22
Kapitel 22
1 Men nu närmade sig det osyrade brödets högtid som kallas påsk.
2 Och översteprästerna och de skriftlärda sökte hur de skulle röja bort honom, för de fruktade folket.
3 Men Satan for in i Judas som kallades Iskariot och var av de tolvs antal.
4 Och han gick bort och samtalade med översteprästerna och kommendanterna hur han kunde utlämna honom åt dem.
5 Och de blev glada och kom överens om att ge honom silver.
6 Och han accepterade och började söka ett lägligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan folkskara.
Den sista påskmåltiden förbereds
7 Och så kom den dag i det osyrade brödets högtid på vilken påskalammet skulle slaktoffras.
8 Och han sände ut Petrus och Johannes och sade: ”Gå och bered för oss påskalammet så att vi kan äta.”
9 Och de sade till honom: ”Var vill du vi ska bereda?”
10 Och han sade till dem: ”Se, när ni kommer in i staden ska det möta er en man som bär en vattenkruka. Följ honom till det hus i vilket han går in
11 och säg till husets hushärskare: Läraren säger dig: Var är gästrummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?
12 Och denne ska visa er en stor övre sal inredd. Bered där.”
13 Och de gick iväg och fann så som han hade sagt dem. Och de beredde påskalammet.
Den första nattvarden
14 Och när stunden kom, lade han sig till bords och apostlarna med honom.
15 Och han sade till dem: ”Med åtrå har jag åtrått att äta detta påskalamm med er innan jag lider.
16 För jag säger er att jag aldrig mer ska äta det förrän det uppfylls i Guds rike.”
17 Och han mottog en bägare, tackade och sade: ”Ta detta och dela upp åt er.
18 För jag säger er [att] jag från nu aldrig mer ska dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer.”
19 Och han tog ett bröd, tackade och bröt och gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp som för er blir given. Gör detta till min åminnelse.”
20 Och bägaren på samma sätt efter att de ätit måltiden, och han sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som för er blir utgjutet.
21 Men se: handen hos den som utlämnar mig är med mig på bordet.
22 För Människosonen går enligt det som är bestämt, men ve den människan genom vilken han blir utlämnad.”
23 Och de började diskutera med varann vem det då kunde vara av dem som skulle begå detta.
Vem är den störste?
24 Och det kom också en trätlystnad bland dem, vem av dem som skulle anses vara störst.
25 Men han sade till dem: ”Folkslagens kungar är herrar över dem, och de som har makt över dem kallar sig välgörare.
26 Men ni är inte så. Nej, den störste bland er ska bli som den yngste, och den styrande som den som betjänar.
27 För vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som den som betjänar.
28 Men ni är de som har blivit kvar hos mig under mina tester.
29 Och jag instiftar för er, liksom min Far har instiftat för mig, ett rike
30 för att ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike. Och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Simon, Simon, se: Satan har utkrävt er för att sålla som vetet.
32 Men jag har bönfallit för dig att din tro inte ska ta slut. Och du, när du en gång har vänt om: stärk dina syskon.”
33 Men han sade till honom: ”Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.”
34 Men han sade: ”Jag säger dig, Petrus: Det ska idag inte gala en tupp förrän du tre gånger förnekat att du känner mig.”
35 Och han sade till dem: ”När jag sände ut er utan börs och väska och sandaler, inte saknade ni något?” Och de sade: ”Inget.”
36 Och han sade till dem: ”Men nu ska den som har en börs ta upp den, likaså även väska. Och den som inte har ska sälja sin mantel och köpa ett svärd.
37 För jag säger er att detta som är skrivet måste fullbordas i mig, att: Och med laglösa blev han räknad. För det som handlar om mig har nu sitt slut.”
38 Och de sade: ”Herre, se: här är två svärd.” Och han sade till dem: ”Det är nog.”
Jesus i Getsemane
39 Och han gick ut och vandrade enligt seden till Olivberget, och även lärjungarna följde honom.
40 Men kommen på platsen sade han till dem: ”Bed om att inte komma in i frestelse.”
41 Och han drog sig ut från dem, ungefär ett stenkast, och satte knäna och bad
42 och sade: Far, om du önskar, för bort denna bägare från mig. Men inte min vilja, utan din ska ske.”
43 Och det visade sig för honom en ängel från himlen och styrkte honom.
44 Och han kom i kamp och bad ihärdigare, och hans svett blev som droppar av blod som gick ner på jorden.
45 Och han stod upp från bönen och kom till lärjungarna och fann dem sovande av bedrövelsen,
46 och han sade till dem: ”Varför sover ni? Stå upp och bed så att ni inte kommer in i frestelse.”
Jesus fängslas
47 Medan han ännu talade, se: en skara, och han som hette Judas, en av de tolv, gick före dem och närmade sig Jesus för att kyssa honom.
48 Men Jesus sade till honom: ”Judas, är det med en kyss du utlämnar Människosonen?”
49 Men de omkring honom såg det som skulle komma och sade: ”Herre, om vi ska slå med svärd?”
50 Och en, en av dem slog till översteprästens fasttjänare och tog bort hans högra öra.
51 Men Jesus svarade och sade: ”Låt det vara med detta!” Och han rörde vid örat och helade honom.
52 Och Jesus sade till dem som hade kommit dit mot honom, överstepräster och tempelkommendanter och äldste: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar.
53 När jag varje dag var med er i templet räckte ni inte ut händerna mot mig. Men detta är er stund och mörkrets auktoritet.”
Petrus förnekar Jesus
54 Och de tog fast honom och förde bort och förde in i översteprästens hus. Men Petrus följde långt ifrån.
55 Och när de tände en eld mitt på innergården och satte sig tillsammans, satte sig Petrus mitt ibland dem.
56 Och där såg honom en tjänsteflicka sitta mot ljuset, och hon blickade på honom och sade: ”Även denne var med honom.”
57 Men han nekade och sade: ”Jag känner honom inte, kvinna.”
58 Och kort därefter var det en annan som såg honom och sade: ”Också du är en av dem.” Men Petrus sade: ”Människa, det är jag inte!”
59 Och när det gått ungefär en timme var det en annan som insisterade och sade: ”I sanning var också denne med honom, för han är galilé.”
60 Men Petrus sade: ”Människa, jag vet inte vad du säger!” Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.
61 Och Herren vände sig och såg på Petrus. Och Petrus blev påmind om Herrens ord, hur han sagt till honom att: ”Innan en tupp gal idag ska du förneka mig tre gånger.”
62 Och han gick ut utanför och grät bittert.
Jesus hånas och ställs inför Rådet
63 Och männen som ansatte honom förlöjligade honom och pryglade,
64 och de täckte över runt honom och frågade och sade: ”Profetera! Vem är det som högg till dig?”
65 Och mycket annat sade de smädande till honom.
66 Och när det blev dag samlades folkets äldsteråd, både överstepräster och skriftlärda. Och de förde bort honom till sin Sanhedrin
67 och sade: ”Om du är Kristus, säg oss!” Men han sade till dem: ”Om jag säger det till er tror ni det aldrig,
68 och om jag frågar svarar ni aldrig.
69 Men från nu ska Människosonen sitta på Guds makts högra sida.”
70 Och alla sade: ”Du är alltså Guds Son?” Och han sade till dem: ”Ni säger att Jag Är.”
71 Och de sade: ”Vad mer har vi för behov av vittnebörd? För vi har själva hört det från hans mun.”
Jesus inför Pilatus