14
Kapitel 14
1 Och det hände sig, under det att han gick till huset hos en av de ledande fariseerna på en sabbat för att äta bröd, att de vaktade noga på honom.
2 Och se: en man som var vätskesvullen fanns framför honom.
3 Och Jesus svarade och talade till de laglärda och fariseerna och sade: ”Är det tillåtet på sabbaten att bota eller inte?”
4 Men de höll sig stilla. Och han tog tag och helade honom och skickade iväg.
5 Och till dem sade han: ”Hos vem av er kommer en son eller oxe att falla i en brunn och han drar inte direkt upp den på sabbatsdagen?”
6 Och de mäktade inte att svara tillbaka på detta.
7 Och han talade till de inbjudna en liknelse, när han tog fasta på hur de utvalde förstaplatserna, och sade till dem:
8 ”När du blir bjuden av någon till bröllopsfest, luta dig inte till bords på förstaplatsen. Annars kanske en mer uppskattad än du är inbjuden av honom,
9 och då kommer den som bjudit dig och honom och ska säga till dig: Ge denne platsen, och då ska du med skam börja hålla den sista platsen.
10 Nej, när du blivit bjuden, gå och ligg till bords på den sista platsen så att, när den som bjudit dig kommer, han ska säga till dig: Min vän, gå fram högre upp. Då blir det för dig en ära inför alla som ligger till bords med dig.
11 För var och en som upphöjer sig själv ska bli ödmjukad, och den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.”
12 Och han sade också till den som hade bjudit honom: ”När du gör en lunch eller måltid, ropa inte på dina vänner eller dina syskon eller dina släktingar eller rika grannar. Annars kanske också de bjuder dig tillbaka och det blir din belöning.
13 Nej, när du gör en mottagning, bjud fattiga, invalidiserade, lama, blinda.
14 Och salig blir du, eftersom de inte har något att återgälda dig med. För det ska återgäldas dig vid de rättfärdigas uppståndelse.”
Liknelsen om den stora måltiden
15 Och när en av de som låg till bords med honom hörde detta, sade han till honom: ”Salig den som ska äta bröd i Guds rike!”
16 Men han sade till honom: ”En man gjorde en stor måltid och bjöd många.
17 Och han sände ut sin fasttjänare vid stunden för måltiden för att säga till de inbjudna: Kom, för det är redan förberett.
18 Och de började en efter en alla undanbe sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och har nödtvång att gå ut och se den. Jag tillfrågar dig: håll mig undanbedd.
19 Och en annan sade: Jag har köpt fem par oxar och går för att pröva dem. Jag tillfrågar dig: håll mig undanbedd.
20 Och en annan sade: Jag har gift mig med en kvinna och därför kan jag inte komma.
21 Och fasttjänaren kom fram och berättade för sin herre om detta. Då vredgades hushärskaren och sade till sin fasttjänare: Gå fort ut till stadens gator och gränder och för in de fattiga och invalidiserade och blinda och lama hit.
22 Och fasttjänaren sade: Herre, det har skett som du beordrade, och ännu finns det plats.
23 Och herren sade till fasttjänaren: Gå ut till vägarna och stängslen och nödga folk att komma in, så att mitt hus blir fullt.
24 För jag säger er att ingen av de männen som var bjudna ska smaka av min måltid.”
Beräkna kostnaden
25 Och med honom vandrade stora skaror, och han vände sig och sade till dem:
26 ”Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och mor och hustru och barnen och bröderna och systrarna och dessutom även sin egen själ, kan han inte vara min lärjunge.
27 Den som inte bär sitt kors och kommer efter mig kan inte vara min lärjunge.
28 För vem av er som vill bygga ett torn sätter sig inte först och räknar ut kostnaden, om han har till färdigställandet?
29 Så att inte, när han har lagt en grund och inte mäktar att fullborda, alla som skådar börjar förlöjliga honom
30 och säga att: Den där människan började bygga och mäktade inte fullborda.
31 Eller vilken kung som går för att möta en annan kung i krig sätter sig inte först och ska planera om han är mäktig att med tiotusen möta den som med tjugotusen kommer emot honom?
32 Och annars, medan han ännu är fjärran, sänder han en delegation och frågar om det som leder till fred.
33 Så kan alltså ingen av er som inte tar farväl av allt som är hans vara min lärjunge.
34 Saltet är alltså bra. Men om även saltet blir smaklöst, med vad ska det saltas?
35 Varken för jord eller för gödsel är det välägnat. Ut kastar man det. Den som har öron att höra med ska höra.”
Liknelsen om det förlorade fåret