11
Kapitel 11
1 Och när de närmar sig Jerusalem mot Betfage och Betania vid Olivberget, sänder han ut två av sina lärjungar
2 och säger till dem: ”Bege er till byn mittemot er. Och direkt, när ni går in i den, ska ni finna ett föl bundet på vilket ingen av människor ännu har suttit. Lossa det och hämta.
3 Och om någon säger till er: Varför gör ni detta?, säg att: Herren har behov av det. Och direkt sänder han det åter hit.”
4 Och de gick iväg och fann ett föl bundet vid en dörr ute på kringvägen, och de lossar det.
5 Och några av dem som stod där sade till dem: ”Vad gör ni, lossar ni fölet?”
6 Men de sade till dem så som Jesus hade sagt, och man tillät dem.
7 Och de hämtar fölet till Jesus och kastar över det sina mantlar, och han satte sig på det.
8 Och många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra slog lövruskor från fälten.
9 Och de som gick före och de som följde skrek:
”Hosianna!
Välsignad är han som kommer i Herrens namn!
10 Välsignat är vår fader Davids kommande rike!
Hosianna i det högsta!”
11 Och han kom in i Jerusalem till templet. Och när han hade sett sig omkring på allt, då det redan var kväll till timmen, gick han ut till Betania med de tolv.
Jesus förbannar fikonträdet
12 Och när de dagen därpå gick ut från Betania blev han hungrig.
13 Och han såg ett fikonträd långt ifrån som hade löv, och kom ifall han då skulle finna något på det. Och när han kom till det, fann han inget utom löv. För det var inte tid för fikon.
14 Och han svarade och sade till det: ”Aldrig mer till eonen må någon äta frukt från dig.” Och hans lärjungar hörde.
Jesus rensar templet
15 Och de kommer till Jerusalem. Och han gick in i templet och började driva ut dem som sålde och dem som köpte i templet. Och växlarnas bord och stolarna för dem som sålde duvorna välte han,
16 och tillät inte att någon bar ett kärl genom templet.
17 Och han undervisade och sade till dem: Ӏr det inte skrivet att:
Mitt hus ska kallas ett bönens hus
för alla folkslagen?
Men ni har gjort det tillen rövargrotta!”
18 Och översteprästerna och de skriftlärda hörde, och de sökte hur de skulle förgöra honom. För de fruktade honom, för hela skaran var överväldigad vid hans undervisning.
19 Och när det blev sent, gick han ut utanför staden.
Lär av fikonträdet
20 Och när de passerade förbi på morgonen, såg de fikonträdet vissnat från rötterna.
21 Och påmind säger Petrus till honom: ”Rabbi, se! Fikonträdet som du förbannade har vissnat.”
22 Och Jesus svarar och säger till dem: ”Ha tro på Gud.
23 Amen, jag säger er att den som säger till detta berg: Var lyft och kastad i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han talar ska hända – det ska ske för honom.
24 Därför säger jag er: Allt vad ni beder och ber om, tro att ni har fått det, och det ska ske för er.
25 Och när ni står och beder, förlåt om ni har något emot någon, så att också er Far i himlarna förlåter er era felsteg.”
Jesu fullmakt ifrågasätts
27 Och de kommer åter in i Jerusalem. Och i templet, när han går omkring, kommer översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom
28 och säger till honom: ”Med vilken auktoritet gör du detta? Eller vem har gett dig denna auktoritet att du ska göra detta?”
29 Men Jesus sade till dem: ”Jag ska fråga er en sak. Och svara mig, och jag ska säga er med vilken auktoritet jag gör detta.
30 Johannes dop, var det från himlen? Eller från människor? Svara mig.”
31 Och de funderade med varann och sade: ”Om vi säger: Från himlen, kommer han att säga: Varför trodde ni då inte på honom?
32 Men ska vi säga: Från människor?” De fruktade folket, för allihop höll Johannes att han verkligen var profet.
33 Och de svarar Jesus och säger: ”Vi vet inte.” Och Jesus säger till dem: ”Inte heller jag säger till er med vilken auktoritet jag gör detta.”
Liknelsen om de onda vinodlarna