6
Kapitel 6
1 Och det hände sig på en sabbat att han passerade genom sädesfält, och hans lärjungar plockade och åt axen, gnuggande med händerna.
2 Men några av fariseerna sade: ”Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?”
3 Och Jesus svarade till dem och sade: ”Har ni heller inte läst detta som David gjorde när han blev hungrig, han och de [som var] med honom?
4 [Hur] han gick in i Guds hus och tog framsättningens bröd och åt och gav till de andra med honom, bröd som det inte är tillåtet att äta utom bara för prästerna.”
5 Och han sade till dem: ”Människosonen är Herre över sabbaten.”
6 Och det hände sig på en annan sabbat att han gick in i synagogan och undervisade, och det fanns en man där och hans högra hand var skrumpnad.
7 Och vaktade noga på honom, de skriftlärda och fariseerna, om han botar på sabbaten, för att finna ett sätt att anklaga honom.
8 Men han förstod deras funderingar, och han sade till mannen som hade den skrumpnade handen: ”Res dig och stå i mitten.” Och han stod upp och stod där.
9 Och Jesus sade till dem: ”Jag frågar er om det är tillåtet på sabbaten att göra gott eller att göra illa? Att frälsa en själ eller att förgöra?”
10 Och han såg sig omkring på dem alla och sade till honom: ”Räck ut din hand.” Och han gjorde så, och hans hand blev återställd.
11 Men de fylldes av vansinne och började tala igenom med varandra vad de kunde göra med Jesus.
Jesus utser tolv apostlar
12 Och det hände sig under de dagarna att han gick ut till berget för att bedja. Och han var natten igenom i bönen till Gud.
13 Och när det blev dag ropade han till sig sina lärjungar, och han utvalde från dem tolv som han också benämnde apostlar:
14 Simon som han också benämnde Petrus, och Andreas hans bror, och Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus
15 och Matteus och Tomas och Jakob Alfeus son och Simon som kallades seloten
16 och Judas Jakobs son och Judas Iskariot, som blev förrädare.
JESU SLÄTTPREDIKAN
(Kap 6:17-49)
Folkskaror samlas på slätten
17 Och han gick ner med dem och stod på en plan plats. Och där fanns en stor skara av hans lärjungar, och en stor mängd av folket från hela Judeen och Jerusalem och kusten vid Tyrus och Sidon
18 som kom för att höra honom och bli helade från sina åkommor. Och de som ofredades av orena andar blev botade,
19 och hela skaran sökte röra honom, för kraft gick ut från honom och helade alla.
Saligprisningar
20 Och han lyfte upp sina ögon till sina lärjungar och sade:
”Saliga de fattiga,
för ert är Guds rike.
21 Saliga de som hungrar nu,
för ni ska bli mättade.
Saliga de som gråter nu,
för ni ska få skratta.
22 Saliga är ni när människorna hatar er och när de skiljer ut er och kritiserar och kastar ut ert namn som elakt för Människosonens skull.
23 Gläd er på den dagen och hoppa, för se: er lön är stor i himlen. För på samma sätt gjorde deras fäder mot profeterna.
Verop
24 Men ve er rika,
för ni har fått ut er tröst.
25 Ve er som är mätta nu,
för ni ska få hungra.
Ve dem som skrattar nu,
för ni ska få sörja och gråta.
26 Ve när alla människorna talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder mot de falska profeterna.
Älska era fiender
27 Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender, gör väl mot dem som hatar er.
28 Välsigna dem som förbannar er, bed för dem som okvädar er.
29 Mot den som slår dig på kinden ska du framhålla också den andra, och från den som tar din mantel ska du inte hindra också tunikan.
30 Åt var och en som ber dig ska du ge, och från den som tar ditt ska du inte avkräva.
31 Och så som ni vill att människorna ska göra mot er, gör mot dem likadant.
32 Och om ni älskar dem som älskar er, vilken nåd är det för er? För även syndarna älskar dem som älskar dem.
33 [För] om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, vilken nåd är det för er? Även syndarna gör detsamma.
34 Och om ni lånar ut till dem från vilka ni hoppas få, vilken nåd är det för er? Även syndare lånar ut till syndare för att erhålla lika.
35 Nej, älska era fiender och gör gott och låna ut utan att hoppas få tillbaka. Och er lön ska bli stor, och ni ska bli den Högstes söner, för han är snäll mot de otacksamma och elaka.
36 Var medlidande, så som [också] er Far är medlidande.
Flisan och bjälken
37 Och döm inte, och ni blir aldrig dömda. Och fäll inte, och ni blir aldrig fällda. Frige och ni ska bli frigivna.
38 Ge, och det ska ges till er. Ett bra mått, packat, skakat, översvämmande ska man ge i er famn. För med det mått ni mäter med ska det mätas tillbaka till er.”
39 Och han talade också en liknelse till dem: ”Inte kan väl en blind vägleda en blind? Faller inte båda i gropen?
40 En lärjunge är inte över läraren. Men förfärdigad blir var och en som sin lärare.
41 Men varför ser du flisan i din broders öga, men bjälken i ditt eget öga beaktar du inte?
42 Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig kasta ut flisan i ditt öga, när du själv inte ser bjälken i ditt öga? Hycklare, kasta först ut bjälken ur ditt öga, och då ska du se flisan i din broders öga bra för att kasta ut den.
Av frukten känner man trädet
43 För det finns inget fint träd som gör rutten frukt, och åter inget ruttet träd som gör fin frukt.
44 För varje träd känns från sin egen frukt. För inte är det från törnen man plockar ihop fikon eller från en törnbuske man bärgar druvor?
45 Den goda människan bär ur hjärtats goda skattgömma fram det goda, och den elaka bär ur det elaka fram det elaka. För av hjärtats överflöd talar hans mun.
Liknelsen om de två husbyggarna
46 Men varför kallar ni mig: Herre Herre, och gör inte vad jag säger?
47 Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör dem, jag ska visa er vem han är lik.
48 Han är lik en människa som byggde ett hus, som grävde och fördjupade och lade en grund på klippan. Och när det blev översvämning bröt floden fram mot det huset, och den mäktade inte att skaka det, därför att det var väl byggt.
49 Men den som hör och inte gör är lik en människa som byggde ett hus på jorden, utan grund, mot vilket floden bröt fram. Och direkt föll det samman, och det husets ras blev stort.”
En hednisk officers tro