5
Jesus botar en sjuk vid Betesda
1 Efter detta var det en judarnas högtid, och Jesus gick upp till Jerusalem.
2 Och det finns i Jerusalem vid Fårporten en damm, som på hebreiska också kallas Betesda och har fem pelargångar.
3 I dessa låg en mängd av de sjuka, blinda, lama, skrumpnade.
5 Och det fanns en man där som hade trettio [och] åtta år i sin sjukdom.
6 Jesus såg denne liggande och förstod att han redan har lång tid, och säger till honom: ”Vill du bli frisk?”
7 Den sjuke svarade honom: ”Herre, jag har ingen människa för att, när vattnet rörs upp, sätta mig i dammen. Och under det att jag kommer, stiger en annan ner före mig.”
8 Jesus säger till honom: ”Res dig. Ta upp din madrass och vandra.”
9 Och direkt blev mannen frisk, och han tog upp sin madrass och vandrade.
Men det var sabbat den dagen.
10 Judarna sade då till den botade: ”Det är sabbat. Och det är inte tillåtet för dig att ta upp din madrass.”
11 Men han svarade dem: ”Han som gjort mig frisk, denne sade åt mig: Ta upp din madrass och vandra.”
12 De frågade honom: ”Vem är den människan som sade åt dig: Ta upp och vandra?”
13 Men den helade visste inte vem det är, för Jesus hade väjt undan då det var en skara på platsen.
14 Efter detta finner Jesus honom i templet, och han sade till honom: ”Se: du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inget värre händer dig.”
15 Mannen gick iväg och delgav judarna att det är Jesus som gjort honom frisk.
16 Och därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde detta på sabbaten.
17 Men [Jesus] svarade dem: ”Min Far verkar ännu. Även jag verkar.”
18 Därför sökte judarna nu desto mer döda honom, eftersom han inte bara upplöste sabbaten utan också kallade Gud sin egen Far och gjorde sig själv lik Gud.
Jesu relation till sin Far
19 Jesus svarade då och sade till dem: ”Amen amen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, om han inte ser Fadern göra något. För vad denne gör, det gör även Sonen likaså.
20 För Fadern gillar Sonen och visar honom allt som han själv gör. Och större gärningar än dessa ska han visa honom, så att ni förundras.
21 För såsom Fadern uppväcker de döda och levandegör, så levandegör också Sonen dem han vill.
22 För inte heller dömer Fadern någon, utan all domen har han gett till Sonen,
23 för att alla ska hedra Sonen så som de hedrar Fadern. Den som inte hedrar Sonen hedrar inte Fadern som har skickat honom.
24 Amen amen, jag säger er att den som hör mitt ord och tror på honom som har skickat mig, han har eoniskt liv. Och han kommer inte till dom, utan har gått över från döden till livet.
25 Amen amen, jag säger er att det kommer en stund, och det är nu, när de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör ska leva.
26 För såsom Fadern har liv i sig själv, så har han också gett Sonen att ha liv i sig själv.
27 Och auktoritet har han gett honom att göra dom, eftersom han är Människoson.
28 Var inte förundrade över detta. För det kommer en stund vid vilken alla i gravarna ska höra hans röst
29 och komma ut: de som gjort det goda till en livets uppståndelse, och de som utövat det usla till en domens uppståndelse.
30 Jag kan inte göra något av mig själv. Så som jag hör dömer jag. Och min dom är rättfärdig, eftersom jag inte söker min vilja utan viljan hos honom som har skickat mig.
31 Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte sant.
32 Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att sant är det vittnesbörd som han vittnar om mig.
33 Ni har sänt till Johannes, och han har vittnat för sanningen.
34 Och jag tar inte emot vittnesbördet från en människa, men detta säger jag för att ni ska bli frälsta.
35 Denne var lampan som brann och lyste, och ni ville jubla för en stund i hans ljus.
36 Men jag har vittnesbördet större än Johannes. För gärningarna som Fadern har gett mig för att jag ska fullkomna dem, själva gärningarna som jag gör, vittnar om mig att Fadern har sänt mig.
37 Och Fadern som har skickat mig, denne har vittnat om mig. Och hans röst har ni aldrig någonsin hört, och hans skepnad har ni inte sett,
38 och hans ord har ni inte förblivande i er. För honom som denne har sänt, honom tror ni inte.
39 Ni utforskar Skrifterna, eftersom ni tänker er ha eoniskt liv i dem. Och det är dessa som vittnar om mig,
40 och ni vill inte komma till mig för att ha liv.
41 Ära från människor tar jag inte emot.
42 Nej, jag har lärt känna er, att Guds kärlek har ni inte inom er.
43 Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Om en annan kommer i sitt eget namn, denne tar ni emot.
44 Hur kan ni tro, när ni tar emot ära från varandra och inte söker äran från den ende Guden?
45 Tänk er inte att jag ska anklaga er hos Fadern. Det finns den som anklagar er: Mose, till vilken ni har satt hopp.
46 För om ni trodde Mose hade ni trott mig, för det är om mig denne har skrivit.
47 Men om ni inte tror dennes texter, hur ska ni tro mina ord?”