättade Job när han bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt så mycket som han hade haft förut.
11 Alla hans bröder och systrar och alla han förr hade känt kom till honom, och de åt mat med honom i hans hem. De uppmuntrade och tröstade honom efter all olycka som Herren hade låtit drabba honom. Och var och en gav honom en kesita och en guldring.
12 Och Herren välsignade slutet av Jobs liv mer än dess början. Han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston.
13 Han fick också sju söner och tre döttrar.
14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.
15 I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Och deras far gav dem arv tillsammans med deras bröder.
16 Därefter levde Job hundrafyrtio år och fick se sina barn och barnbarn i fyra led.
17 Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.