1 När det gäller insamlingen till de heliga ska ni göra så som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien.

[Paulus hade nyligen besökt församlingarna i Galatien och Frygien på väg till Efesos, där han nu befann sig, se Apg 18:23; 19:1. Att komma ihåg troende som var fattiga var en viktig del av Paulus arbete, se Gal 2:10.]

2 På första veckodagen [som är söndag i den judiska veckan] ska var och en av er hemma lägga undan och samla vad han lyckas få ihop, så att insamlingarna inte görs först vid min ankomst. 3 När jag kommer ska jag skicka dem ni finner lämpliga, försedda med brev, till Jerusalem för att överlämna er gåva. 4 Om det finns anledning för mig att resa, kommer de att resa tillsammans med mig.

[Här finns några viktiga principer i givandet. Alla är involverade, Paulus riktar sig inte bara till de rika utan till alla. Det finns en regelbundenhet, man samlar in varje vecka då man möts till gudstjänst. Det är inte bara en person som ska ansvara för pengarna. Paulus dikterar inte hur allt ska gå till, församlingen själv har frihet att utse lämpliga personer. I nästa brev skriver Paulus i kapitel åtta och nio om givandet, som ska ske av hjärtat, utan tvång och i glädje, se 2 Kor 9:7.]

5 Jag tänker komma till er när jag har rest genom Makedonien, för jag tar vägen över Makedonien. 6 Men hos er stannar jag en tid om det går, kanske hela vintern, så att ni får utrusta mig för fortsatt färd, vart det nu blir. 7 Jag vill inte besöka er nu på genomresa, för jag hoppas kunna stanna hos er en tid om Herren tillåter. 8 I Efesos stannar jag till pingst, 9 för en dörr står öppen för mig till ett stort och omfattande arbete, och motståndarna är många.

10 När Timoteus kommer [till er i Korint], se då till att han kan vara hos er utan oro, för han arbetar med Herrens verk precis som jag. 11 Därför får ingen se ner på honom. Hjälp honom i väg i frid så att han kan komma till mig. Jag och bröderna väntar på honom. 12 När det gäller vår broder Apollos har jag ivrigt uppmanat honom att resa till er tillsammans med bröderna. Men han ville inte alls åka nu, utan reser när han får tillfälle. 13 Vaka, stå fasta i tron, var modiga och starka! 14 Låt allt hos er ske i kärlek (som är osjälvisk och utgivande).

15 Mina syskon: Ni vet ju att Stefanas familj är förstlingsfrukt i [provinsen] Achaia [nuvarande södra Grekland där staden Korint låg] och att de har ställt sig till de heligas tjänst. 16 Rätta er därför efter sådana människor och alla andra som arbetar tillsammans och kämpar (arbetar hårt) med dem.

[Stefanas familj, som Paulus också omnämner i början av brevet, se 1:16, var bland de första som kom till tro i Korint. Paulus var den som hade döpt dem. Stefanas tillhörde troligen de mer välbärgade i församlingen med eget hushåll, slavar och tjänstefolk. Han lyfts fram som ett exempel på en som i stället för att utnyttja sin sociala ställning för egna syften, använt sin position för att hjälpa andra.]

17 Jag är glad att Stefanas, Fortunatus och Achaikus [två män med slavnamn, troligen från Stefanas hushåll] har kommit, eftersom de har fyllt tomrummet efter er, 18 och upplivat både min och er ande. Sådana som dem ska ni uppskatta.

19 Församlingarna i Asien [bland annat från städerna Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia, Hierapolis, Laodikeia, Kolossai och Miletos] hälsar till er.

Aquila och [hans fru] Prisca och församlingen i deras hus [här i Efesos] hälsar hjärtligt till er i Herren. [Ett gift par som arbetade tillsammans med Paulus som tältmakare. De hade flytt från Rom till Korint i samband med Claudius utvisning av judar. Därifrån hade de följt med Paulus till Efesos. I Apostlagärningarna kallas hon Priscilla, medan Paulus alltid använder hennes formella namn Prisca.]

20 Alla syskonen (bröderna och systrarna i tron) [alla kristna här i Efesos] hälsar till er.

Hälsa varandra med en helig kyss. [Ett uttryck för kärlek, förlåtelse och enhet, grekiska ”philema”. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet.]

21 Denna hälsning skriver jag, Paulus, med egen hand.

[Det var vanligt att brev dikterades. En skrivare med bra handstil skrev ned det som sades eller renskrev från ett utkast. Paulus tar som vanligt över pennan för att avsluta brevet, se Gal 6:11; 2 Tess 3:17.]

22 Om någon inte värdesätter (älskar, grekiska ”phileo”) Herren ska han vara under förbannelse.

[Paulus vill vara helt tydlig med att det är viljan att vara vän med Jesus som är det viktiga. Petrus misslyckades att stå upp för Jesus men blev upprättad, David föll i grov synd men reste sig på nytt. Paulus vill understryka allvaret i sitt budskap och ställa läsarna inför ett medvetet val.]

Maranatha!

[Flera hebreiska/arameiska ord och begrepp verkar ha använts av den grekisktalande kyrkan. De vanligaste är: amen, abba, mammon, hosianna och maranatha. Ordet ”maranatha” är ett sammansatt ord som kan delas upp i orden ”maran-atha” eller ”marana-tha”. I första fallet blir betydelsen ”Vår Herre har kommit”. I andra fallet blir betydelsen ”Vår Herre kommer” och används som en bön, ”Vår Herre, kom”. På senare tid är det den sista betydelsen som har dominerat. Den enda gången ordet används i samtida litteratur är Didache 10:6 där ”maran-atha” återfinns i samband med Herrens måltid och översätts ”Vår Herre har kommit”.]

23 Herren Jesu nåd (favör, kraft) vare med er.

24 Min kärlek (som är osjälvisk och utgivande) är med er alla i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

[Brevet inramas av Guds nåd, se 1:4. Paulus är tydlig med sin ”agape”-kärlek till församlingen i Korint.]